Det brittiska rederiet White Star Line valde att satsa på stora, lyxiga båtar på den ­prestigefyllda resan över ­Atlanten. De kallades för ”de tre systrarna” Olympic, Titanic och Britannic. Samtliga systrar skulle med tiden drabbas av olika tragiska öden.

Kapplöpningen över Atlanten var en stor sak i slutet av 1800-talet. Brittiska och tyska rederier försökte överträffa varandra. De tyska rederierna var Norddeutscher Lloyd och HAPAG och britterna representerades av Cunard Line och White Star Line. Snabbaste medelhastigheten belönades med en symbolisk trofé ”The Blue Riband” eller Atlantens blå band. 

Atlantångarnas avgångar och ankomster var stora publika tillställningar med tusentals åskådare på kajen med orkestrar, konfetti och flaggviftning. Miljoner emigranter i västerled använde sig av atlantångarna.

Det brittiska rederiet White Star Line valde att satsa på lyxiga och stora båtar på den prestigefyllda rutten. Standarden var med dåtida mått överdådig, åtminstone i första klass. Byggtekniskt likaså – Titanic ansågs ju ”så gott som osänkbar”. Hennes öde är välbekant men även hennes ”systrar” – fartygen Olympic och Britannic – är värda att uppmärksammas.

Olympic flöt längst

De tre systerfartygen byggdes på varv i Belfast i Nordirland. De fick i tur och ordning namnen Olympic, Titanic och Britannic.  

Först ut att sjösättas var Olympic – i oktober 1910. Hon gjorde sin jungfrufärd den 14 juni 1911. Resan gick från Southampton via Cherbourg-Octeville och Queenstown till New York. 

Vid tiden för Titanics jungfrufärd, den 10 april 1912, hade Olympic redan hunnit göra ett antal resor över Atlanten. Hon hade dessutom hunnit vara med om sin första kollision – detta då hon under sin blott femte resa över oceanen, i september 1911, sammanstötte med den brittiska kryssaren HMS Hawke. Dessbättre kom ingen till skada eller omkom i samband med den incidenten.

Olympic tjänade så småningom under första världskriget som trupptransportfartyg och 1918 lyckades hon på egen hand ramma och sänka en tysk u-båt.  I maj 1934 kolliderade hon med ett fyrskepp nära Cape Cod utanför Massachusetts kust i USA. Sju av fyrskeppets elva man starka besättning omkom.

Olympic höll sig sedermera flytande ända till 1935 då hon pensionerades. Hon förärades smeknamnet ”Old reliable”, den gamla trofasta. När Olympic sjösattes i oktober 1910 var hon det största rörliga föremålet som någonsin tillverkats av människohänder.

Tragiska uppföljare

Titanic kom i sjön som nummer två, bara månader efter sin storasyster Olympic. Titanic blev för eftervärlden den mest uppmärksammade av systrarna. Hennes förlisning, på sin jungfrufärd, utanför Newfoundland natten mellan 14 och 15 april 1912 är i särklass det mest omtalade fartygshaveriet i världshistorien. Av de 2 224 passagerarna omkom mer än 1 500 och är den, i fredstid, dödligaste civila fartygsolyckan hittills.

Britannic, den tredje systern, sjösattes ytterligare ett par år senare, 1914. Hon var längre och bredare än sina systrar. Skeppsbyggarna hade dragit vissa slutsatser från de två första fartygens öden, inte minst efter Titanics förlisning. Bland annat fick fartyget ett tjockare skrov och de vattentäta skotten höjdes.

Även Britannic byggdes vid varvet i Belfast, mellan 1911–1915. Precis som Olympic och Titanic var hon tänkt att transportera passagerare över Atlanten, men så startade första världskriget bara kort efter att hon sjösatts. Hon färdigställdes under 1915 men kom aldrig att inträda i atlanttrafik. I stället målades hon om och sattes in i kriget som sjukhusfartyg åt det brittiska amiralitetet. 

Den 21 november 1916 kolliderade Britannic med en tysk sjömina intill den grekiska ön Kea i Egeiska havet. Hon sjönk på bara 55 minuter och av de 1 065 som fanns ombord omkom 30 personer. 

Vraket Britannic ligger på 120 meters djup och hittades 1976 av dykarpionjären, regissören och oceanografen Jacques Yves Costeau.

Den olycksaliga kaptenen

De tre systerfartygen representerade en dåtida mycket avancerad skeppskonstruktion. Fartygen var bland annat utrustade med elektriska hissar i första klass. En otrolig lyx 1910. 

De tre fartygen hade också fyra enorma skorstenar. Tre av dem användes för röken från motorerna. Den fjärde var för ventilationen ombord, röken från köken och fartygets röksalonger. Minimikravet på motorerna var att resan över Atlanten skulle gå på under en vecka.

När Olympic kastade loss för sin jungfrufärd från Southampton till New York 1911 stod kapten Edvard J. Smith på kommandobryggan. Han var enligt dåtida uppgifter inte utsedd till sin position på grund av sina goda sjömanskunskaper. Han beskrivs som en fåfäng man med hög social kompetens. Han trivdes bäst när han iförd parad­uniform fick konversera miljonärsdamerna ombord. 

Han förde också befälet när Olympic kolliderade med krigsfartyget Hawke. Kollisionen utdömdes vara Olympics fel. Detta till trots fick Edward J. Smith även föra befälet på Titanic. Det blev hans sista färd.

Rolf Karlman