I år har det gått 50 år sedan den första månlandningen. Med för att dokumentera resan fanns en svensk Hasselbladskamera.

Den 20 juli 1969 landade Örnen, Apollo 11:s månlandare, på månen. Ut klev astronauterna Neil Armstrong och Buzz Aldrin, och med sig hade de en svensk Hasselbladskamera. 

Med den dokumenterade de människans första steg på månen. Men hur kom det sig att ett litet svenskt företag fick ett sådant speciellt uppdrag som att bygga en månkamera?

Victor Hasselblad AB:s historia går tillbaka till 1841. Då grundade Fritz Victor Hasselblad en grosshandlarfirma, som handlade med bland annat tyger och hushållsartiklar. Då sonen, som var mycket intresserad av fotografi, tog över började man importera kameror och öppnade en avdelning för fotografi. Man blev agent för Eastman Kodak, och så småningom bröt man ut verksamheten i Hasselblads Fotografiska AB.

Fotointresserad fågelskådare

I början av 1920-talet skickades grundarens barnbarnsbarn, den då 18-årige Victor, till Dresden i Tyskland för att lära sig mer om kameratillverkning. Därefter gick färden till både Frankrike och USA för praktik. Victor hade haft höga betyg i biologi och botanik, och älskade att fågelskåda och försöka fånga fåglarna på bild. Han var självlärd fotograf, och intresset för fåglar fick honom att börja skissa på en liten kamera som han kunde ta med sig ut i fält. 

1937 grundade han butiken Victor foto AB och lämnade familjeföretaget, men lyckades köpa tillbaka aktiemajoriteten då hans far gick bort.

1940 kom en förfrågan från Svenska Flygvapnet, som undrade om Hasselblad kunde tillverka en spaningskamera. I ett nedskjutet tyskt spaningsplan hade man hittat just en sådan, och undrade om de kunde tillverka en liknande. Victor ska ha svarat:

”Nej, det kan jag inte, men jag kan göra en som är bättre.” 

Han hade ju redan börjat skissa på en fältkamera, och ett år efter förfrågan var kameran färdig. Hans företag fick fullt upp – de kom att leverera 342 kameror till flygvapnet under fyra år. 

Ut i rymden

När andra världskriget tog slut började de istället rikta in sig på civila kameror, och kunde presentera sina första sådana 1948. Med utbytbara komponenter, som objektiv och filmmagasin, och i ett händigt format blev de populära bland fotografer. 

Ett knappt decennium senare lanserades Hasselblad 500C, den kamera som blev ingången till samarbetet med NASA. Modellen köptes nämligen av astronauten Wally Schirra, som presenterade den för NASA. 1962 tog han med sig kameran upp i rymden – helt utan Hasselblads vetskap. Faktum är att Hasselbladskameror fick följa med upp på fem rymdfärder innan nyheten nådde den lilla tillverkaren i Göteborg.

NASA hade modifierat sina Hasselbladkameror för att de skulle klara av rymdfärderna. När Hasselblad fick se bilder från den första rymdpromenaden kontaktade man NASA för att erbjuda sig att ta fram en särskild rymdkamera. 

Så kom det sig att det Hasselblad ingick avtal med den amerikanska rymdfartsorganisationen. Det gick knappast att få någon bättre marknadsföring än att kunna stoltsera med att tillverka kameror som dokumenterade rymdhistoria. 

1966 tappade astronauten Michael Collins sin Hasselblad Super Wide under en rymdpromenad och utbrast: 

”Damn! I’ve dropped it. I’ve dropped my Hasselblad!” (Förbaskat! Jag har tappat den. Jag har tappat min Hasselblad!) 

Orden spreds över hela världen, liksom Hasselblads varumärke. Svenska medier rapporterade skämtsamt om hur Sverige nu fått sin första satellit.

Hasselblad fick i uppdrag av NASA att utveckla kameror som kunde tas med till månen. Till hjälp tog de Bertil Hallert, som var professor vid KTH. En månkamera krävde nämligen mycket anpassning, bland annat måste den vara lätt att hantera med klumpiga rymdhandskar och kunna drivas av el. Resultatet blev Hasselblad 500EDC. 

Kamerorna kvar på månen

Väl nere på månens yta hade astronauterna två timmar på sig att dokumentera så mycket de kunde. Kvar i moderskeppet som gick i bana runt månen satt för övrigt Michael Collins, han som något år tidigare tappat sin Hasselbladskamera. 

Astronauternas bild av jorden sedd från månen hör till de mest publicerade någonsin. Sammanlagt fick 450 bilder följa med tillbaka till jorden – i filmrullar. Kameran lämnade de kvar på månen då all teknisk utrustning som inte var livsviktig lämnades för att minska rymdfarkostens vikt. Sammanlagt ska det nu finnas 12 Hasselbladskameror på månen, från de resor som gjordes under 60- och 70-talet. 

Helena Nilsson