Ingen ger väl i dag bort en julklapp utan att först slå in paketet i ett vackert julpapper. Motiven och färgfloran är ju enorm. Men seden att använda julpapper är inte särskilt gammal. Det var Beda Hallberg, kvinnan bakom Majblomman, som 1922 införde seden i Sverige.
– Jag hade turen av hitta ett av hennes första julpapper, säger Ingegerd Cederlind, 75
Ingegerd samlar egentligen på gamla bokmärken och söker av den anledningen ibland runt på olika loppisar. För några år sedan gjorde hon ett riktigt fynd, en hel kartong fylld av bokmärken. Allihop skyddade av ett gammalt julpapper.
– Först tänkte jag kasta bort papperet, tills jag kom att granska en liten text som stod tryckt i kanten på papperet. Där stod det ”Till bekämpande av tuberkulos i Göteborgs och Bohus län” och med ens började jag fundera på om inte Beda Hallberg borde ha haft något med saken att göra.
Att Ingegerd kopplade julpapperet just till Beda Hallberg, Majblommans skapare, beror på att hon själv i många år arbetat med att sälja majblommor, under några år som ordförande i Majblommans lokalförening i Örebro.
– Väl hemma kollade jag upp det hela och blev snart varse att Beda inte bara hade något allmänt med det hela att göra, utan var den person som introducerat de allra första julpapperen i Sverige.
Majblomman
Beda Hallberg var den kvinna som 1907 tog initiativet till försäljning av majblommor, allt för att bekämpa tuberkulosen, en sjukdom som vid förra sekelskiftet ledde till döden för var femte svensk. Majblomman blev en succé, och Bedas hjälporganisation är den som utan konkurrens samlat in mest pengar av alla föreningar.
– När Beda i början av 1920-talet kom att besöka Norge fick hon se att norrmännen använde tunna papper med svarttryckta jultomtar och kråkor på för att slå in presenter.
Entreprenören Beda fick då idén att man skulle sälja likadana i Sverige till jul för att få in ytterligare pengar till kampen mot tuberkulos. Hon beställde genast papper från tillverkarna i Norge, såg till att svenska affärsidkare köpte in dem och marknadsförde sedan sin idé med stor framgång. Både myndigheter och företag nappade.
Tidningar skrev om julklappspapperet och uppmanade allmänheten att inhandla arken, som kostade 25 öre styck:
”Det finns ingen, som överhuvudtaget har råd att ge bort en present till jul, som icke samtidigt har råd att slå in den i Svenska nationalföreningen mot tuberkulos papper”, skrev en tidning.
Framgång
Telegrafverket gav henne en egen telefonlinje till kontoret varifrån papperet distribuerades. Utan kostnad och med det egna namnanropet: ”Julklappspapperet!”
Reklamaffischer sattes upp i skyltfönstren, bilfirmor ställde upp med gratisleveranser och dåtida kändisar spred idén vidare. Särskilt bidrog landshövdingen Oscar von Sydow i Göteborg till att idén blev en framgång.
Första året tryckte Beda upp över 82 000 ark som inbringade 5 000 kronor i kampen mot tuberkulos. Några år senare övergick tryckningen till ett grossistföretag i Mölndal. Då byttes det tidigare smörpappersbleka papperen ut mot ark i tre färgtoner: ljuslila, ljusgrönt och ljusblått. Dessutom blev motiven fler, julpapperen överströddes av små röda stugor med ljus i fönstren, granar runt omkring och små röda tomtegubbar, som närmade sig stugorna under ett lätt snöfall, ”mycket vackrare och mera jullikt än det föregående tomtepapperet”.
Spreds runt världen
Utom i ark salufördes papperet nu för första gången även i rullar om fem meter. Arken kostade tio öre och rullarna en krona.
Julpapperen fick snart en allt vidare spridning. Beda sålde julpapper i Danmark, Tyskland, bland svenskättlingarna i Amerika och snart över hela världen. 1925 kunde Nationalföreningen mot tuberkulos meddela att inkomsterna från julpapperet inbringat nära 16 000 kronor, vilket delfinansierat tuberkulossjukhuset Svenshögen, söder om Uddevalla.
Efter ytterligare ett par år hade julpapperet återförsäljare överallt, och fem år efter starten skrev Göteborgs-Tidningen:
”Nationalföreningens julpapper är ett mycket trevligt papper, som vi svenskar tydligen inte kunna undvara längre kring våra julklappar”.
Detta insåg med tiden allt fler pappersindustrier och tryckte egna papper. 1934 gav Beda upp inför konkurrensen och slutade sälja julpapper.
De flesta av Bedas julpapper har troligen gått till förgängelsen. Kanske är det bara hennes eget arkiv i Kungsbacka som i dag kan visa upp ark och rullar. Ingegerd glädjer sig därför åt den lilla bit som hon hittade i en loppiskartong.
– Ja, man borde väl egentligen rama in det. Det är ju kuriosa det här, avslutar Ingegerd Cederlind.
K G Mattsson