Sliten och trött efter 50 år på scenen, och på senare år även märkt av sjukdom, bestämde sig Olle Jönsson för att lämna livet som dansbandssångare. Men efter hårt tryck, framför allt från fansen, ändrade han sig och återvände till kompisarna i Lasse ­Stefanz. Och det har han inte ångrat.

Men vi tar det ifrån början. När tvillingbröderna Hasse och Lasse Sigfridsson bildade ett lokalt dansband i Kristianstad 1967, valde de Olle Jönsson som sångare och trummis trots att Olle under sina första sju år i skolan haft underkänt betyg i musik. 

Något år senare anslöt även Christer Eriksson och Anders Pettersson och dansbandet Lasse Stefanz var nu fulltaligt. Tio år senare kopplade Lasse Stefanz greppet om den nordiska dansbandspubliken med låten Vid en liten fiskehamn.

– Att jag hade underkänt i musik, det stämmer faktiskt, berättar Olle Jönsson när Kvällsstunden hälsar på hemma hos Olle. Jag var livrädd när jag inför alla skolkompisar blev ombedd att sjunga en psalm, tungan liksom fastnade i gommen. Det var först i åttonde klass som min musiklärare sa till mig: ”Olle, sjung vad du vill!” – och det gjorde jag och fick faktiskt ett litet a i slutbetyg i musik!

Vad som sedan hände – och efter succén med låten Vid en liten fiskehamn är närmast att betrakta som ett 50 år långt ”segertåg”.

Lasse Stefanz har sålt miljontals skivor – vunnit fyra Grammis och ett stort antal Guldklavar och medverkat i mängder av radio- och tv-program med Olle Jönsson som frontman.

Kanske är det med låten De sista ljuva åren som Lasse Stefanz och Olle Jönsson satt störst avtryck under sin musikaliska resa.

Tuffa år för Olle

– Det har inte alltid varit en musikalisk resa, enbart kantad av ”guld och glamour”, tillägger Olle.

Det värsta han varit med om är när de gjorde en turné i norra Sverige.

– Värmesystemet i turnébussen frös sönder och vi satt i tolv timmar i 17 minusgrader i bussen! 

I början av 2000-talet drabbades Olle av förslitningsskada i båda handlederna (karpaltunnelsyndrom) med operation som följd och tiden som trummis var nu till ända. 

Under den följande läkningsprocessen drabbades Olle dessutom av en hjärtinfarkt.

– Jag föll ihop ute på gräsmattan och det blev ilfart in till lasarettet där jag behandlades med hjälp av ballongsprängning. Inte nog med det, lite senare fick jag också diabetes typ 2 och är nu tvungen att varje dag ta medicin i form av tabletter och sprutor.

Det som tagit Olle känslomässigt hårdast är en allmän missuppfattning att han skulle ha alkoholproblem. Ytterligare ett hälsoproblem, essentiell tremor, eller familjär tremor som det också kallas, gör att han lider av ständiga skakningar i händer och huvud.

– Det är också jobbigt att hela tiden bli granskad för hur jag ser ut och hur jag klär mig. Man längtar efter att bara få…