Vid det nyrenoverade Stadsmuseet i Stockholm erbjuds besökare goda möjligheter till kunskap om huvudstadens ursprung och framväxt. Bland föremålen väcker ett blekblått skåp intresse och många fascineras över dess historia.

Sista-supen-skåpet, som det kallas, är egentligen högst oansenligt. Ett slitet gammeldagsskåp från 1700-talets dagar med blek och torrsprucken färg som en gång påstås ha varit blänkande klarblå; en fällklaff delar av den nötta möbeln i ett över- och underskåp. Det ryktbara skåpet har i nära två hundra år haft sin plats vid krogen Källaren Hamburg som huserade i korsningen Götgatan–Folkungagatan på Södermalm i Stockholm.

Numera är Källaren Hamburg ett minne blott, den revs 1912 och var en av alltför många krogar i det dåtida Stockholm, där det på 1700-talet fanns en krog per hundra innevånare. På Källaren Hamburg lär också Carl Mikael Bellman och hans diktade Fader Berg ha höjt sina glas.

Bödeln väntade

Men det är inte dessa prominenta herrar som gjort sista-supen-skåpet till ett bemärkt inslag i Stockholms och kanske Sveriges historia. 

Fredag den 27 april 1792 var det dags för arme Jacob Johan Anckarström att få sin dödsdom verkställd. Han hade med ett pistolskott den 16 mars sårat kung Gustav III så allvarligt att han dog den 29 mars. Och nu knappt en månad efter regentens död var det dags för Anckarström att gå samma öde till mötes.

Anckarström hade sedan dödsdomen avkunnats suttit fängslad i en källarhåla under det Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm, där
i dag Svea hovrätt har sitt säte. 

Den dödsdömde Anckarström var blek, mager och långhårig när han fördes upp i dagsljuset, hans kropp ömmade efter tre dagars piskrapp och han stapplade grimaserande fram till bödelsvagnen mellan två vakter som satte sig bredvid honom på vagnen. 

Den sympatiske kusken

Kusken satte fart på ekipaget och det bar värdigt iväg med hästens taktfasta steg mot Stockholms gator, medan kusken kom i tankar. 

Han hade vissa sympatier för Anckarström och tyckte inte att det var någon större förlust att den maktgalne teaterfjanten Gustav III hade skjutits till döds. Nu på Götgatan, halvvägs till Galgbacken vid Hammarbyhöjden, fattade han ett självs­våldigt beslut: Anckarström skall ha en rejäl sup! 

Han höll in hästen vid krogen Källaren Hamburg.

Sista supen

Väl inne på Källaren Hamburg blev det ståhej när Anckarström med sin bevakning gjorde entré, för han var tidens stora kändis i Sverige. Nu skulle den hålögde och apatiske kungamördaren gaskas upp innan livet flyktade. 

Källarmästaren ställde fram ett glas framför Anckarström och frågade vad han fick lov att fylla det med: brännvin, champagne eller porter? 

Anckarström drack (oklart vad) värdigt och eftertänksamt. Efter bara några minuter blev den dödsdömde högtidlig. Han höjde sitt glas, tackade livet och påstod: att dö skall vi alla!

Sedan Anckarström lämnat Källaren Hamburg ansåg källarmästaren att detta ögonblick måste bevaras. Han beslöt att i det glas Anckarström druckit skulle ristas hans namn och glaset skulle sedan ställas på parad i det blå skåpet som prydde en vägg vid krogen. Och det blev starten på en ceremoni.

Väl vid avrättningsplatsen på Hammarbyhöjden uppträdde Anckarström exemplariskt. Lugn och samlad, och inför mängder av människor, gick han döden till mötes. Supen från Källaren Hamburg gjorde ännu sin verkan i honom och han sa vördsamt: ”Pris och ära vare dig herre Jesu innerligt”, innan han lade sig tillrätta vid stupstocken och bilan föll.

De dödsdömdas skål

Efter Anckarströms hädanfärd blev det som kutym bland kuskarna på bödelsvagnarna i Stockholm att man gjorde ett stopp vid Källaren Hamburg där den dödsdömde, man eller kvinna, fick sig ett rejält glas valfritt av brännvin, champagne eller porter, därefter ristades den dödsdömdes namn på glaset och det ställdes in i det blå skåpet vid krogen. 

Skåpet blev med tiden kallat sista-supen-skåpet eller dödsskåpet och en sevärdhet som folk gärna ville uppleva, man kom för att titta och man rös inför åsynen av glasen där inne, när luckorna öppnades.

1877 upphörde de offentliga avrättningarna i Sverige, de skulle i stället ske i skymundan innanför fängelsemurarna. Den sista avrättningen i Sverige skedde 1910 vid fängelset Långholmen i Stockholm. 1921 upphörde dödsstraffet att gälla
i vårt land och vid den tidigare avrättningsplatsen Hammarbyhöjden i Stockholm byggdes under 1930-talet bostäder.

Det ryktbara sista-supen-skåpet räddades till eftervärlden, men glasen som fanns i skåpet finns inte kvar. Ett rykte gör gällande att de köptes av en amerikansk mångmiljonär på besök i Sverige; han sa sig ha sinne för det makabra och ville ha glasen för att med sina affärsvänner dricka de dödsdömdas skål.

Leif Syrén