Fem svenska filmer, elva i Hollywood och sju i Italien. Märta Torén hade en strålande karriär. Men allt fick ett abrupt slut. Märta avled efter att ha drabbats av en kraftig stroke på teaterscenen.

I filmen Casbah – den förbjudna staden, regisserad av John Berry, gestaltade Märta Torén karaktären Gaby, den unga kvinnan som juveltjuven Pepe Le Moko, förälskar sig i. Casbah gick upp på de svenska biograferna 1948. I rollistan fanns namn som Peter Lorre och Yvonne de Carlo. Tre år senare kom Sirocco (Vapen till Orienten) där den unga aktrisen spelade mot bland andra Hollywoodstjärnan Humphrey Bogart.

Den vackra stockholmskan spelade in flera framgångsrika filmer i Hollywood.

Själv tycktes hon mest ha varit nöjd med arbetet hon gjorde i Italien från 1954 och framåt. I intervjuer beskrev hon de filmerna som de mest konstnärligt utmanande.

Sorg i familjen

Det hela började i Stockholm där Märta föddes den 21 maj 1925 på Svea artilleriregemente. Märtas pappa, Helge, var major. Mamma Dagny skötte hemmet och barnen.

Märta var blyg och föräldrarna uppmuntrade henne tidigt att ta balettlektioner för att på så vis komma över sin blyghet. När den stora sorgen kom, när Märtas syster dog, slogs barndomen i kras. Föräldrarnas äktenskap höll inte för påfrestningarna utan paret gick skilda vägar snart därefter.

Märta längtade bort och drömde tidigt om ett liv som skådespelerska. När hon var 19 år fyllda sökte hon för första gången till Scenskolan. När hon inte kom in var besvikelsen stor. Men Märta var inte den som gav upp utan lade mycket tid och energi på privata teaterlektioner. 

Det gav resultat, för tre år senare kom brevet med antagningsbeskedet till den välrenommerade utbildningen. Då hade den unga skönheten redan fått chansen att agera, hon hade medverkat som statist i de svenska alstren som kom att bli något av klassiker också på vita duken; Rospiggar och i Rid i Natt. 

Upptäckt av talangscout

Året därpå, 1943, skymtade hon förbi i Ombyte av tåg. Sedan väntade små roller i De glada åren och Johansson och Vestman (båda 1946).

Trots allt blev det bara en termin på skolan. Den amerikanske talangscouten Eddie Blum hade nämligen fått syn på den unga kvinnan med de omtalat vackra ögonen under ett Sverigebesök. Eddie Blum tänkte att hon skulle vara den perfekta motspelerskan till Cary Grant i dennes nästa alster. Kunde unga fröken Torén möjligtvis tänka sig att följa med till USA för att provspela? Jo, den unga Märta tog chansen och satte sig på båten över Atlanten. 

Högt arbetstempo

Någon medverkan i den tänkta filmen med Cary Grant blev det inte, men likväl ett sjuårigt kontrakt med ett av de tongivande filmbolagen, Universal studios. 

Svenskan, som bland amerikanarna gick under namnet Marta, fick en flygande start på sin karriär. Casbah och De förrymdas legion gick båda upp på vita duken 1948. Café Blå Donau (Illegal Entry) hade premiär 1949, precis som Svärd i öknen (Sword in the Desert). 

Arbetstempot var högt. Märta medverkade i fyra filmer som gick upp på biograferna 1950. Det var Nattens gata (One Way Street), Jagad av spioner (Spy hunt), Deporterad (Deported) och Okänd ubåt siktad (Mystery submarine) 1950. 

Hon fortsatte att arbeta. Först ut stod Sirocco och Vår Pariskorrespondent, (Assignment Paris). Filmen Mannen som såg tågen gå förbi (The Man Who Watched Trains go by) stod sedan i tur.

Gifte sig i Rom

Romansryktena omgärdade den unga brunetten med de fascinerande ögonen. Än sammankopplades hon med film- och teaterproducenten, den rike arvtagaren och filantropen Huntington Hartford II, än med svenske Peter Lindström, efter dennes skilsmässa från Ingrid Bergman. 

En del av ryktena hade säkerligen korn av sanning i sig, andra beskrivs som PR-historier påhittade av bolaget. Klart är i alla fall att Märta tidigt förälskade sig i den 18 år äldre amerikanske regissören Leonardo Berovici. 

Den 13 juni 1952 vigdes de i Klosters i Schweiz. Smekmånaden tillbringades i Sverige och det nygifta paret bosatte sig sedan i den eviga staden, Rom, som då var en pulserande filmstad.

Italienarna älskade henne

Året därpå, i april föddes parets dotter, lilla Christina. Med det bestod familjen av fyra personer, Leonardo hade sonen Eric från ett tidigare äktenskap.

Märta fortsatte att arbeta i sitt nya hemland och det dröjde inte länge förrän italienarna älskade svenskan. I Italien fick hon allt större utmaningar, svårare roller. Den store Puccini (Puccini) 1953, var den första filmen hon spelade in i Italien. Året därpå kom Maddalena, Casa Ricordi och L’Ombra. 1955 gick La vena d’Oro upp på biograferna, året därpå Tormento amore. 

Trots framgångarna på vita duken längtade Märta ständigt till teatern. När erbjudandet om ett gästspel i pjäsen Den skandalösa historien om Mr Kettle och Mrs Moon som skulle uppföras på Alléteatern på Narvavägen tackade hon ja. 

Insjuknade på scenen

I början av 1957 fanns hon på plats i hemstaden. Efter repetitionerna väntade föreställningarna som fick ett fint mottagande. Men på söndagsföreställningen den 17 februari ramlade Märta ihop på scenen. Hon var okontaktbar och fördes i ilfart till sjukhuset. Där konstaterades att den unga kvinnan drabbats av en kraftig stroke.

Leonardo, som befunnit sig i London tillsammans med lilla Christina, skyndade för att vara vid sin hustrus sida. Han hann precis fram innan det att Märta drog sitt sista andetag. Hon dödförklarades den 19 februari 1957, blott 32 år gammal.

Märta Torén som vilar på Norra begravningsplatsen i Solna fick ett allt för kort liv. Lilla Christina fick växa upp utan sin mor och en karriär som bara stod i sin början fick ett abrupt slut.

I november 1957 hade den svenska stjärnans sista film, La puerta abierta, premiär.

Marita Wass