Dammsugare och kylskåp. Axel Wenner-Grens affärsidé var att förenkla för hushållen. Han lyckades och blev ofantligt rik. Men dog fattig.

Axel Wenner-Gren, ursprungligen Wennergren, skapade världsföretaget Electrolux 1919, ett företag som är världsledande inom hushåll. Han var en visionär som blev en av världens rikaste genom att utveckla och sälja kylskåp och dammsugare. 

I dag är han en historisk person som få yngre känner till. Hans namn lever dock vidare som ett höghus, Wenner-Gren Center vid norra änden av Sveavägen i Stockholm. En rad svenska forskningsstiftelser och donationer har också hans namn.

Redan som pojke i Uddevalla, där Axel Wennergren föddes 1881, fick han kunskaper om affärslivet. Hans far var storbonde och kom från en köpmannasläkt, modern hade släktingar som jobbade med köpenskap i Göteborg. Så efter folkskolan fick sonen börja arbeta i en släktings importfirma i Göteborg där han lärde sig grunderna i driften av ett företag. 

Vanlig hushållsprodukt

Vid 21 års ålder åkte han till Tyskland för att studera på olika handelsskolor. Det dröjde inte länge förrän han blev säljare för det svenska företaget Alfa-Berlin som sålde gräddavskiljare. Han blev deras främste säljare men slutade sommaren 1904 då han blivit motarbetad av sina arbetskamrater. Istället fick han låna 10 000 kronor av sin far och kunde bli delägare i en tysk firma som tillverkade jordbruksmaskiner.

Trots att Axel tjänade bra tröttnade han på att åka motorcykel runt i Tyskland och sälja maskiner. Axel sade upp sig och beslutade att han skulle ge sig ut på en gesällresa till England och USA för att lära sig mera. Han prövade på diverse försäljningsjobb och återvände till Tyskland 1908 som representant för en amerikansk lantbruksmotor. 

Tyvärr visade sig motorn inte vara av någon bättre kvalitet och Axel slutade som agent. 

Plötsligt stod han utan arbete och visste inte riktigt vad han skulle göra. Men så en dag såg han en amerikansk dammsugare i ett skyltfönster, det var ett våldsamt åbäke till dammsugare som vägde mer än 20 kilo och kostade en halv årslön för en vanlig arbetare. Axel fick plötsligt för sig att han skulle ta kontakt med firman i USA vilket ledde till att han köpte in sig med 20 procent andel i firman och blev generalagent i Tyskland. 

Den klumpiga och dyra dammsugaren såldes till stora företag typ hotellkedjor och affärerna gick riktigt bra men Axel trivdes inte med sina delägare och det ledde till att han blev utköpt med 540 000 kronor år 1911. 

Redan nu hade Axel en idé om att dammsugaren skulle kunna bli en vanlig hushållsprodukt för vanliga människor och han började fundera på hur det skulle gå till. Han använde sina pengar till att år 1912 börja utveckla en ny dammsugare tillsammans med ingenjören Sven Carlstedt på Elektromekaniska. 

De förbättrade den amerikanska dammsugaren med turbin för en effektivare luftström och utvecklade en motor som kunde kopplas mellan växel- och likström då det fanns olika elsystem. Kompanjonerna lyckades också minska vikten till 14 kilo. 

Bildade Electrolux

Mycket av tekniken i den nya dammsugaren kopierades från svensken Eberhard Segers modeller. Segers modifierade alla drivande delar till mindre komponenter, införde vridbart slanghandtag och utvecklade en fläkt som skapade det vakuum som gör att dammet stannar i påsen och hade en rem på dammsugaren så att den kunde bäras. 

Problemet för ingenjören Segers var att han inte var någon framåt entreprenör och säljare. Hans dammsugare blev därför inte någon stor produkt. Axel Wenner-Gren var driftigare och hade dessutom kapital. 

I november 1912 skrev han kontrakt med det lilla elektriska bolaget Lux och garanterade en årsförsäljning av 500 dammsugare. Men så kom krigsutbrottet 1914 och krisen för Wenner-Gren var ett faktum. 

