Det var den 18 januari 1928 som den socialdemokratiske partiledaren Per Albin Hansson höll sitt berömda tal om folkhemmet i riksdagen. Begreppet blev legendariskt och olika ”folkhemstal” används fortfarande av politiker i olika partier i deras visioner om ett drömsamhälle. 

Per-Albins tal spreds över landet via sprakande radioapparater. Idén om ett samhälle som ett hem där alla är lika och alla hjälps åt levde inom socialdemokratin fram till 1960-talet, då folkhemmet började spricka. 

Folkhemmet är en metafor, ett bildligt uttryckssätt, för ett politiskt organiserat samhälle som tar hand om sina medborgare och ger dem en grundtrygghet. Begreppet har sitt ursprung i Tysklands införande av socialförsäkringar i mitten av 1800-talet men har i Sverige till stor del blivit förknippat med Per Albin Hansson och Socialdemokraterna även om det ursprungligen var ett begrepp från högern. Folkhemmet kom att bli ett nostalgiskt ord för den svenska välfärdsstaten.

En metafor

Per Albin Hansson sade i sitt långa tal ”Folkhemmet – medborgarhemmet” att Sverige skulle bli som ett hem för hela svenska folket. Klassamhällets Sverige skulle avlösas av folkhemmet som skulle präglas av samförstånd och jämlikhet. 

Han fortsatte i sitt tal och sade bland annat: 

”Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade. Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället, och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.”

Ett begrepp från högern

Det var högerpolitikern och statsvetaren Rudolf Kjellén som lanserade begreppet folkhemmet. Kjelléns teorier om staten inspirerade några socialdemokratiska politiker under 1910-talet, bland andra Per Albin Hansson. 

Att Per Albin använde ett begrepp från den borgerliga sidan berodde nog på att det var en bra metafor och att han ville nå väljare utanför socialdemokratin. 

Även om Per Albin använde begreppet folkhemmet i en remissdebatt redan 1928 kom det att dröja till efter 1932 års val innan Socialdemokraterna började realisera folkhemmet. Det gjordes ofta tillsammans med Bondeförbundet (numera Centerpartiet) som man var i rege-ringssamverkan med åren 1936 – 1957 med undantag för tiden 1945 – 1951. 

Genomförandet av idéerna ledde till att staten fick ökad makt under det att individens frihet minskade. 

Bland folkhemsreformerna märks införandet av lagen om folkpensionering (1935), lagstadgad tvåveckorssemester (1938) och den allmänna sjukförsäkringen (1955). 

Svikna ideal

Med folkhemmet dog idén om framåtskridande genom klasskamp, som var en del av socialismen. Per Albin fick utstå en hel del kritik då en del ansåg att han hade svikit socialdemokratins ideologi. Men folkhemstanken var aldrig någon konkret politisk målsättning, den skrevs inte in i något program utan var mer en metafor. 

Mycket av Per Albins ursprungliga folkhemstankar har förändrats genom årtiondena. Och själv avled han i oktober 1946 och fick inte uppleva det stora folkhemsbygget. Det genomfördes istället av den socialdemokratiske ledaren Tage Erlander, som var statsminister åren 1946 – 1969. Vid 1970-talets början var den ”svenska modellen” beundrad ute i världen. Inget tydde då på att denna gyllene era snart skulle ta slut. Men tiderna blev sämre, negativa aspekter av folkhemmet kom i dagen och en nedmontering av folkhemmet började. 

Sven-Åke Henriksson