VM i ishockey väntar runt hörnet, den 10-26 maj i Slovakien. Är det dags för ännu ett svenskt VM-guld? I så fall det tolfte i ordningen. En som vet hur det känns att höja VM-bucklan är den legendariske, hårdtacklande backbjässen Lasse Björn. Han var med och vann guld både 1953 och 1957, de två första svenska vinsterna.

Under närmare två decennier, på 1950- och 60-talet, var han den store profilen utåt, tillsammans med Sven Tumba och Rolle Stoltz.

– Det finns många minnen att ösa ur, jag tog hem mitt första VM-guld redan 1953 i Schweiz, men VM-segern i Moskva 1957, inför 55 000 åskådare i jättelika Leninstadion, tar nog ändå priset, säger Lasse om sin mest minnesvärda insats i hockeyrinken.

Gastkramande

Oavgjort mot Sovjet i avslutningsmatchen skulle räcka till guld för Tre Kronor, eftersom ryssarna bara fått 2–2 mot tjeckerna, medan svenskarna besegrat tjeckerna med 2–0. 

– I finalen hade vi ett underläge med 2-4 men kämpade oss tillbaka in i matchen som slutade 4-4. Lille Eilert ”Garvis” Määttä gjorde det avgörande solomålet, 9.18 in på tredje perioden, berättar Lasse.

– Det var gastkramande matchen igenom. När åtta minuter återstod av matchen tog ryssarna ut sin målvakt och kunde spela med en extra forward för att få in ett segermål. Trycket mot vårt mål blev konstant, men tack och lov var Thord Flodqvist i målet helt omutlig. Och det trots att han haft halsfluss och legat febersjuk. 

I slutperioden fick Flodqvist dessutom mota ett hårt slagskott som studsade mot kindbenet och rev upp ett stort sår. Han svimmade av en kort stund, men efter några minuters omplåstring i avbytarbåset var han åter i spel. Någon ansiktsmask användes inte på den tiden.

Ekorrens förtjänst!

– Direkt efter slutsignalen kramade hela laget om ”Garvis” Määttä så han var nära att tappa andan och Sven Tumba skrek i falsett ”dé är ekorrens förtjänst!, dé är ekorrens förtjänst!”, säger Lasse och skrattar. ”Garvis” var ju huvudet mindre än Tumba.

– Som kapten stod jag högst upp på prispallen och fick ta emot VM-bucklan, blomster, och gratulationer av olika potentater, varpå den svenska nationalsången skulle spelas, men åtskilliga minuter gick och absolut ingenting hände. 

– Det var knäpptyst i stadion. Då hojtade grabbarna som stod på led bakom mig: 

”Sjung nåt, Lasse” och så klämde vi i med ”Helan går” för full hals.

– Ryska ministrar och marskalk Zjukov stod i stram givakt och trodde nog att vi sjöng vår nationalsång a capella! Svenske ambassadören Sohlman med sällskap, var de enda som förstod vår spontana yttring – till fullo.

Ryssarna var säkra på seger

Efter mycken palaver lyckades den ryska, manstarka militärorkestern få notbladen på plats och spelade den svenska nationalhymnen, samtidigt som Sveriges flagga gick i topp –  ett mäktigt scenario för den jättelika, omtumlade ryska publiken. Ryssarna hade varit så säkra på seger, att man bara sett till att ha den ryska nationalsången fanns tillgänglig!

– Den ryske lagkaptenen Sologubov tittade upp mot mig och log. Han tyckte vi var mycket värdiga vinnare!

Valde att sluta i landslaget

Lasse blev den första av våra hockeylegender som spelat över 200 landskamper i Tre Kronor, och under sex års tid var han lagkapten, från 1956 till 1961, då han valde att sluta spela i landslaget.

– Det ekonomiska bortfallet blev alltför stort, så jag valde att ta hand om familj och jobb istället, säger Lasse och minns vad gamle förbundsordföranden, borgarrådet Helge Berglund, sa till honom när han fick vetskap om att Lasse skulle sluta i Tre Kronor:

”Men det är en ära att få spela för landslaget!”

– Då svarade jag borgarrådet: ”Ja, tänk om man kunde mätta barnen med ära, men för mig fungerar det inte!” 

Då blev Berglund tyst, minns Lasse. 

Efter landslagskarriären och sina 17 säsonger i högsta serien blev han tränare och lagledare och ingick under 1980-talet i Djurgårdens styrelse och visade där samma ledarskap som han hade som spelare.

Lasse Björn, Rolle Stoltz och Sven Tumba har alla varsin tröja upphissad i taket på Hovet i Stockholm. Denna trio är de mest kända spelarna i den generation Djurgårdare som spelade hem nio SM-guld på 14 år.

Och Lasse är unik – han var med och vann alla nio.

Tomas Larsson