I Halland ”bingade” även männen
Museipedagogen Erika som bingerska i Oktorpsgården. Foto: Marie Andersson, Skansen.
Dela på Facebook
Skicka som e-post

Visste du att hallänningarna var fenor på att sticka? Även männen på bondgårdarna stickade för fulla muggar på lediga stunder. På halländska kallades det att ”binga”.

 

Vi kliver in i halländska Oktorpsgården på Skansen i Stockholm. Tiden har stannat på 1870-talet. Halmtak förstås, men inget korsvirke som i Skåne utan mest grov liggande plank, förutom själva stugan som är timrad. 

Här inne tar museiguide Annika Gustavsson emot. Hon tycks ha en ängels tålamod när hon svarar på en lång rad intensiva, men trevliga, frågor från ett osannolikt nyfiket italienskt par.

Här är det rikt dekorerat: vävnader, granna bonader och tallrikar pryder det branta, spetsiga innertaket, samt väggarna. Något som slår en är att här i stugan ligger mycket garn och stickor framme, liksom halvfärdiga tröjor. Det har sin förklaring:

– Man stickade! Jämt och hela tiden stickade och vävde man, och inte bara på vintrarna. Även män och barn stickade, och detta för att få inkomst till gården, en god inkomst, säger Annika Gustavsson. 

 

Stickade åt skåningarna

Stickning var särskilt utbrett i just Halland, berättar hon och visar en urgammal bild på en halländsk make och maka som tillsammans stickar på samma tröja, från varsin ände. Det gällde att ta vara på tiden mellan andra viktiga göromål.

– Man skulle alltid ha något för händerna, säger Annika Gustavsson.

Orden ”binge” (halländska för stickkonsten) och att ”binga” är dialekt, bildade från ordet binda, som i Halland användes istället för att sticka. Man binder ju garnet.

– Bingerskor kallades de sydhalländska bondkvinnorna som på vintrarna ofta for till Skåne för att, mot betalning, sitta och sticka hemma hos folk, berättar hon.

Det var i orten Våxorp, i Laholms kommun i södra Halland, som binget startade. För att få veta mer om detta gamla halländska fenomen kontaktar vi 60-årsfirande Våxtorps Hembygdsförening där Stanley Karlsson står till tjänst. Hembygdsgården är förresten väldigt snarlik Oktorpsgården på Skansen. 

Vid Våxtorps hembygdsgård, framför en rhododendronbuske, står en staty i betong av just en ”bingerska”.

Avsalustickning sysselsatte en stor del av befolkningen i södra Halland, läser vi hos Hembygdsföreningen. Från mitten av 1600-talet och fram till sekelskiftet 1900 var avsalustickningen rent utav den viktigaste inkomstkällan för många i detta karga hedlandskap. Det här var mycket fattiga trakter och det var många gånger stickningen som gjorde att man klarade sig. 

 

Från Holland till Halland

Alla i hushållet deltog i arbetet. Barn fick lära sig karda redan vid fyra-fem års ålder. Ofta samlades man för så kallade bingegillen där man kardade, spann och stickade tillsammans. Dels för att få sällskap och dels för att arbetet skulle gå snabbare.

Det var alltså i Våxtorp, på gränsen till Skåne, som man först lärde sig sticka. Fru Magna Brita Cracau gifte sig med godsherren på Vallens Säteri i Våxtorp i mitten av 1600-talet. Hon förde med sig traditionen från Holland och lär ha spridit tekniken till tjänstefolket som i sin tur spred det vidare i trakten. Folk blev så skickliga att stickningen – eller binget – snart blev en inkomstkälla i bygden. 

Framför allt stickade man strumpor och tröjor. Många svenska soldater har haft halländska strumpor. Under Sjuårskriget, 1756-1763, försåg Våxtorp den svenska armén med 24 000 par stickade strumpor. Även i 1808-1809 års krig använde de svenska soldaterna sockor från Halland.

Mestadels var det ofärgad ull i så kallad slätstickning som man stickade, men med tiden blev det även mönsterstickat i olika färger. Det blev rent utav så att binget med tiden kom att förknippas med just geometriska mönster i blått och rött mot vit botten. Vita tröjor med stjärnmönster i aviga maskor. Det halländska binget var vanligt förekommande på marknadsplatser i hela Sverige. 

