Lars Magnus Ericsson tillhör skaran av svenska industri­snillen. Han byggde under ­slutet av 1800-talet upp ett ­telefonföretag som i dag har världsrykte som telekommunikationskoncern. Mätt på framgångar efter 25 år som fabrikör, drog han sig tillbaka, skapade ett mönsterjordbruk och kom i slutet av sin levnad att ägna sig åt betongarkitektur.

Lars Magnus Ericsson var värmlänning, född 1846
i Värmskogs socken belägen mellan Grums och Arvika, där fadern som hemmansägare drev jordbruk. Villkoren för familjen och Lars Magnus förändrades när fadern 1858 hastigt avled. Den då tolvårige sonen Lars Magnus fick nu försöka dra omsorg om sig själv; han arbetade som dräng, smedhalva, skogsarbetare, i gruvor och som rallare vid järnvägsbyggen. 

21 år ung, stor och stark, hamnade han i Stockholm och började med grova händer att arbeta med finmekaniskt arbete. Det visade sig snart att den lite buttre värmlänningen var en mycket begåvad ung man. Han fick stipendium, reste ut i Europa och sög vetgirig i sig kunskaper vid bland annat företaget Siemens & Halske i Berlin, där han arbetade som instrumentmakare.

Leksak för överklassen

Hemkommen till Sverige efter tre lärorika år i Europa, öppnade Lars Magnus 1876 tillsammans med en tidigare arbetskamrat eget företag som man drev i köket vid en lägenhet på Drottninggatan i Stockholm. Det var ett verkstadsföretag med tillverkning och utveckling av bland annat nymodigheten telefonen. Egentligen trodde Lars Magnus till en början inte på telefonen som en storsäljande produkt utan betraktade den mera som ett slags leksak för överklassen, men han såg en utvecklingspotential i den av Bell uppfunna pratapparaten. 

När Lars Magnus på 1880-talet hade konstruerat handmikrotelefonen och bordstelefonen hade han redan löst ut sin kompanjon i företaget och unga hustrun Hilda hade i stället klivit in i verksamheten, som nu gick strålande under beteckningen AB LM Ericsson & Co. 

Företaget växte och växte, världen ropade efter telefoner, telefonväxlar och telegrafutrustningar av märket LM Ericsson. Företaget byggde stora fabrikskomplex vid Tulegatan och Rehnsgatan i Stockholm, där flera hundra anställda nu hade sina arbetsplatser.

Mönsterjordbruk

I slutet av 1800-talet förefaller det som Lars Magnus Ericsson har fått nog av att vara fabrikör; han tycker att han som framgångsrik innovatör och industriman tjänat pengar och fått anseende så det räcker. Publicitet är också något han skyr, han tackar bland annat nej till att bli utnämnd till hedersdoktor. 

Han köper 1895 Alby gård
i Botkyrka kommun ett par mil sydväst om Stockholm. Han bosätter sig i början av 1900-talet på gården, avvecklar sin roll och sitt aktieinnehav i telefonföretaget. I stället avser han att vid 57 års ålder…