1948 var ett märkesår för alla Kalle Ankas vänner i Sverige. I september för 70 år sedan kom det första numret av den populära tidningen Kalle Anka & C:o på svenska.

Två år tidigare hade Dan Folke, som var en av direktörerna vid det danska förlaget Gutenbergshus, åkt sig till USA för att tala med Walt Disney. Han hade fått reda på att det i USA gavs ut en tidning med namnet Walt Disney’s Comics and Stories. Det var en färgglad tidning för barn med serier med Musse Pigg, Kalle Anka och Disneys andra figurer. Folke ville förhandla om rättigheterna att ge ut en liknande tidning i Norden. Han lyckades skaffa sig rätten att ge ut tidningar med Disney-serier i Danmark, Norge och Sverige. 

Det var i Sverige som man först blev färdig att lansera tidningen. Redan i september 1948 låg ett vackert rött häfte tillgängligt på tidningsdiskarna för den som ville betala 60 öre för Kalle Anka & C:o. Tidningen hade vartannat uppslag i tvåfärgstryck och vartannat i fyrfärg. I Sverige gavs tidningen ut av Richters förlag och trycktes i Hemmets Journals tryckeri i Malmö. Tre månader senare kom den norska versionen Donald Duck & C:o medan Danmark fick vänta på sin Anders And & C:o till början av 1949. 

Pushade för översättningen

Redan i det första numret fick de svenska läsarna förutom Kalle Anka och hans tre brorsöner också möta Musse Pigg och Långben. Kalle Anka misslyckas i sina försök att nå framgång i sitt drömyrke att bli en beundrad brandman. Musse Pigg blir försenad till en träff med Mimmi. Lilla Vargen har som vanligt problem med sin pappa, Stora Stygga Vargen, som inte vill arbeta utan hellre jaga grisar eller stjäla höns. 

Tidningen skulle komma ut en gång i månaden. Ett lösnummer kostade alltså 60 öre, men på första numrets baksida får man veta att en prenumeration för helår kostar 6:40, halvår 3:40 och kvartal 1:70. Man poängterade också att ”texten är översatt, redigerad och bearbetad av magister Axel Norbeck, den kände pedagogen, och Kalle Anka & C:o bjuder i sin svenska version på en verkligt god och sund underhållning för alla i åldern 3 till 90 år”.

Det var säkert ingen slump att Richters förlag betonade Axel Norbecks medverkan. Han hade ett gott anseende och skulle bidra till att skänka legitimitet åt den nya serietidningen. Det sägs att Norbeck hade åtagit sig uppgiften efter viss tvekan. Han blev dock övertalad av en bekant att översätta Kalle Anka. Norbeck kom att trivas med uppgiften och han fick också stor frihet att redigera och bearbeta texterna. 

Kritik från de lärde

Tecknade serier som lämplig läsning för barn möttes med misstro hos kultureliten vid den här tiden. Litteraturprofessorn Olle Holmberg skrev 1952 i en artikel i Dagens Nyheter att ”producenter av Fantomen, Stålmannen och Kalle borde sitta i fängelse” och att ”alla tidningsredaktörer med serier borde om inte avrättas, så åtminstone avsättas”. Norbeck uppfattade inte serierna med samma förskräckelse. Han jämförde Kalle Anka med de klassiska sagor som han tidigare hade bearbetat och ansåg att tidningen höll hög konstnärlig kvalitet. Nils Bejerot publicerade 1954 en stridsskrift mot serievåldet, men Kalle Anka klarade sig undan och kallades ”oförarglig”. Bejerot ansåg att serien var smårolig med ett hyggligt ordförråd, att den var ”briljant översatt till genialt svenskt talspråk”. Dessutom var de våldshandlingar som förekom av ”skämtsam natur”.

Serier var ingen ny företeelse i Sverige 1948 och Kalle Anka & C:o var inte den första svenska serietidningen med Disney-motiv. Åhlén & Åkerlund gav ut Musse Pigg-tidningen med ett 20-tal nummer under åren 1937–38. Disneyserier hade funnits i Sverige sedan 1930, då Musse Pigg debuterade som seriestrip i Stockholms Dagblad. Kalle Anka var gäst i vännen Musses serier och fick 1938 en egen dagsserie i USA. Ett par månader senare fanns han med också i svenska Aftonbladet. 

Namnen vållade huvudbry

Seriefigurernas svenska namn har vållat en del huvudbry. I många länder har figurerna allittererande namn som originalspråkets ”Donald Duck” och ”Mickey Mouse”. Man kan ju bara peka på ovan nämnda ”Donald Duck” i Norge, ”Anders And” i Danmark och i Finland blev det ”Aku Ankka”. Namngivningen tycks mest ha varit en slump. Kalle Anka kallades en gång i tiden Tusse i serier som publicerades här, men han etablerade sig ganska snabbt som just Kalle Anka. I Sverige har Hemmets Veckotidning hållit fast vid ”egna” namn. Även om Kalle Anka har varit Kalle Anka, så kommer man ihåg Micky Mus, som ju är ett mer naturligt namn än Musse Pigg.

Det första numret av Kalle Anka & C:o såldes i 50 000 exemplar. Ett helt felfritt nummer av denna tidning är inte bara ett eftertraktat samlarobjekt utan också ett dyrbart sådant. 1999 såldes nummer 1 i högsta kvalitet på en auktion i Stockholm för 165 000 kronor. För läsare med tunnare plånböcker har tidningen givits ut i nytryck ett par gånger.

Karl-Olof Hallman