Påsken är ju en av de allra viktigaste kristna högtiderna, och därför har den firats i den takt vi blev kristnade. Och kyrkans inflytande var mycket större tidigare än det är i dag, då vi anser oss vara sekulariserade. Men kyrkans inflytande på det ”folkliga” firandet var länge stort och det höll i sig bra mycket längre än vad vi kanske tror.

Man kan ju fråga sig vad som egentligen är folkligt?

– Firandet har varit folkligt länge, säger Jonas Engman, intendent på Nordiska museet i Stockholm. 

– Det är ju svårt att veta hur man firade på, säg 1400-talet. Vi vet dock att påskkärringarna dyker upp någonstans i slutet av 1700-talet.

Fasta från askonsdagen

Påsken är ju lång. Man kan kanske säga att den börjar redan 40 dagar före påsk, med fastan. Fastan startar på askonsdagen, som i år var den 17 februari. 

Dagen före heter fettisdag, och det är då vi ”ska” börja äta semlor. Förr handlade det om att ladda upp med fett inför den långa fasteperioden.

– Det var ju få som kunde unna sig festmat eller fasta genom att inte äta kött, säger Jonas Engman. De allra flesta var fattiga och man åt gröt … och gröt … och gröt … och så – ännu mera gröt! Långt fram i tiden handlade det om högreståndstraditioner. 

Jonas berättar ockå att just fettisdagen var en dag då de allra fattigaste, alltså tiggarna, brukade vara utklädda och kunde bjuda på en del upptåg.

Men fettisdagen förknippas också med fest och festivaler. Kanske inte så mycket i Sverige som på andra platser i världen.

Mardi Gras, den stora karnevalen i New Orleans, är ett sådant exempel. Mardi Gras är för övrigt franska, där mardi är tisdag och gras fett. 

Den stilla veckan

Egentligen börjar förberedelserna ännu tidigare, redan på söndagen före. Denna dag kallar vi i dag för fastlagssöndagen. De tre dagarna före askonsdagen kallas fastlagen. Fastlagssöndagen var den dag då Jesus och lärjungarna påbörjade vandringen mot Jerusalem.

Det var alltså inte alla som kunde kosta på sig att fira påsken med mat, dekorationer och festligheter. För de allra flesta var det en kyrklig högtid. Den sista veckan av fasta, den före påsken, kallas stilla veckan.

– Den är en påminnelse om Jesu lidande och förr skulle det verkligen vara stilla, berättar Jonas Engman. Man skulle inte tala högt och inte heller skämta.

Veckan avslutas med skärtorsdagen, i dag bara en halv arbetsdag för många. Det var på torsdagen Jesus samlade sin lärjungar och bröt bröd och drack vin  –  den allra sista måltiden tillsammans och den allra första nattvarden.

En lååång dag

Långfredagen var länge en tyst och stilla dag, inte bara i kyrkan, där färgen, en dag av få, är svart. Många minns säkert långfredagen som just lång. Inget var öppet och ingen arbetade. Alla skulle hålla sig tysta och lugna och ingen ”glättig” musik fick spelas på radion. Till och med barnen skulle hålla sig inne och inte leka.

– Ja, säger Jonas Engman. Här har vi ett exempel på att kyrkans traditioner höll i sig länge. Det var lokala stadgar som styrde detta, men i Stockholm fick till exempel inte biografer och restauranger hålla öppet på långfredagen förrän 1968.

I dag är det annorlunda, även om många antagligen fortfarande har långfredagen som en vilodag, av olika slag.

Hur som helst betyder påsken olika för oss alla, men för de flesta lite extra ledigt – och vanliga år tillfälle att umgås …

AnnCi Larson