Det är inte mycket som slår nyårsafton när det gäller löften och förhoppningar. Oavsett om vi ­firar i goda vänners lag eller ensamma så följer de flesta av oss våra invanda traditioner. En bättre middag följs av bubbel och nyårsraketer vid tolvslaget i den kalla vinternatten när vi säger adjö till det gamla året och välkomnar det nya. Men hur ser nyårstraditionerna ut i resten av världen?

Nyårsafton är en stor helg världen över, och i många länder har nyårstraditionerna mycket gamla anor. Det gäller inte minst i vårt östra grannland Finland, där man än i dag bevarar traditionen att stöpa så kallade nyårslyckor.

Nyårslyckor är tenn som är format som små hästskor och som man smälter i en speciell tennspade över öppen eld. När hästskon har smält häller man den i en hink med vatten där den tar ny form. Sedan gäller det att lista ut vad föremålet liknar och vad det förutspår för framtid. Blir det en skrovlig form brukar det tolkas som att det nya året inbringar pengar, får den formen av en båt förutspår den en resa, om den liknar en blomma kan det betyda att bröllop stundar. Endast fantasin sätter gränserna för denna gamla och hemtrevliga nyårstradition!

Ännu längre österut kan man fira nyårsafton på havets botten – eller nästintill. Den som innehar dykcertifikat kan nämligen delta i ett nattligt dyk i världens djupaste sjö, Bajkalsjön i Sibirien. I traditionen ingår att hugga ett hål i den tjocka isen  för att sedan dyka i med gran och champagne och dansa ringdans i det kalla vattnet – allt ackompanjerat av en lufttemperatur som ofta går ner mot 30 minusgrader. Inte en nyårstradition som passar alla, kan man tänka. 

Även i Kanada upprätthåller många en tradition som har med frusna sjöar och vattendrag att göra, men den är mindre extrem och lättare att genomföra. I de mer lantliga delarna av landet är nämligen isfiske en stark tradition. Och det pågår inte bara under dagen utan fortsätter ofta till sent på natten. 

Röda underkläder

En betydligt mindre krävande nyårstradition är den turkiska traditionen att bära röda underkläder på nyårsafton. Och även om försäljningen av just dessa plagg ökar markant inför högtiden så är det inte en ny tradition skapad av handlarna, utan en sed med anor i gammal folktro. 

Det är inte bara i Turkiet underkläderna har en särskild betydelse när det nya året ska ringas in. I många delar av Sydamerika tror man att färgen på de underkläder man bär på nyårsafton sätter riktningen för det kommande året. Bär man rött hittar man kärleken, väljer man vitt kan man se fram emot ett lugnt och konfliktfritt år och om man bär guldfärgat närmast kroppen blir man rik. 

I Brasilien är det vitt som gäller på nyårsafton, inte bara under utan över hela linjen. Den vita färgen anses mota bort onda andar och ge tur. Tur kan man också få om man beger sig till stranden och hoppar över sju vågor eller står på höger fot och hoppar tre gånger. I Colombia kan man ge sig ut på en promenad runt kvarteret med en tom resväska om man vill göra många resor under det kommande året. 

Nudlar och vindruvor

Nyårsafton i Japan går i matens tecken. Strax före midnatt på nyårsafton äts en så kallad Toshikoshi soba, vilket kan översättas med en ”årsöverskridande” nudelrätt. Maträtten präglas av en stark symbolik, där de långa nudlarna symboliserar övergången från ett år till ett annat. Eftersom de går lätt att skära av uttrycker de också att man lämnar det gamla bakom sig och välkomnar en nystart. 

Spanjorerna firar nyår så det står härliga till och firandet fortsätter ofta långt in på nyårsdagens morgon. Men det mest märkliga är kanske traditionen att äta druvor till tolvslaget, antingen hemma med familjen eller i större folksamlingar på torgen. Tolv druvor ska man äta, en för varje slag, det ger tur under det kommande året. 

Men särskilt gammal är inte traditionen. Den dokumenterades först på 1890-talet och etablerades 1909, då några vinodlare i Alicante såg en möjlighet i att få sälja fler druvor. Det lyckades. I dag är de tolv druvorna en etablerad nyårstradition i många länder som har en koppling till Spanien, till exempel många latinamerikanska länder och Filippinerna. 

I Filippinerna står även annan frukt i fokus denna dag. På nyårsafton serveras nämligen tolv runda frukter, vars form ska symbolisera mynt. De tolv frukterna kan variera, men innebörden är densamma vare sig man serverar meloner, äpplen, apelsiner eller något annat, nämligen att det nya årets alla månader ska föra med sig framgång och välstånd. 

Rund mat är också populärt i Italien på nyårsafton, och av samma skäl. Där äter man ofta den traditionella maträtten cotechino con lenticchie, korv med linser, vid midnatt. De runda linserna symboliserar mynt och sägs föra med sig lycka och välstånd in i det nya året. 

I de katolska länderna är nyårsfirandet också en kyrklig helg för många. Den 31 januari firar man helgonet Sylvester, en påve som levde på 300-talet, med högmässa och festligheter och nyårsnatten kallas därför ofta Sankt Sylvesters natt. Även nyårsdagen går i trons tecken, med en högmässa tillägnad Jungfru Marias ära.  

Nyårskula, opossum och Hogmanay

I USA är den mest framträdande nyårstraditionen den i New York, där man firar ner en gigantisk kula över Times Square. Ceremonin har ägt rum nästan varje år sedan 1907 och tiotusentals New Yorkbor går man ur huse för att bevista traditionen på plats. Åtskilliga miljoner människor från hela världen följer firandet på tv och, sedan några år tillbaka, även via webbkameran på Times Square. 

Den här traditionen har faktiskt gett upphov till en annan, lite mer udda, sådan. 

I staden Brasstown i North Carolina har man nämligen skapat en egen variant, där man firar ner en livs levande opossum, ett slags pungdjur, i en plexiglasbur. Ceremonin följer dock, till alla djurvänners lättnad, alla lagar och regler och djuret släpps ut i det fria så snart buren når marken. I firandet ingår också en dragshowtävling där män tävlar om att utses till Miss Possum.

Nyårsfirande i flera dagar

Skottlands lokala namn på nyårsfirandet är Hogmanay.  Denna den sista dagen på året är på många sätt en större högtid än julen. 

Nyårsfesterna pågår i dagar och det är förmodligen ingen slump att både den 1 och 2 januari är röda dagar i almanackan. 

Hogmanay-firandet tros ha sitt ursprung i förkristen tid, till 700- eller 800-talet, då vikingarna kom till Skottland. Ett av de återkommande inslagen på många av de traditionella festivalerna är eld. Elden påstår bränna bort det gamla årets onda andar innan det nya börjar och fackeltåg och eldparader pågår i hela Skottland. 

En av de största festerna i landet finner man i huvudstaden Edinburgh, där festen pågår i hela tre dagar. Det börjar den 30 december, med ett fackeltåg genom staden, ackompanjerat av säckpipeblåsare och trumslagare och det fortsätter den 31 december med ett stort utomhusparty med levande musik, dans och fyrverkerier. Och självklart fattar deltagarna varandras händer och sjunger alla Auld Lang Syne tillsammans vid tolvslaget – denna klassiska nyårsvisa skrevs ju trots allt av den skotske nationalpoeten Robert Burns. 

Bitte Assarmo