 

Binget blev maskinellt

Idag kan man säga att man ”stickar binge” och då menar man dessa typiska mönster, men i den här artikeln handlar det ju om förr i tiden när orden binga och sticka var synonymer.

Binget för hand konkurrerades ut av maskinstickningen när Sverige i slutet av 1800-talet industrialiserades. Kvinnorna, särskilt de lite äldre, fick inga nya jobb inom industrin. Dessa kvinnor bildade då föreningen Bindslöjden i Laholm, 1907. Bindslöjden blev snabbt kunglig hovleverantör! Kungafamiljen stödde tidigt föreningen genom att både köpa varor och låta sig fotograferas i de stickade plaggen.

 

Gustaf Larsson

Geometriska mönster i blått och rött mot vit botten är det som mest kännetecknar binge. Men från början var det slätstickning i ofärgad ull som gällde. Foto: slojdmagasinet.se
Museipedagog Annika Andersson visar Oktorpsgården på Skansen. Foto: Gustaf Larsson
Dela på Facebook
Skicka som e-post

Veckans tidning

Nyhetsbrevet

Vill du ha information, erbjudanden och rabatter från Kvällsstunden?

Prenumerera på nyhetsbrevet!

När du registrerar dig på Nyhetsbrevet samtycker du till att få exempelvis erbjudanden, rabatter och allmän information från Kvällsstunden via e-post. Du kan när som helst säga ifrån din prenumeration på nyhetsbrevet om du inte längre vill ha det.

Kontakta oss

Telefon:
021-19 04 15

 

Mejl: Klicka här

 

Post:
Kvällsstunden
Box 1080
721 27 Västerås

 

Kvällsstunden och kvallsstunden.se ägs och ges ut av Tidningshuset Kvällsstunden AB. Ansvarig utgivare: Claes Nero. Mer information om Kvällsstunden hittar du här.

Följ oss på Facebook

  • Kvällsstunden
    5.0
    powered by Facebook
    Sölve Dahlberg
    Sölve Dahlberg
    2018-12-08T20:56:49+0000
    Jag trivs med Kvällstunden.Det är blandat i den.För var och en.
    Lasseman Svensson
    Lasseman Svensson
    2018-10-15T20:09:11+0000
    Jag är 67 år inne på mitt snart 68:tionde år och är inte allt för gammalmodig, jag gillar Kvällsstunden och finner ro i att bläddra i denna tidning. Som sagt det är trevligt att bläddra i en riktig tidning i denna digitaliserade värld.
    Gunnar Johansson
    Gunnar Johansson
    2018-09-27T11:18:32+0000
    Kvällsstunden är en riktig "Läsetidning" och med äsvärda artiklar från äldre dagar till nutid Tidningen är svår att vara utan helt enkelt
    Christina Ögrim
    Christina Ögrim
    2018-05-16T13:42:08+0000
    ETT STORT JUBILEUMSGRATTIS till Kvällsstunden 80 år! Jag förstår verkligen varför ni finns kvar efter 80 år. Det är en tidning som jag läser med förtjusning och förväntan. Tittar ivrigt och längtansfullt efter brevbäraren varje tisdag. Älskar er traditionella och lättlästa layout. Modernisera för allt i världen ingenting! Njutningen av att läsa en äkta papperstidning i behändigt format - HELT UTAN ANNONSER - är ovärderlig. Era artiklar och reportage är alltid intressanta och läsvärda. Många gånger om celebriteter från förr i tiden, och som verkligen behöver dras fram ur glömskan. Det blir för mig en nostalgitripp down the memory lane. Er digitala service gör det enkelt, bekvämt - och gratis - att lämna tävlingssvar. Sedan är det bara att ivrigt invänta lottvinsterna. Dessutom är det perfekt storlek på korsordsrutorna, så texten blir lättläst för en starropererad. Nu i vecka 20 har Kvällsstunden dessutom förärat mig med en helsida om "Rännstensungen från Götgatan 83". Det har gjort mig alldeles varm om hjärtat och oerhört stolt och glad. Då kan jag inte göra annat än att ge Kvällsstunden FEM SKINANDE GULDSTJÄRNOR
  • Radio Viking (sponsrad)

    Lyssna på Radio Viking här! Klicka på radion för att starta!

    radioRV7