Det började med en kvinnas ambition att ge utarbetade
fabriksarbeterskor tillgång till sommar­stugevistelse
i rogivande lantlig miljö. Stug­rörelsen var född – och den har gett ringar på vattnet ända in i vår tid. 

Initiativtagare till stugrörelsen var läraren och folkbildaren Herta Svenson. Hon föddes i Simrishamn 1886 men fadern lämnade familjen tidigt och hon växte upp med en ensamstående mor. Det hindrade henne inte från att studera och hon utbildade sig till lärare vid Privata högre lärarinneseminariet i Stockholm.

Under studenttiden var hon aktiv i kristna kretsar och 1908 anställdes hon som guvernant av Elsa och Natanael Beskow i Djursholm. Det gav henne gott renommé och anställningen följdes av fler prestigefyllda arbeten, såsom vid Samskolan i Djursholm och senare Hampnäs folkhögskola i Örnsköldsvik. 

Genom Natanael Beskow kom Herta Svenson i kontakt med hemgårdsrörelsen. Den hade sitt ursprung i den engelska så kallade settlementrörelsen, en rörelse som uppstod i England på 1880-talet och som strävade efter att avskaffa det religiösa och samhälleliga främlingskap som uppstått i många av de större städerna och industriorterna. 

Tanken med hemgården var att en enda byggnad skulle rymma både missionsverksamhet, folkbildning och kultur och vara en hemliknande fritidsmiljö för unga som gamla oavsett samhällsgrupp och verksamhetsområde. Natanael Beskow var drivande i att grunda Sveriges första hemgård, Birkagården i Stockholm, något som kom att inspirera Herta Svenson. 

Bitte Assarmo