Majken Åberg från Norrköping var världsbäst i den udda idrotten slungboll. Kanske var hon också för sin tid världens bästa kvinnliga diskuskastare, men när hon skulle bevisa det svek nerverna. 

Majken Åberg växte upp till en blond och reslig kvinna. Stark var hon också; hemma i Norrköping rådde ingen av de jämnåriga grabbarna på henne i tonåren när det gällde armbrytning. Majken hade gott påbrå, hennes far gick i Norrköping under namnet ”Starke Arvid”. Han hade vid olympiska spelen i Stockholm 1912 utmärkt sig som en av världens bästa släggkastare. 

Majken provade disciplinen, men släggkastning var ingen passande idrott för kvinnor, ansåg man på 1930-talet, så ystra Majken slutade snart att hiva iväg den wireförsedda kulan.
I stället blev hon intresserad av slungboll. Och här kom snabbt framgångarna.

Majken Åberg var född 1918 och efter bara ett par års träning med slungboll vann hon som 19-åring SM-guld 1937. Ända till 1952 vann Majken samtliga svenska mästerskap i slungboll. Med sina 16 SM-tecken dominerade hon i nära två decennier sporten i Sverige. 

Hon kastade dessutom slungboll längst
i världen, och hon satte vid flera tävlingar inofficiella världsrekord i grenen.

Världsrekord

Vid en uppvisningstävling i Likenäs i norra Värmland sommaren 1944, kastade hon läderbollen 53,32 meter, vilket blev hennes livs bästa notering och ett världsrekord som stod sig tills idrottsgrenen slungboll upphörde som tävlingsgren i Sverige 1952.

Majken var inte bara armstark, hon hade också en utvecklad teknik när det gällde att kasta slungboll. Hon hade uppövat en särskild rotationsteknik som gjorde att hon med en serie smidiga svängningar av kroppen kunde kasta slungboll längre än någon annan i världen. 

 Det såg riksinstruktören i friidrottsförbundet Gösse Holmér. Han anade att Majken hade en framtid som diskuskasterska.

I juni 1948 fick Majken brev från Gösse Holmér. Han bad henne komma till Bosön i Stockholm för att under några dagar lära sig att kasta diskus. Glad i hågen for Majken till Stockholm och efter bara några timmars instruerande och träning stod det klart att Majken kunde prestera långa kast i diskus. Hennes rotationsteknik från slungboll gick lätt att överföra till diskuskastning.

Övertalades av prästen

Åter i Norrköping tränade Majken diskuskastning på Idrottsparken i staden. Hon kastade längre och längre. Den 9 juli 1948 klarade hon med ett kast på 39,86 meter kvalgränsen för deltagande i de kommande olympiska spelen i London. Hon tränade vidare och blev stabil på längder över 40 meter. Vid några tillfällen sas det att hon kastade upp mot 45 meter. Det var inget som Majken ville vidgå, hon hade integritet och ville ogärna prata om sig själv och sina resultat. Hon var livfull och sällskaplig, men också tankfull och tillbakadragen. Hon betraktades som något av idrottens Greta Garbo.

En vecka före avresan till de olympiska sommarspelen i London 1948 avled Majkens mor, vilket tog Majken hårt. Hon hade stått nära sin mor och fann livet meningslöst när inte modern längre fanns kvar i livet. Hon ville inte åka till London, men övertalades av sin själasörjare, prästen Bertil Andrée, att åka, och den 29 juli for Majken med den svenska truppen till London.

Alltför nervös

Någon vecka senare äntrade Majken Åberg från Sverige diskusringen på Wembley stadium i London. Hon var nervös, kände sig bortkommen i den väldiga arenan med tusentals människor på läktarna. Hon kände sig naken och utlämnad i sin lättklädda tävlingsmundering. ”Den vackra valkyrian från Norrköping”, som journalisten Glokar Well alias Oscar Edvard Söderlund hade kallat henne, var helt enkel skakig.

Majken Åberg fick inte till det, hon kände inte igen sin kropp, kände sig stel och utan kraft. Hon slutade sjua i diskusfinalen med ett kast på 38,71 meter, vann gjorde fransyskan Micheline Ostmeyer som kastade 41,92 meter.

Den svaga insatsen vid OS i London sved i Majken, hon försökte förtränga smärtan genom att ströva omkring i London och fann tröst i att hon som en av sex svenska idrottare i samband med de olympiska spelen blev inbjudna till besök hos den brittiska kungafamiljen i Buckingham Palace.

Mer och mer originell

Idrott, gymnastik och kroppslig aktivitet var ett signum för Majken Åberg livet genom. Hon utbildade sig till gymnastikdirektör och arbetade under många år som idrottslärare vid olika skolor i Norrköping. Tävlingsidrotten gav hon upp 1952 och nämnde aldrig något om sina idrottsliga bedrifter. 

Som idrottslärare såg hon som mål och mening med arbetet att få varje elev att känna glädje med sin kropp och att vårda den som en gåva. Hon moraliserade aldrig över elevers motvillighet till fysisk aktivitet utan uppmuntrade alla att göra vad som man upplevde som lustfyllt om det så bara var att hoppa rep eller vandra i skogen.

Majken blev med tiden alltmer originell som lärare och människa. Hon vägrade att följa tidens moderiktningar och använde otidsenliga kläder och prylar tills de var utslitna. Hennes träningsoveraller i gymnastik och hennes gamla termosar vid utflykter blev omtalade och utskrattade av elever, men det bekom henne inte. Hon påpekade i stället att aktsamhet och god hushållning hörde framtiden till.

Tillbakadraget pensionärsliv

Som pensionär flyttade Majken till Kolmården utanför Norrköping. Där bodde hon i ett rött hus vid Bråviken. Huset omgavs av en granhäck som blev allt högre med åren. Bakom häcken levde Majken ett tillbakadraget liv tillsammans med några katter. Hennes liv ändades en februaridag 1999, hon hade då levt i 80 år.

Majken Åbergs livsöde hålls dock levande i Norrköping. En av stadens gula spårvagnar heter Majken Åberg till ära och minne av den stadens dotter som under många år var världsbäst i slungboll.

Leif Syrén