Utrikeskorrespondenten Magda Gad har åter igen hyllats med ett pris. Nu har hon fått Stig Dagerman-priset för sin rapportering från Afghanistan och Irak. 

Stig Dagerman-priset delas ut till personer eller organisationer som i författaren och journalisten Stig Dagermans anda värnar om det fria ordet. Juryn skriver att Magda Gad ”inifrån några av världens främsta konflikthärdar har lyft fram enskilda människors röster och erfarenheter och kastat ljus över det som många försöker mörklägga”. 

Magda Gad har under de senaste åren mottagit flera priser för sin journalistik. Hon har prisats som ”Årets opinionsbildare” och vunnit tv-priset ”Kristallen” för sin nyskapande krigsdagbok. År 2017 fick hon ”Stora journalistpriset” som årets förnyare. Magda Gad har under många år rapporterat från krigen i Irak, Afghanistan och Syrien. Reportageserien ”Under Burkan” som hon skrev tillsammans med fotografen Niclas Hammarström har hyllats och blev bland annat utsedd till ”Årets porträttserie” i fototävlingen Årets Bild.

Lyfter fram dolda sanningar

Magda Gad föddes 1975 i Falun och utbildade sig till journalist. Hon har skrivit för tidningar som Vi, Café, Aftonbladet, Svenska Dagbladet och för Läkare utan gränser. Nu är hon krigskorrespondent och Mellanösternanalytiker för Expressen. Hon är medgrundare till mediesajten Blankspot, som är en nyhetssajt för utrikespolitik, främst från platser med liten journalistisk bevakning. 

Det som är typiskt för Magda Gad är att hon under längre tid bor i de områden hon ska rapportera från. Som exempel har hon bott i ghetto i Rumänien och i Liberia under ebolaepidemien 2014-15. Där kände hon sig manad att ta hand om elva föräldralösa barn som hon byggde ett hus åt, ett hus hon finansierat själv – Gad kände att hon måste gå ur journalistrollen och hjälpa till. 

Hösten 2017 blev hon stationerad i Syrien och rapporterade om kriget mot IS. Våren 2018 åkte hon så till krigets Jemen och skrev både om de Saudi-allierade i syd och houtierna i norr. Från september var Magda Gad stationerad heltid i Kabul, Afghanistan, och var en av få västerländska journalister som fick tillgång till talibankontrollerade områden där hon pratade både med talibanledare och talibankrigare. I oktober 2019 återvände Gad till norra Irak och nordöstra Syrien där hon rapporterat om syriska regeringsstyrkor och turkiskstödda miliser som stred mot kurdiskledda SDF. 

Springer åt andra hållet

Magda Gad brinner för att berätta för andra människor. I samband med att hon tillträde korrespondentjobbet på Expressen 2015 sade hon: ”Ibland är det inte historien som du har framför ögonen, och som alla journalister springer efter, som är den mest intressanta. Väjer du in på en bakgata eller stannar på en plats en längre tid kan du upptäcka att det är helt andra historier som betyder mest för folket på plats. Det är så jag kommer arbeta – springa åt andra hållet. Läsare som bara vill veta att något har hänt kan läsa någon annan. När du läser mig får du veta varför det har hänt, och vad det betyder för den vanliga människan på gatan.” Hon vill ge berättelser från möten med människor bortom de upptrampade nyhetsstigarna. Magda Gad säger att hon inte är rädd utan gör det av fri vilja. Hon har alltid drivits av ett starkt patos för de svaga, nu är hon fokuserad på kvinnorna i Afghanistan som hon försöker hjälpa på olika sätt. 

Försakar allt normalt

Magda Gad täcker in hela Mellanöstern som korrespondent och i dag delar hon sin tid mellan Bagdad i Irak och Kabul i Afghanistan. Sommaren 2019 sade hon i tidningen Femina: 

”Jag försakar allt som är normalt. Jag har inget eget hem, ingen relation, inga barn, jag har inte träffat min mamma sedan jag flyttade hit och jag är långt ifrån mina vänner. Jobbar dygnet runt, sover dåligt och äter i perioder för lite. Hela mitt liv har gått till mitt jobb och det känns mer med åren. Jag är 43 år och blir tröttare än förut. Hur länge bränslet räcker vet hon inte. De tuffa förutsättningarna sliter.” 

En enda man – pappa

Många förundras över Magda Gad och hur bra hon lyckats i den mansdominerade krigskorrespondentens värld. Om detta säger Magda: ”Jag har aldrig ens tänkt på att jag i många sammanhang varit ensam kvinna. Allt detta beror på en man. Min pappa”. Hennes pappa Adel kom från Egypten och flyttade till London för att studera till läkare. Där träffade han en svensk kvinna, Agneta, som jobbade som flygvärdinna. 

När Magda var liten lärde hennes pappa att allt det hon ville göra var möjligt. När de satt och åt vid middagsbord med en massa män som gäster fick flickan Magda prata lika mycket som männen. 

Det var också pappa Adel, överläkare på Falu lasarett som föreläste i olika länder, som tog henne ut i världen där hon fick möta alla sorts människor. Det var inga vanliga charterresor utan hon fick resa till alla möjliga platser och fattiga länder. Magda Gad menar att det inte är genom att snacka om feminism, genus och mångkultur som vi når frihet och jämställdhet, utan det når vi genom att visa som hennes pappa gjorde. Som 17-åring lämnade Magda  Gad hemmet i Falun och bosatte sig i Stockholm där hon utbildade sig till journalist. 

När Magda Gad vill koppla av från krig och elände åker hon till Övertänger i Enviken, Dalarna. Där bodde hennes morföräldrar och där har hon sitt sommarhus och sina rötter.

Sven-Åke Henriksson