De hade en dröm och de förverkligade den. På långt avstånd från rutiner och svenskt novemberväder öppnade Lotta och Gunnar Thörn från Gävle ett bed and breakfast i södra Frankrike.

Livet hemma i Gävle, där de jobbade som lärare, var egentligen bra på alla sätt och vis. Till slut ledsnade ändå Lotta och Gunnar Thörn på rutiner och vardagsstress och ville ha ett ”enklare” liv. 

Så en dag bestämde de sig för att förverkliga en gammal dröm. Drömmen om ett annat liv. Drömmen om ett eget bed & breakfast i Languedoc i södra Frankrike. 

– Här stortrivs vi, säger Gunnar Thörn och sveper handen över den magnifika utsikten över dalen nedanför den lilla byn Vieussan.

Här i norra Languedoc driver paret Thörn nu för fjärde säsongen sitt bed and breakfast, eller Chambre d’Hôtes som det heter i Frankrike.

På andra sidan fälten rinner floden Orb och vi hör bruset i fjärran.

– Där har du finfina bad, tipsar Lotta.

Närmare ligger dock deras pool, precis nedanför terrassen vi sitter på, där några gäster nu tar igen sig efter en dagsutflykt.

Renoverade i två år

Just närheten till den naturen och möjligheter till kanotpaddling, vandring och cykling var en viktig anledning till att Lotta och Gunnar, som båda vill vara aktiva på sina semestrar, valde just denna plats. Att Languedoc dessutom är världsledande på vin och att här vimlar av Guide Michelin-krogar som kan locka gäster gjorde förstås inte saken sämre.

– Vi blev direkt kära i huset, det passade våra planer perfekt. Själva byn Vieussan har rötter från 1000-talet och känns genuin, säger Lotta.

Det var 2013 och sedan renoverade de varje ledig stund för att till slut starta upp sin verksamhet inför säsongen två år senare.

Skälen till att de flesta av oss någon gång drömt om att göra något nytt, och ibland kanske till och med bryta upp, är förstås olika från fall till fall. 

– För många handlar det kanske om nyfikenhet och att få vara med om nya saker, men många gånger är det nog så att livet flyter liksom bara iväg och man ledsnar till slut på samma rutiner och vardagsstressen och drömmer om ett ”enklare” liv. Vi själva tröttnade på svensk vinter med halka och att frysa. Bara det att inte behöva cykla till jobbet sju på morgonen i snålblåst är otroligt, säger de två nästan i mun på varandra.

Hemma i Sverige jobbade både Lotta och Gunnar som lärare. 

Vad i den här drömmen om ett eget B&B är så starkt för er? 

– Vi jobbade alldeles för mycket i Sverige. Här kan vi både vara aktiva och få tystnaden och en härlig miljö att varva ned i. Den stora behållningen är att se hur gäster kommer uppstressade och vill göra så mycket, men hur de sedan lugnar ner sig, berättar de. Det är livskvalitet för oss!

En dröm för sin egen skull

Drömmen om att starta ett eget bed and breakfast tillsammans hade funnits där ända sedan de träffades för trettio år sedan:

– Vi var i en period i livet då det passade! Vi har alltid sett livet i perioder beroende på vår ålder, barnen och deras ålder och så vidare och anpassat livet och boendet utifrån detta. Nu är det tid i livet för att leva den här drömmen…

Hur kommer det sig att vissa faktiskt inte bara drömmer om något annat utan faktiskt gör verklighet av drömmen? 

– Det handlar nog en hel del om att tro på sig själv och att den dröm man har känns helt rätt om det så är att lära sig ett språk, ett instrument eller vad det nu är, att det är en dröm man satt för sin egen skull och för att man vill det, inte för att någon annan gjort det och att det verkar spännande eller kul, säger Lotta.

