Det känns som om han varit med i en evighet. Från starten i Bamboo i slutet av 60-talet, via engelska popgruppen The Hollies till en bejublad solokarriär och två sejourer med Grymlings. I dag är Mikael Rickfors 72 år, men har inga planer på att lägga av.

I slutet av 1971 stod Mikael Rickfors och en rad andra hoppfulla sångare utanför AIR Studios vid Oxford Circus i London. Rockgruppen The Hollies, som senare skulle väljas in i Rock and Roll Hall of Fame, sökte en ny sångare sedan Allan Clarke hoppat av. Många var kallade, men bara en skulle klara nålsögat. 

Rickfors, som hade en erkänt bra röst, hade inga jätteförhoppningar. Visserligen hade The Hollies fått upp ögonen för honom redan när Bamboo var förband åt The Hollies i Sverige, men det var närmare 300 personer som skulle provsjunga.

Upp på Top of the Pops

Men så efter några veckor ringde det från England. Rickfors informerades att låten The Baby han spelat in med The Hollies var ute som singel och låg på Top of the Pops, BBC:s musiklisteprogram. 

Den relativt okände svensken var nu The Hollies sångare.

The Baby nådde plats 26
i Storbritannien samt högt på listorna i andra länder. Gruppen hade också framgångar med ett par låtar som Mikael skrivit – Touch och Don´t Leave the Child Alone. 

För Rickfors del fick han anstränga sig att sjunga ljusare än han egentligen brukade, samt förstås, prata och sjunga på engelska.

– Det var faktiskt inte så enkelt som jag trodde. Kraven var höga och det lossnade först när jag liksom började tänka på engelska, berättar Mikael om den spännande tiden. 

Ville röra sig vidare

Trots statusen som sångare
i ett framgångsrikt band med turnéer världen över valde emellertid svensken att lämna The Hollies efter mindre än två år. Han kände att musiken bandet gjorde inte passade honom.

– Hade Hollies varit lite ”bluesigare” hade jag hängt mig kvar, men de gjorde inte den musik jag ville göra just då. Alltså blues, folkmusik och rock. Så jag ringde upp vår manager och meddelade att jag ville röra på mig. Hans svar var att ”det var bra att du ringde, för jag hade ändå tänkt ge dig sparken. Jag känner att bandet behöver en lite ljusare röst än din.” Med andra ord förekom jag honom, berättar Mikael Rickfors.

Köpte vingar för pengarna

I stället satsade han på en solokarriär. På 1970- och 80-talen blev han framgångsrik med låtar som Dancing on the Edge of Danger, Daughter of the Night och Tender Turns Tuff. 

Låten Daughter of the Night blev dessutom en hit på Carlos Santanas album Havana Moon. Santana har för övrigt sjungit in flera av Rickfors låtar, något Mikael är stolt över. 

Rickfors har dessutom skrivit låtar till sin egen idol Percy Sledge.

För den breda allmänheten blev Mikael Rickfors välkänd med Som stormen river öppet hav 1986. Det var en ballad han sjöng i duett med Susanne Alfvengren. 

Två år senare kom hans största svenska hit: Vingar. 

”Jag ska köpa vingar för pengarna…” är lite av svensk musikhistoria; en låt de flesta nynnat på någon gång. Det har ibland hävdats att den uppkom som motreaktion till en materialistisk värld.

– Nja, det är väl inte helt sant. Vad som hände var att jag och en kompis satt och drack öl och pratade om vad man skulle göra om man hade obegränsat med pengar. Det var så vingarna kom upp, berättar Mikael.

Låten är ett standardinslag på hans spelningar, ett måste.

– Jag får inte sluta om jag inte spelar den. Då blir folk arga, säger han skämtsamt.

Grymlings

1990 bildade Rickfors bandet Grymlings tillsammans med  Pugh Rogefeldt, Göran Lagerberg och Magnus Lindberg. Det aningen kryptiska namnet kommer från namnet på gården på Gotland som Rickfors ägde. 

På gården fanns en studio som bandet använde för sina inspelningar. Dessa filmades och visades senare i ett tv-program i samband med att gruppens debutalbum lanserades. Skivan blev en stor framgång. 

Grymlings blev emellertid en kortlivad historia. Redan 1992 upphörde bandet, och en haussad återförening 2004–2005 blev ingen större succé. 

I den vevan hade Rickfors hälsa sviktat under flera år. Han blev oförklarligt trött och kände sig ständigt dränerad på energi. Den musikaliska kreativiteten blev förstås lidande och det blev ganska tyst kring musikikonen.

Orsaken visade sig till slut vara den obotliga sjukdomen hemokromatos, som han i någon form plågats av sedan slutet av 1990-talet men fick diagnosticerad först 2005. Sjukdomen är genetisk och innebär att kroppens naturliga reglering av järnupptag inte fungerar. Detta kan i sin tur leda till sjukdomar som skrumplever, diabetes och artrit. Obehandlad kan den leda till döden.

Mådde fruktansvärt

För Rickfors var alltså extrem trötthet de första symtomen på sjukdomen. Han minns de tunga åren då han inte visste vad som var fel, och besvär som sakta blev värre och värre. Efter tröttheten började lederna dessutom värka.

– Jag mådde fruktansvärt dåligt till slut och hade ingen livskraft, ingen lust till någonting. Jag orkade inte vara uppe mer än ett par timmar per dag.

Till slut sökte Mikael Rickfors hjälp, och efter omfattande provtagning kunde rätt diagnos ställas. Kroppen svarade sedan snabbt när behandling sattes in. 

En konsekvens av sjukdomen är att brosket i höfter och knän brutits ned, något som tvingat fram ett antal operationer. Dessutom drabbades han av en infektion i en knäprotes och låg tre månader med intensiv antibiotikabehandling.

– Då var det illa, usch. Vid en rond då jag var nerdrogad hörde jag hur en läkare sa:

”Nej, jag tror inte vi klarar den här killen”. 

Det var en verkligt jobbig period, berättar han.

Inga planer på att sluta

Mikael Rickfors red dock ut stormen, och kom tillbaka både som människa och artist. Sjukdomen är emellertid fortfarande ett problem, om än ett hanterbart sådant. 2019 fick han ställa in några spelningar på grund av en höftoperation.

Under coronapandemin har scenframträdandena från Rickfors varit lätt räknade, liksom för andra artister. Suget att stå på scen och sjunga för publik är dock ograverat för en Sveriges mest folkkära artister. Mikael Rickfors har inga planer på att sluta.

Björn Schüberg