Kupletter i folkparkerna, programledare i radio och folkkär skådespelare. Sigge Fürst tog sig an alla uppdrag med samma allvar, men det var teatern han älskade allra mest. 

Karl Sigurd ”Sigge” Tore Fürst föddes den 3 november 1905 i Johannes församling i Stockholm. Han var son till polisman Carl Fürst och Emma Mårtensson och efter sin studentexamen 1925 gick han till en början i sin fars fotspår. Han gick på polisskolan i Stockholm och började arbeta som polis 1927.

Sigge Fürst, som var aktiv fotbollsspelare och intresserad av idrott rent allmänt, var medlem i sportklubben Matteuspojkarna. Intresset delade han med sin yngre bror Karl-Erik, som kom att bli en AIK-profil i både bandy, fotboll, hockey och curling. Karl-Erik Fürst spelade 13 hockeylandskamper och blev Europamästare 1932 och svensk mästare 1934. 

För Sigge Fürst kom dock sportintresset att hamna alltmer i skuggan då han upptäckte att Matteuspojkarna också hade en teatersektion. Via den hamnade han 1931 vid Oscarsteatern. Han lämnade polisyrket bakom sig, men kom att ha en viss nytta av sina erfarenheter då han med tiden också fick spela polis i flera filmer. 

Under 1930-talet spelade Sigge Fürst revy på Folkets hus-teatern i Stockholm och han turnerade i folkparkerna i mer än 30 år. Han var en uppskattad sångare som gav ut en lång rad grammofonskivor som Samling vid pumpen, Mopedpolska, Bullfest och  –  hans kanske mest kända örhänge  –  Stadsbudsvisan. En visa som han decennier senare, 1973, sjöng på nytt i ett avsnitt av den populära tv-serien Någonstans i Sverige, där han spelade sig själv.

– Han hade kanske inte den bästa sångrösten man kunde tänka sig, men han var fantastiskt bra på att artikulera, säger hans dotter Lena Fürst-Rozkalns till Kvällsstunden.

Snäll, glad och positiv

Lena Fürst-Rozkals föddes 1936 och är äldst i syskonskaran på tre. Hennes föräldrar gifte sig 1935, och fick senare också sönerna Lennart och Håkan. Lena Fürst-Rozkalns, som själv kom att bli en av de kvinnliga pionjärerna på Sveriges Television, har bara goda minnen av sin far. 

– Pappa var precis sådan som jag tror de flesta uppfattade honom, oerhört snäll och glad och positiv. Han hade inga later alls, utan var verkligen en ödmjuk människa och han var glad och tacksam för varenda engagemang, varenda roll han fick. 

I början av karriären fick han ofta spela bov, fortsätter hon, och när han sedan blev anlitad att uppträda i folkparkerna var det många som tyckte det var opassande, eftersom han verkade ”så otäck”. Men det dröjde inte länge förrän Sigge Fürst breddade sin repertoar och blev en av de mest folkkära artisterna för sin tid. 

Under 1940-talet spelade han polis i flera filmer, bland annat i de tre filmerna om Kalle Blomkvist från 1940- och 1950-talen, där han spelade den godhjärtade konstapel Björk. 

Från 1946 var Sigge Fürst under många år programledare för det mycket populära radioprogrammet Frukostklubben. Det sändes först mellan 1946 och 1951, och därefter mellan 1955 och 1978 och var det första svenska underhållningsprogrammet som sändes på morgonen. 

Idén till Frukostklubben var hämtad från USA, och tv-bolaget ABC:s Breakfast Club. För produktionen stod bland annat Per-Martin Hamberg, Povel Ramel, Tage Danielsson och Bertil Perrolf och kapellmästare för studioorkestern var först Andrew Walter och därefter Göte Wilhelmson. 

En stående rollfigur i programmet var Kaffe-Petter, en trasdocka vars röst gjordes av buktalaren Curt Randelli. Trasdockan fanns också på den rocknål som delades ut till varje medverkande i programmet. Totalt sändes hela 630 program.

Till Dramaten

Sigge Fürst fortsatte medverka i en rad filmer, och i tv-program som Sigges cirkus (1956–1959) men främst var det teatern som gjorde honom lycklig. 

– Många förknippar honom med Frukostklubben och Sigges cirkus, men han älskade verkligen teater. Det är inte så många som kommer ihåg honom från scenen, säger Lena Fürst-Rozkalns. 

Från 1940-talet var Sigge Fürst anställd på flera av Stockholms privatteatrar, bland annat på Intima teatern där han bland annat medverkade som överste Purdy i långköraren Thehuset Augustimånen och även hade en av huvudrollerna i Tolv edsvurna män. 1963 anlitades han till Dramaten av dåvarande chefen Ingmar Bergman.

– När han kom till Dramaten var han jätteglad. Han fick många bra roller där som han var stolt över, bland annat som Puntila i Brechts Herr Puntila och hans dräng Matti där han spelade mot Thommy Berggren, berättar Lena Fürst-Rozkalns. 

Han agerade också i en rad Molière-pjäser, som Agamemnon i Troilus och Cressida och även som Polonius i Hamlet. Men det hände också att han var tjänstledig från Dramaten och återkom till Oscarsteatern, där han bland annat spelade mot Jarl Kulle i My Fair Lady. 1979 spelade han i musikalen Annie på Folkan, mot bland andra Pernilla Wahlgren.

– Pappa arbetade väldigt, väldigt mycket, men det var aldrig något vi kände av. När han var ledig, då fanns han till för familjen. Vi upplevde det aldrig som att han var stressad eller uppfylld av arbete. Han var helt enkelt en fantastisk pappa, säger Lena Fürst-Rozkaln.

Bamsefar sista framträdandet

1968 medverkade Sigge Fürst i Bengt Lagerkvists succéserie Bombi Bitt och jag, baserad på Fritiof Nilsson Piratens bok, och med manus av Max Lundgren. Serien spelades in i Kivik med omnejd och med den debuterande Stellan Skarsgård i huvudrollen som Bombi Bitt. Sigge Fürst gestaltade den mystiske Wolff, en av vännerna till Bombi Bitts mor Franskan (Margaretha Krook).

Sin sista filmroll gjorde han 1981, som polis i Tage Danielssons Sopor, en satir över svensk politik, med karikatyrer av samtida politiker och debattörer och mediepersoner. Filmen, som handlar om hur en grupp barn ockuperar kungliga slottet, fick ett blandat mottagande och flera av kritikerna ansåg att filmen var alltför samhällskritisk. Tage Danielsson sa själv senare att filmen var att betrakta främst som ett debattinlägg. 

Sigge Fürst gjorde sitt sista scenframträdande som Bamsefar i Klas Klättermus i början av 1984. Han var då redan sjuk av lungcancer. 

– Det var när han medverkade i en uppsättning på Oscarsteatern, och dansade på scenen, som han upptäckte att han hade svårt att andas. Det var så det började och sedan gick det ganska fort, berättar Lena Fürst-Rozkalns. 

Sigge Fürst avled den 11 juni 1984 och är begravd på Danderyds kyrkogård. 

Bitte Assarmo