Under mellankrigstiden fortsatte Wenner-Gren och Carlstedt att förbättra dammsugaren och lagom till att andra världskriget var slut hade de skapat Modell V som såg ut som en limpa på metallmedar. Den var mycket mindre än alla andra dammsugare på marknaden, hade överlägset bäst sug och passade vanliga hem. 

Problemet för Wenner-Gren var att allt sedan starten hade det lilla bolaget Lux fått in fler beställningar på dammsugaren än vad de kunde leverera. Därför insåg Wenner-Gren att ett större bolag måste ta över och 1919 grundade han Electrolux som var en sammanslagning av företagen Lux och Elektromekaniska. 

Axel Wenner-Gren var ingen tekniker, men en framstående försäljare som förstod vad som kunde sälja. Så när de unga uppfinnarna Baltzar von Platen och Carl Munters, två studerande på KTH, hade kommit med sin prototyp på ett nytt förbättrat kylskåp köpte han uppfinningen och började 1925 sälja kylskåpet genom Electroluxs dotterbolag AB Artic. 

Wenner-Gren såg till att han hade kontrollen över både sälj- och produktionsapparaten i företaget och utvecklade Electrolux till landets ledande företag med tillverkning av främst dammsugare och kylskåp. 

Wenner-Gren var huvudägare till 1956 då han sålde sin andel till Wallenbergsfären. 

Efter skapandet av Electrolux insåg Wenner-Gren att företaget måste satsa på försäljning i hela världen och han plöjde ner stora utvecklings- och marknadsresurser i det globala företaget.

Redan under 1930-talet hade Electrolux ett 20-tal dotterföretag med 350 säljkontor över hela världen något som skulle öka när kylskåpsrörelsen utvecklades. Vid sidan av arbetet levde den tidigare bondpojken ett societetsliv med fester med dåtidens främsta företagsledare, politiker och kändisar. 

Frun dog utblottad

Wenner-Gren och hans fru Marguerite ägde 1600-talsslottet Häringe på Södertörn och hade en flott villa i Diplomatstaden i Stockholm samt flera tjusiga våningar utomlands bland annat i Paris och på Bahamas. Av den amerikanske miljardären Howard Hughes hade de köpt den stora lustjakten Southern Cross som de reste världen runt med under 1930-talet. 

Under andra världskriget levde paret i Mexico. Under kriget blev Axel Wenner-Gren anklagad av amerikanska regeringen för att vara tysk agent vilket inte var så underligt då han hade haft stort samröre både med Hermann Göring och familjen Krupp. Han svartlistades både i USA och England, hans tillgångar i dessa länder blev också frysta till 1946. 

Det visade sig sedan att det var ogrundade rykten. För övrigt skrev han 1937 boken Vädjan till envar som var ett försök att förmå stormakterna att verka för fred. 

Om början av Axel Wenner-Grens liv hade varit lyckat blev slutet av livet dystert. Dels försvann stora delar av hans förmögenhet då han lurades av rådgivare och så satsade Wenner-Gren pengar i projekt som han hade dålig kunskap om eller som han trodde på för tidigt. Bland annat i det spektakulära Alweg – enspårsbana för tåg som kör på betongbalk högt över trafiken. Han gav sig också in i den tidiga databranschen och köpte en fabrik i Kalifornien. 

Wenner-Grens donation på åtta miljoner till Wenner-Gren Center, en stor summa för den tiden, visade sig vara pengar han lånat av vänner. Hans sista projekt var i British Columbia i Kanada där enorma investeringar skulle ske i orörda naturområden, något som inte blev verklighet. 

Efter hans död den 25 november 1961 stod det klart att många personer i hans bolag hade förskingrat pengar och det blev flera års rättegångar mot direktörer och styrelsemedlemmar. 

När han hade varit som rikast omkring 1938 uppskattades det att han då hade 100 miljoner dollar i förmögenhet. Hans fru Marguerite dog på sin ranch i Mexico 1973 och var då totalt utblottad. Båda makarna blev begravda på Häringe slott.

Sven-Åke Henriksson