”Tulpanmanin” i Holland på 1600-talet är en märklig händelse i den ekonomiska historien och brukar användas som praktexempel på en börsbubbla och investeringsvansinne. Men vad hände, egentligen? Historikern Anne Goldgar gräver i myten.

När priset på den ”digitala valutan” bitcoin rusade i höjden för några år sedan varnade finansexperter världen över att detta var intet annat än en investeringsbubbla. Ja, rent av en ”tulpanmani”! ¨

Bitcoin gick mycket riktigt ner i pris efter ett tag men blev dock inte värdelös – så som skedde i Nederländerna på 1630-talet, då folk fullkomligt tappade kontrollen och investerade i tulpanlökar. 

Marknaden för tulpanlökar blev då som en sorts turbotrimmad aktiemarknad. Priserna steg och det något helt vansinnigt. En lök av arten Semper Augustus var så eftertraktad att en enda lök såldes för mer än vad ett stadspalats i Amsterdam kostade. En sjöman som misstog en tulpanlök för en vanlig lök och åt upp den som tilltugg till sin sillsmörgås ställdes inför rätta och kastades i fängelse. 

Yrke: Tulpanmäklare

Tulpanmäklare blev ett yrke. Folk i alla samhällslager skrapade ihop varenda peng de hade, lånade för ockerräntor för att köpa tulpanlökar. Det bildades tulpanklubbar där folk lade pengar i potten för att kunna köpa lökar. 

Men så en dag kraschade marknaden fullständigt. På varenda gata i landet fanns familjer som blivit totalruinerade och som nu blickade mot en framtid som fattighjon. Landets ekonomi var skjuten i sank. 

Historien om tulpanmanin har berättats så många gånger (och även filmatiserats, senast i Tulip Fever som gick upp på biograferna 2017) att den kommit att användas som referens till investeringsvansinne. 

Det finns dock ett problem med historien. Den är inte sann. 

Utsågs till hovblomma

Detta framkom i boken Tulipmania: Money, Honor and Knowledge in the Dutch Golden Age (Tulpanmani: Pengar, ära och kunskap under den gyllene holländska eran), skriven av den engelska historikern Anne Goldgar. Goldgar uttalade senare i en intervju att bokens titel kanske borde varit, ”Tulipmania – more boring than you think” (Tulpanmanin, tråkigare än du tror), för även om det mycket riktigt var en investeringsbubbla i Nederländerna så var det egentligen ganska få som berördes och när den sprack fick det egentligen inga som helst konsekvenser för landets ekonomi. 

Hur började då historien? 

Tulpanen tycks först ha varit känd i Centralasien, men kom senare att sprida sig i ett stråk från Marocko till Kina. Det var dock i det Osmanska riket på 1500-talet som tulpanens status kraftigt höjdes och den utsågs till hovblomma av sultanen. Och det var där som europeiska dignitärer och diplomater först fick upp ögonen för tulpanen och tog med sig lökar hem. 

Tulpansamling stals

Några av lökarna hamnade hos den franske botanikern Carolus Clusius. Fransmannen utökade sin samling lökar, odlade en trädgård och kartlade också de olika tulpansorterna. 

I Nederländerna hade det fåtal exemplar tulpaner som kommit dit orsakat stor hänförelse. Så till den grad att företagsamma odlare och köpmän erbjöd Clusius rejält stora pengar för att regelbundet förse dem med lökar. Clusius vägrade. Han var vetenskapsman. Inte handlare. Vem eller vilka som vintern 1596 stal en stor del av hans samling tulpanlökar är inte känt, men kort därefter etablerades den nederländska tulpanodlingen. 

Problemet var dock att efterfrågan på tulpaner ökade allteftersom 1600-talet fortskred och att odlarna helt enkelt inte kunde förse marknaden med tillräckligt stor mängd tulpaner. 1636 rusade priserna i höjden. Och steg ytterligare för de mest eftertraktade sorterna. 

En osåld tulpanlök

Men så kollapsade priserna den 3 februari 1637, efter att en lök förblivit osåld på en auktion. I Anne Goldgars bok framkommer att det dock var ett litet antal personer som påverkades av detta, färre än 40 odlare och handlare, och att ingen av dem blev ruinerad. 

Så hur uppstod då myten om tulpanmanin? 

Jo, det beror ursprungligen på moraliserande kalvinister som såg onödig lyx och konsumism som något som skulle bringa människan och samhället i fördärv. Och pengar skulle intjänas genom hårt arbete, inte genom spekulation. De lät därför trycka upp pamfletter där tulpanmanin växte till något mycket större än den varit i verkligheten, som ett varnande exempel helt enkelt. 

Myten och böckerna

Riktig fart tog dock myten om tulpanmanin först tack vare den bok som den skotske journalisten Charles Mackay gav ut 1848, Extraordinary Popular Delusions and the Madness of Crowds (Särskilt populäriserade illusioner och folkmassans galenskap), där han diktade ihop historien om hur manin vänt upp och ner på Nederländerna och dess ekonomi. Boken blev en bestseller varefter myten blev ”fakta”, även bland historiker. Tills så Anne Goldgar började gräva i de nederländska arkiven. 

Att myten så levt vidare anser hon bero på att den passar in på så många av de ordspråk som används i det dagliga, som ”stolthet går före fall” och ”den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket”. 

Michael Dee