Igelkottstaggsvampen finns i Europa, Asien och Nord-Amerika. I Sverige finns den rapporterad från landskapen i södra Sverige upp till Uppland. Den är sällsynt i Danmark medan inga fynd har gjorts i Finland eller Norge. Den är rödlistad i Tyskland och Polen. 

De latinska namnet Hericium erinaceus betyder ”igelkott”. I England har svampen fått namn som lion’s mane mushroom, old man’s beard och bearded hedgehog, så även där har man sett likheten med en igelkott och man kan naturligtvis också lätt förstå jämförelsen med en lejonman eller ett skägg. Även i Tyskland har man tyckt sig se en skäggig igelkott, Igel-Stachelbart, eller en lejonman, Löwenmähne.

Svampen är en vedlevande taggsvamp. Den växer på levande stammar av ek och bok men svampen kan fortsätta att bilda fruktkroppar flera år efter det att trädet har dött. I England har man observerat att fruktkroppar har bildats på döda träd under 20 år, inte varje år men återkommande med avbrott. 

I Sverige blir fruktkroppen upp till 20 cm bred med 2-5 cm långa taggar. Hos den unga ätliga fruktkroppen är färgen vit för att sedan gulna. 

Odlas oftast inomhus

Igelkottstaggsvampen är inte bara ätlig utan beskrivs som en gourmetsvamp med hummerliknande smak. Ytan täcks av de långa spröda vita taggarna men svampens insida är fast. Svampen uppges vara mycket näringsrik och ha ett proteininnehåll på hela 20 procent. 

I östra Asien, det vill säga Japan, Korea och Kina, uppskattas svampen både kulinariskt och som medicin. Den kan ätas rå eller torkad. Tillagad passar den i rätter som risotto, pasta eller soppa. Pulver av den torkade svampen kan blandas i vatten, te eller kaffe. 

Även om svampen förekommer i högre grad i Asien, beskrevs den först vetenskapligt i Nordamerika. I Kalifornien har man hittat igelkottstaggsvamp som växer på ek på ett flertal platser både vid kusten och längre inåt landet. Odling sker där i mindre skala och det mesta av odlingen sker inomhus. 

Den vilda svampen är som sagt fridlyst i Sverige men mycel, som ympas på stockar av ek eller bok, finns att köpa så den kan odlas i landet. I odlingar i Kina har ett skadligt kvalster visat sig. Det kan utvecklas och föröka sig på mycelet. 

Detta problem har man emellertid lyckats undvika i Europa och Amerika – hittills.

I traditionell kinesisk medicin har svampen länge använts för att förbättra minnet och som ett stöd för nervsystemet. Den har också haft viss användning mot depression och ångest. Det berättas att den som regelbundet äter igelkottstaggsvamp får nerver av stål och hans minnesfunktioner förblir oförändrade långt upp i åren. 

Som vanligt utlovas goda hälsoeffekter i olika nutida artiklar. Även om de utlovade positiva effekterna i vissa fall kan vara tveksamma, så tycks de studier som har gjorts vara samstämmiga i uppfattningen att igelkottstaggsvampen inte har några negativa medicinska effekter. Vid djurstudier tycker man sig ha funnit att svampen kan skydda mot demens, minska symptom på ångest och depression samt hjälpa till att reparera nervskador. Den har antiinflammatoriska, antioxidant- och immunstärkande förmågor och kan minska risken för hjärtsjukdomar, diabetes och cancer hos djur.

Bra för hjärncellerna

Det är särskilt svampens effekter mot demens som har väckt intresse. I studier har man funnit att igelkottstaggsvampen innehåller två speciella föreningar som kan stimulera tillväxten av hjärnceller, hericenoner och erinaciner. 

Studier på möss har visat att svampen kan hjälpa till att skydda mot Alzheimers sjukdom. 

Det är viktigt att notera att den mesta forskningen har utförts på djur eller i provrör. Det behövs fler studier på människor för att säkert kunna säga något om resultaten. 

Vid en studie 2020 på personer med lindriga symptom på Alzheimers sjukdom fann man dock en viss effekt. Testgruppen som fick ett tillskott på 1 gram igelkottstaggsvamp dagligen under 49 veckor hade avsevärt förbättrade kognitiva testresultat jämfört med en grupp som hade fått placebo.

Karl-Olof Hallman