Gunnar nickar instämmande:

– Sedan gäller det att bestämma sig och att på riktigt tro att det går att genomföra, utan att tvivla. Att som i vårt fall vara två som bestämmer sig tillsammans och kan peppa varandra är ju stärkande!

Att driva eget pensionat är en stark dröm för många.

– Många inser nog inte hur mycket jobb det ändå innebär, tror Gunnar. Det ska fixas frukost, trädgården vattnas, rummen städas, lakanen ska manglas och allt annat. 

– Man jobbar sju dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll…

Samtidigt får de ledigt de fem vintermånader då pensionatet är stängt:

– Ledig och ledig, förresten, säger Gunnar och avbryter sig själv. Det är en hel del att fixa även då för att hålla stället fräscht.

– Det är också mycket planering av vad som ska ske nästa säsong, säger Lotta. Till exempel har vi ju temaveckor med yoga. Och bokningar kommer in hela tiden.

De berättar att ingen av dem var särskilt bekant med Frankrike tidigare:

– Framför allt inte med franskan, skrattar Gunnar. Fast vi kände nog att det lär man sig väl när man väl är där… 

För kontakten med myndigheterna har de tagit hjälp av en fransk kvinna som talar bra engelska.

– Här sköts inget automatiskt som i Sverige med en kontakt mellan olika myndigheter, säger Gunnar. Bara en sådan sak som att man inte har personnummer. 

Hur ser en dag ut?

– Jag kanske är ute och paddlar med någon grupp, medan Lotta hänger på en vinprovning, säger Gunnar. Ibland äter vi lunch med gästerna. Gillar man som vi att vara sociala så är det en livsstil som slår det mesta. Vi påminner varandra rätt ofta om att vårt liv är ganska fantastiskt, berättar Gunnar.

Lotta nickar:

 – Vi skulle absolut inte vilja byta livet här mot vårt tidigare eller någonting annat! 

Ekonomin är självklart en viktig kugge, och genom att Gunnar faktiskt valde att gå i förtidspension har han sett till att de två har en bra grund att stå på om det inte skulle fungera. 

Egentligen har inget varit särskilt svårt med flytten, känner Lotta och Gunnar. Visst kan de ibland sakna saker från Gävle och Sverige:

– Det är ju alltid lite roligt att träffa gamla lärarkollegor, typ på en after work på någon av stans alla mysiga restauranger, säger Gunnar.

– Och jag kan sakna träningen på Friskis & Svettis, säger Lotta. Och strömmingsflundror…

Varken Kalles kaviar eller dalahästar

Hemma är numera både Sverige och Frankrike:

– Ja, när vi åker till Gävle säger vi hem och när vi åker tillbaka hit säger vi … hem.

Annars finns det inte mycket på Lotta och Gunnars Chambre d’Hôtes som ger en känsla av Sverige, förutom då att merparten av gästerna är svenskar här.

– Ja, det har ju blivit så, berättar Gunnar. Det började med att vi tacksamt nog fick många Gävlebor som gäster och nu är det mest svenskar.

Här finns ingen Kalles kaviar eller dalahästar?

– Nej, men en svensk flagga som vi sätter fram så fort någon fyller år, skrattar de.

Deras barn, dotter på 29, och sonen på 26, bor kvar i Sverige.

– Barnen har reagerat olika på vår flytt. Men det var rätt tid för oss att göra något eget. 

Dessutom kan Lotta och Gunnar konstatera att de faktiskt träffas och umgås med barnen mer nu än när de bodde i Sverige. När de är här finns det tid att göra utflykter, hänga vid poolen, äta och läsa:

– Vår dotter, som kan jobba på distans, var här åtta veckor förra året och det kanske blir lika många i år…

Är ni kvar här i Vieussan om tre år?

– Absolut, säger Gunnar utan tvekan. Vi trivs så bra här nere. 

Lotta ler hemlighetsfullt:

– Jag tänker nog mer att nu är nu, så får vi se…

Text och foto:

Paul Danielsson