Det finns klosteröl och så finns det trappistöl. Trappistöl är förvisso ett klosteröl, men bestämmelserna för vilka öl som får ha ­etiketten ”trappist” är mycket strikta. 

Trappistorden är en romersk-katolsk klosterorden som uppstod i cisterciensklostret La Trappe i Normandie 1664. Grundaren var  klostrets då nytillträdde abbot, Armand Jean le Bouthillier de Rancé, och utmärkande för orden är de strikta reglerna om fullständig tystnad, förutom vid gudstjänst­firandet. 

1689 grundades också en kvinnlig gren av orden, där nunnorna kallas trappistiner. 

Under franska revolutionen fördrevs trappister och trappistiner från Frankrike och spred sig till olika länder, som Belgien, Tyskland men även till USA och Australien. 

I dag förknippas trappisterna till stor del med det välkända och omtyckta trappistölet. 

Ölbryggning har varit en viktig del av klostrens försörjning sedan medeltiden. I en tid då dricksvattnet ofta var förorenat, och ibland otjänligt, var ölen att föredra och vid Vadstena kloster tilldelades munkar och nunnor tre liter öl per person och dag. Ransonen kunde vara högre än så. Vid Solberga kloster utanför Visby erhöll ordensfolket fem liter om dagen.

Strikta bestämmelser 

I dag är begreppet klosteröl generöst tilltaget. Vissa klosteröl bryggs på gamla recept, men de flesta är helt nya sorter som endast har namnet gemensamt med klosterverksamheten. 

När det gäller trappistölet är dock bestämmelserna mycket strikta. Bryggeriet ska ligga i eller intill ett kloster, inkomsterna ska gå till klostret eller till ett välgörande ändamål och produktionen får inte vara större än att den genererar just den inkomst som är nödvändig – bryggeriet får alltså inte gå med vinst. Dessutom ska hela processen överses av en trappistmunk. 

Det finns i dag omkring 13 trappistbryggerier runt om
i världen, varav ungefär hälften ligger i Belgien. Endast vid ett av de kvarvarande bryggerierna, Westvleteren, är det munkarna som brygger. Vid de övriga ansvarar de bara för den formella översynen. 

Antalet trappistmunkar i Belgien är i dag bara hälften av vad det var för tjugo år sedan och något som som redan orsakat problem för klostret Achel. 

Sedan den 80-årige munk, som kontrollerat ölbryggningen, nyligen lämnade klostret tvingades man märka om sina flaskor, för även om ölet fortfarande bryggs i samma bryggeri får det inte längre ha ordet trappist på etiketten. 

Engelskt trappistöl

Samtidigt växer efterfrågan, och flera av de aktiva trappistbryggerierna har öppnat de senaste åren, bland annat i Österrike, Italien och USA. 

2018 öppnade det första trappistbryggeriet i Storbritannien, Mount Saint Bernard Abbey
i Leicestershire, omkring 15 mil norr om London. 

Mount Saint Bernard grundades 1835 och var det första katolska klostret som grundades
i Storbritannien efter reformationen, och det enda cisterciensklostret
i landet. Ända fram till
i början av 2000-talet försörjde man sig på mejeriverksamhet, men när det blev allt svårare började man fundera på att börja brygga öl i stället. Tanke övergick i handling och som en del av researchen besökte munkarna flera trappistbryggerier i Nederländerna och Belgien där de fick hjälp av erfarna bryggare. Det har resulterat i trappistölet Tynt Meadow, som till en början endast såldes lokalt och i klosterbutiken men som numera hittat ut i världen och även finns att införskaffa på svenska systembolag. 

Som bröd i vätskeform

Kännetecknande för trappistöl är att de är överjästa och mycket smakrika och ofta alkoholstarka – mellan sex och elva procent. 

De delas in i tre grupper, beroende på alkoholstyrka. ”Enkel”, vilket är ölets originalversion, ”Dubbel” som är ett starkt brunt öl och ”Trippel” som är extrastarkt. Något bryggeri har också skapat en ”Kvadrupel”-öl.Det finns också undantag där alkoholhalten ligger på tre till fem procent. 

Den stora mängden malt av både korn och vete skapar en hög stamvörtstyrka som, i kombination med den höga alkoholhalten, gör ölet fylligt, maltigt och även ger en viss sötma. Vissa märken smaksätts också med örter och pomerans eller mörkt råsocker. 

För, som de belgiska trappisterna säger, öl ska vara flytande bröd – inte färglagt vatten.

Bitte Assarmo