För så där hundra år sedan var nykterhetsrörelsen stark i Sverige. Det fanns flera rörelser, som IOGT, NTO, Blå bandet, Vita bandet och Verdandi. Arne Stråby tar tåget och reser tillbaka till Vanneboda.

Verdandi räknade sig som arbetarrörelsens nyktra gren, även om godtemplarna var större och kunde ha fler arbetare i sina led. 

Jag har några bilder från Verdandiarrangemang i stationssamhället Vanneboda, som låg några kilometer öster om Frövi station. Att det fanns två stationer så nära varandra berodde på att det var olika bolag. SJ hade banan Örebro–Frövi med Frövi station, medan det privata bolaget TGOJ hade Vanneboda station och järnvägar som kom med malm från Bergslagen.

I Frövi var godtemplarna starka medan Verdandi hade satsat på Vanneboda. Verdandi hade ingen egen lokal, men det fanns ett Folkets Hus i Vanneboda där Verdandi höll sina möten. 

Min farfar arbetade åt TGOJ, och familjen bodde i en banvaktsstuga vid Vanneboda. På 1920-talet hade min pappa flyttat till Örebro där han engagerade sig inom IOGT. Han höll på med teater i godtemplarnas amatörteatersällskap Thespis.

Men hans yngre bror Harry bodde kvar i Vanneboda och var engagerad i Verdandi. Harry fotograferade en hel del på 1920-talet och framöver. Därför har jag en del bilder från Verdandis aktiviteter. Man hade fester i Folkets Hus, och de drog mycket folk, som vi ser på en bild här ovan. Skölden på väggen är Verdandis emblem.

Cykelutflykter

Vanneboda var inget stort samhälle. Där bodde en del järnvägsfolk, men till underlaget räknade man säkert folk i Frövi samhälle och vid Frövifors bruk också. Omkring 15 kilometer öster om Vanneboda låg samhället Fellingsbro, och där fanns en folkhögskola. Det gick bra att cykla därifrån, men det var goda förbindelser på järnvägen också.

Bilden ovan till höger visar hur unga verdandister har cyklat till Fellingsbro för att locka folk till en fest man skulle ha. En stor bokstav på ryggen på varje cyklist! Det var ingen i Fellingsbro som kunde missa en sådan inbjudan. Byggnaden bakom är folkhögskolan, där man ville bjuda in eleverna. 

På sommaren hade man ofta utflykter i det gröna, och man kunde ha tältläger också. Säkert cyklade man lite längre då med tält och campingutrustning på pakethållaren eller kanske i någon cykelkärra. Bilden här intill visar ett sådant arrangemang. Tälten var enkla då och hade inget gemensamt med dagens stora tält med sovrum och förstuga eller stora husvagnar. 

Men de unga verdandisterna hade säkert trevligt utan all lyx. Man sjöng och spelade, som vi kan se av instrument som fioler och dragspel på bilden. Fiollådorna kan tydligen användas som tillhyggen i strid också, men vi kan hoppas på att den var vänskaplig.

Men åren går och saker ändras. Verdandigruppen finns inte längre och stationshus, hotell och restaurang i Vanneboda är också borta. Tågen går, men stannar inte längre där.

Arne Stråby