De flesta som jobbar i dag tycker nog det är självklart med semester. Men så har det inte alltid varit. Går vi hundra år tillbaka i tiden fanns egentligen ingen semester i Sverige.

Visserligen brukade en del företag redan i början av förra seklet ge sina arbetare ett par lediga dagar per år som uppmuntran. Dessa dagar togs ofta ut till midsommarhelgen då det kunde bli en hel veckas ledighet. Tjänstemän med statusyrken kunde till och med få två eller tre veckors ledighet av sin arbetsgivare. 

Det förekom diskussioner för hundra år sedan att semestern skulle vara för alla, men fackföreningar och de flesta arbetarna tyckte att det var viktigare med arbetstidsförkortning. 

Efter hård facklig kamp infördes åtta timmars arbetsdag år 1919 och det blev nu inte lika aktuellt med krav på kortare arbetsdagar. 

Frågan kom åter på tapeten och många arbetsgivare insåg att det blev billigare att införa semester än att korta arbetsdagen. 1917 lades så den första motionen om semester fram i riksdagen, men det skulle dröja ända till den 2 juni 1938 innan riksdagen bestämde om lagstadgad rätt till tolv dagars semester, det vill säga två veckors semester. På den tiden arbetade man som bekant även på lördagar. 

Införandet av semester kom också till för att förbättra hälsan. Tre veckors semester kom 1946, fyra veckors semester infördes 1963 och fem veckor 1978. Efter det har inte miniminivån ändrats, men genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden, arbetsgivare och arbetstagare, har många anställda fått ytterligare ledighet inskrivna i sina avtal. 

Semester – en hälsorisk

Det fanns de som oroade sig för vad arbetarnas semester skulle innebära. Detta märkligt nog bland människor som redan hade semester och njöt av den. De ansåg att en semester för arbetarna, som var ovana vid ledighet och som hade få hobbyer och inte var engagerade i kulturell verksamhet, skulle slösa bort tiden. Risken fanns att många av dessa människor skulle festa och slåss. Att de skulle använda tiden till att ägna sig åt skräpkultur som dans och biobesök eller bara gå omkring och slöa. 

Såväl stat som företag kände sitt ansvar och gav förslag till arbetarna på semesteraktiviteter. Guiden Tolv dagars semester, som gavs ut av Svenska Turistföreningen 1939, berättade hur man kunde utnyttja semestern. Det blev en storsäljande skrift.

I samhället fördes nu fram synpunkter på att de semesterlediga skulle syssla med friluftsliv. Bland annat fanns en oro för att ”folkmaterialet” (det svenska folket) kunde försämras. Genom stärkande aktiviteter på semestern kunde de stärka sin hälsa genom vandringar och cykelturer i den svenska naturen. Det var viktigt med en stark och frisk kropp! 

Blev ett naturälskande folk

Svenska Turistföreningen  hade sedan några år tillbaka börjat bygga ut sin vandrarhemsverksamhet i landet. Det var ett billigare alternativ till hotell och pensionat. Och därmed kunde arbetare med lägre inkomster få råd att resa omkring i landet och kunna ta del av natur och kultur. 

Ett fåtal hade råd med bil på den här tiden. De flesta gav sig iväg på cykel med tält, sovsäck och primuskök i packningen på pakethållaren. 

Det var nu som vi blev ett naturälskande folk. Att vi hade vår allemansrätt, som gav oss möjlighet att fritt utnyttja naturen för att vandra i skog och mark, tälta och bada, hade stor betydelse. Redan 1939 övernattade svenskar över 200 000 gånger i de 9 000 bäddar som fanns tillgängliga hos Svenska Turistföreningen.

Efter kriget ökade inkomsterna snabbt i Sverige och bilen ersatte snart cyklarna som transportmedel. Med bilen kunde man åka längre bort i Sverige och uppleva sådant som man bara hade kunnat läsa om och se på bild tidigare. 

Genom att semestra med bil kunde man ta med flera campinggrejer som luftmadrasser, gasolkök, hopfällbara bord och stolar. Tälten blev större, de första husvagnarna syntes på de snabbt växande campingplatserna som också började hyra ut småstugor. 

Den sommarälskande svensken ville naturligtvis utnyttja sommaren med sol och värme vilket fick till följd att de allra flesta ville ta ut sin semester i juli. Resultatet blev att de flesta svenska företag och industrier stängde ner helt och hållet mitt i sommaren. Det gick bra då andra nationer byggde upp sina länder efter kriget. Men snart kom konkurrensen utifrån som ledde fram till att det inte gick att låta alla ta ut semester på sommaren. Det är få industrier i dag som kan kosta på sig att helt stänga ner produktionen. 

Vintersemester

I samband med att den femte semesterveckan infördes 1978 ville många svenskar spara den veckan till vintern. Detta då ett stort antal svenskar hade börjat åka utomlands med charter till varmare länder under den kallare årstiden. 

Och så kom Ingemar Stenmark att få oss bli intresserade av utförsåkning med följd att allt fler förlade en semestervecka till den svenska fjällvärlden under barnens vinterlov eller under påsken.

I dag sprids semestern ut allt mer över hela året av olika orsaker, bland annat jobbar flera människor sommartid på grund av kompensation med högre lön inom till exempel sjukvården. Semestern blir mer och mer flexibel, speciellt inom vissa kontors- och akademiska yrken där gränserna mellan arbete och fritid ibland går in i varandra. 

Semester – inte för alla

Men alla har inte haft möjlighet att få någon riktig semester. Under flera sekler fanns det människor som hade heltidsjobb, men som inte kunde få ut någon betald semester. Vi tänker då främst på husmödrarna, de många kvinnorna i hemmet som inte fick någon ledighet. Såvida de nu inte hade tur och fick komma till något statsbidragsfinansierat semesterhem, den så kallade husmorssemestern. 

Det dröjde till 1945 innan jordbruksarbetarna, statarna, fick laglig rätt till semester. 

Fem veckors lagstadgad semester är inte heller verklighet för alla ens i dag. Många, främst ungdomar, har osäkra arbetsförhållanden till exempel som timanställda eller projektanställda utan möjlighet att ta ut semester som andra. 

Sven-Åke Henriksson