Midsommarstången vid Gammelgården i Älvkarleby är unik i Sverige och börjar byggas redan i april för att stå färdig till midsommar. Här berättar Arne E Due om sitt firande i Älvkarleby. 

Midsommar är för mig den finaste festen på hela året och i år blir det ingen. Alla större fester är inställda på grund av corona-epidemin. Går det verkligen att dansa ”små grodorna” på två meters håll och hur går det med kling i glasen när sillbiten ska simma till sin sista vila i magen? Det blir inte lätt!

Jag väljer i stället att tänka tillbaka på förra årets midsommarfest i Älvkarleby. Solen sken från en klarblå himmel med små vita moln, termometern visade 24 grader. Direkt man steg ur bilen vid Gammelgården kändes historiens vingslag. Där på andra sidan vägen låg den vackra kyrkan från 1400-talet. 

Byggnaderna runt Gammelgården är från 1700- och 1800-talet, de har flyttats till platsen och är numera museum. Interiören ger sitt klara budskap om hur livet och hushållen fungerade på den tiden.

Unik midsommarstång

Midsommarstången den enda av sitt slag i Sverige. Den har meterstora mobila hängen som är gjorda av strån av råg och tusentals olikfärgade små tygstycken, sammanbyggda till rutformade halmkronor eller så kallad ”Himmeli”, som för länge sedan var traditionell slöjdform i finländsk folktro, något som lever kvar än i dag på Åland.

Flitiga fingrar började redan i april att tillverka dessa utsmyckningar, som vi kallar för ”oron”. Dagarna före midsommar görs stången i ordning, den kläs då helt och hållet med liljekonvaljblad, tätt-tätt, i sin fulla längd, därefter sätts alla oron och strådekorationer på plats.

Under midsommartalet informerades det om att det egentligen är Johannes Döparens födelsedag vi firar, men också sommarsolståndet enligt äldre tradition. På den tiden ansågs det vara hälsobringande att rulla sig naken i daggvått gräs, men att bada i ån eller en sjö kunde vara farligt eftersom ”Näcken” var extra farlig under midsommarnatten. 

Byss-Kalles gånglåt

Strax innan midsommarstången skulle resas kom spelmanslaget med sina nyckelharpor. De gick två om två tillsammans med ett långt följe av folkdansare. De paraderade runt den liggande stången och Byss-Kalles gånglåt hjälpte till att höja den trevliga stämningen ytterligare. Spelmännen fortsatte sitt musicerande från podiet intill medan den sjutton meter långa stången restes mot skyn.

Så fort majstången förankrats började danslekarna och barnen, med ett stort uppdämt behov av ”spring i benen”, fick äntligen dansa ”Små grodorna” och ”Prästens lilla kråka, skulle ut och åka …” samt många fler lekar. En härlig känsla spred sig i hela kroppen av att se och höra barnens förlösande skratt! 

Älvkarleby är en gammal ort som omnämnts redan på 1100-talet. Julita kloster hade då fiskerätten i nedre Dalälven. Senare överlät kung Knut Eriksson rätten till munkarna i Viby kloster. Detta gav upphov till konflikter och dalkarlarna som bodde uppströms längs Dalälven gav sig ofta ut och förstörde deras fiskebodar intill kungsådran.

Laxfisket har fortfarande ett stort intresse i nedre Dalälven och det betalas många hundralappar för ett dagfiskekort. Trots att det var midsommarafton fanns det gott om lustfiskare på båda sidor om älven stående i det strömmande och kylslagna vattnet och hoppades fånga en silverglänsande läckerhet på några kilon. Älvkarleby har också ett av Sveriges större vattenkraftverk. Det är Vattenfalls tredje, invigdes 1905 och på 1990-talet sattes det in nya turbiner.

Ett härligt midsommarminne som jag vill bära med mig länge!  

Arne E Due