Det är dags att ta fram våffeljärnet ur grytskåpet, för nu på torsdag den 25 mars, är det våffeldagen och vi får frossa i våfflor. Här nedan kommer ett par varianter, både på våffelsmet och på goda tillbehör. Smaklig spis!

Våfflor har medeltida anor och har troligen utvecklats vid klostrens oblattillverkning. I Sverige är de kända sedan 1600-talet i olika varianter beroende på våffeljärnens form, men alltid med sitt karaktäristiska rutmönster.

Våffeldagen sammanfaller med Marie bebådelsedag, exakt nio månader före jul och Jesu födelse. Enligt Bibeln fick jungfru Maria genom ärkeängeln Gabriel denna dag veta att hon var havande. Bebådelsedagen har varit kyrklig helgdag allt sedan Sverige kristnades fram till 1953, då den avskaffades och det kyrkliga firandet i stället flyttades till en närliggande söndag. Men det folkliga firandet och våffelätandet stannade ändå kvar den 25 mars.

Marie bebådelsedag kallas också Vårfrudagen, där ”vår fru” syftar på jungfru Maria. Det är i den här benämningen kopplingen till våffelätandet kommer in. I talspråket kom vårfrudagen att uttalas våfferdagen–våffeldagen. Därmed var seden att äta våfflor den 25 mars född. Dessutom passade det utmärkt bra att baka våfflor vid den här tiden på året när vintern började ge vika med bättre tillgång på mjölk, smör och ägg. Historiskt sett har Marie bebådelsedag–Vårfrudagen–Våffeldagen liksom den närliggande vårdagjämningen fått markera övergången mellan vinter och vår samt vårbrukets början.

Den moderna svenska våfflan, rund och med fem hjärtan, är ett arv från sekelskiftet 1900, då den serverad med vispgrädde och sylt blev oerhört populär. Det växte upp våffelbruk runt om i landet utmed promenadstråk och i parker, och alltjämt existerar det något magiskt lyxigt kring våffelätandet. 

Sigbritt Segergren