En kylslagen morgon i början av mars månad hörs plötsligt årets första tranor ute från myren. De första solstrålarna har precis nått trädtopparna och dagen ljusnar alltmer. 
På marken dansar lätta dimslöjor undan innan solljuset når marken. Våren gör sig påmind, åtminstone i de södra delarna av vårt land.

digt återkommande men de stora skarorna anländer först i slutet av mars och i början av april. 

Tranan förekommer nästan över hela landet förutom längst upp i fjällregionen. Det är ändå i Norrlands skogs- och myrmarker som merparten av tranorna förlägger sin häckning. Boet byggs ute på någon mosse eller annan sumpmark och består av mossa och kvistar. Äggen, som är två till antalet, läggs i månadsskiftet april–maj och ruvas sedan i ungefär en månad.

Delikatess – men bara vänster

Ordet trana nämns första gången under 1400-talet men kan vara ändå äldre. Fågeln har sedan urminnes tider varit ett säkert vårtecken. Förr i tiden ansåg man att tranans trumpetande på våren var signalen till bönderna för att börja plöja sina åkrar.

Under antiken ansåg man att tranan hade ett hälsosamt kött vilket man då åt under medeltiden. 

Tranköttet ansågs nämligen vara en delikatess bland de högre stånden. Intressant var att i Västergötland trodde man att endast den vänstra delen av fågeln var ätbar medan den andra bara smakade tran.

Numera är tranan Västergötlands landskapsfågel. Tranan har ju också i alla tider varit en symbol för vaksamhet då den är mycket uppmärksam på vad som händer i sin omgivning.

Under vår och höst samlas tranorna vid Hornborgasjön som har blivit ett Mecka för fåglarna.

Under hösten 2017 rastade som mest 18 550 stycken vilket är rekord. Den 3 april 2012 var rekordet på våren med inte mindre än 26 500 tranor. Tranorna flyttar från augusti till oktober och övervintrar huvudsakligen i Sydeuropa och Nordafrika.

En annan vårfågel som är tidig på plats är knipan, som anländer så fort det uppstått en minsta öppning i sjöarnas is. Först på plats är den vackra hanen med den karakteristiska vita kindfläcken. 

Så fort någon hona har anlänt börjar hanen med sitt uppvaktande samtidigt som han ger ifrån sig en massa olika ljud med bland annat ett långt knorrande läte samtidigt som den kastar huvudet bakåt.

Knuffas ut

Knipan var förr en utpräglad norrlandsfågel men har sedan brett ut sig långt söderut. 

Knipan häckar i dag över större delen av vårt land. Den saknas dock på Gotland och Öland och är mycket ovanlig efter kusterna i södra Sverige.

Knipan bygger sitt bo i olika håligheter i träd eller holkar. Äggen kan variera i antal mellan åtta till tolv och är blågröna till färgen. 

När ungarna kläckts försöker honan locka dem ur boet, som ibland kan ligga högt upp.

Kommer inte ungarna ut flyger hon upp och knuffar ut dem ur boet – vilket kan anses brutalt, men ett nog så viktigt ingripande. 

Ibland kan knipans bo vara långt från någon sjö, där ungarna snabbt måste ta sig till säkerhet i vattnet.

Våren är för djuren och fåglarna en viktig tid då nytt liv föds i naturen för att föra arterna vidare. 

För oss människor känns det  ofta som om våren på något sätt blir viktigare ju äldre man blir. En tid för eftertanke då vinterns långa mörker och kyla ger vika för ljusare tider och ett myllrande liv ute i skog och mark.

Bengt Klasson