Från dunderkur till ett måste på adventsfikat – innan pepparkakan blev synonym  med julen hade den redan bakats i många århundraden…

Pepparkakor må finnas tillgängliga året om, men ändå är det lagom till december och julförberedelserna som efterfrågan på dem är som störst. Då dyker de upp i en mängd olika former – hjärtan, stjärnor, bockar och grisar – och blir ett måste på adventsfikat. Men liksom mycket annat som i dag ses som en självklarhet runt jul, har också pepparkakan sitt ursprung någon helt annanstans än bland tomtar och julstök. 

Med rötter i Egypten

De ursprungliga pepparkakorna tros ha ätits redan i det gamla Egypten. Visserligen bakades de efter ett lite annat recept än de som vi i dag är vana vid – då var de helt enkelt en sorts kryddstark kaka – men historiker spårar ändå dagens pepparkaka till just dessa. 

De kryddiga kakorna spreds nämligen så småningom till Europa. När de några århundraden senare bakades här användes de mest som medicin, då kryddorna i dem ansågs hjälpa mot en mängd sjukdomar och åkommor. 

I dag använder vi ingen peppar i våra pepparkakor, namnet till trots. Men en gång i tiden var det verkligen en viktig ingrediens, och den användes rikligt av dem som hade råd. Man trodde, bland annat, att kryddan bidrog till bättre syn och botade diaréer. Tillsammans med ingefäran som förbättrade matsmältningen och motverkade snuva, nejlikan som värmde kalla fötter, och kanel som verkade febernersättande, var pepparkakan en riktig dunderkur. Och när människor kände sig friskare blev de också gladare – och i förlängningen kanske snällare.

Under 1400-talet blev självaste kung Hans ordinerad pepparkakor mot sin nedstämdhet, sitt dåliga humör och sin tröga mage. Stora lass pepparkakor skickades ut till hans slott, med dokumenterat gott resultat. Och kanske var det i samma veva som myten om att pepparkakor gör folk snällare verkligen tog form.

In i svenska julfirandet

Pepparkakan tros ha kommit till Sverige från Tyskland någon gång runt 1400-talet. Den var med andra ord en relativt ny produkt här i Norden då kung Hans ordinerades att äta den. 

Kakorna finns omskrivna redan år 1444, då nunnorna i Vadstena ska ha bakat dem. I en skriven stadga står att nunnorna inte fick lov att ge bort sin matranson till människor utanför klostret, och i denna matranson nämns bland annat just pepparkakor. 

Men några recept är svårare att hitta. Det äldsta nedskrivna receptet tros vara det av Cajsa Warg, från hennes berömda kokbok som gavs ut 1755. Hennes recept gav hela fem kilo deg och innehöll bland annat muskotblomma och paradiskorn, som då fungerade som en ersättning för de som inte hade råd med peppar.

För peppar var länge en exklusiv krydda, och den äkta pepparkakan bakades bara hos de rikare familjerna. 

Först i mitten av 1800-talet hade peppar blivit så billigt att också gemene man kunde använda den, men runt samma tid hade kryddan ändå börjat uteslutas från pepparkakorna.

Det var alltså inte bara det sjunkade priset på kryddor som gjorde att människor började baka pepparkakor i stora lass under 1800-talet. 

Men under den här tiden blev också andra varor billigare. Priset på socker sjönk och tillgången på bland annat vetemjöl ökade. 

Alla dessa faktorer bidrog tillsammans till att människor i allmänhet hade råd och möjlighet att baka mer. 

Julen har länge varit en tid för fest och överflöd, men under 1800-talet fick fler än tidigare möjlighet att delta. Nya fantasifulla sätt att arbeta med pepparkakorna bidrog kanske också till baklusten. 

I Tyskland började man bygga pepparkakshus, och många historiker menar att inspirationen till dem kom från bröderna Grimms berättelse om Hans och Greta och häxans ätbara hus. Den gavs ut 1812 och blev snabbt populär runtom i Europa.

Förutom att bygga ihop kakor till hus utformade man nya metallformar för att stansa ut sina kakor – alltså samma tillvägagångssätt som vi använder oss av i dag. Dessförinnan skars kakorna ut på fri hand, eller efter en mall av trä eller papper. 

Inga sura miner 

I omkring 150 år har alltså pepparkakan bakats som vi bakar den i dag. Och om man inte har tid eller lust att röra ihop degen själv kan man ju alltid köpa en färdig deg – som började säljas i svenska affärer under 1900-talet. 

Medan receptet och utformningen på pepparkakorna har utvecklats genom åren, lever talesättet att kakorna gör människor snälla vidare. Genom åren har det plockats upp och använts som ett slags försäljningsargument för bagerier runt om i landet. I en reklam från 1950-talet för det numera nedlagda Pricks bageri hette det till exempel att ”snäll utan smäll blir varenda grabb som äter Pricks goda pepparkakor”. Sura miner skulle försvinna med hjälp av pepparkakor till frukostfilen!

I samma spår går företag som Nyåkers, som beskriver sig som ”världens snällaste företag”. De har bakat och sålt pepparkakor med framgång i flera decennier. 

Dess grundare, bröderna Bengt och John Åström, kom från en stor jordbrukarfamilj i Nyåkersbygden i Västerbotten. De skickades iväg för att läras upp till bagare, och kom så småningom tillbaka till hembyn för att starta ett café som så småningom utvecklades till Nyåkers pepparkakor. 

Bröderna Åström kompletterade försäljningen i caféet med en brödbil som levererade kakor och bröd direkt hem till konsumenterna. Pepparkakor började de baka på förfrågan från just konsumenterna – och de blev snabbt en stor succé. 

Och kärleken för de små kakorna tycks aldrig ta slut. I dag har de till och med en helt egen dag, instiftad av Annas Pepparkakor – sedan år 1996 kallas den 9 december för just pepparkakans dag. 

Helena Nilsson