Kvällsstunden vecka 21

Saltkråkan

Känner ni igen folket på bilden? Kanske inte. Men huset då? Jo, men visst är det Snickargården, familjen Melkerssons sommarparadis i Astrid Lindgrens succé Vi på Saltkråkan! I verkligheten heter skärgårdsön Norröra, inte Saltkråkan. Och gården heter Skaten och har ingenting med någon snickare att göra. De som äger fastigheten i dag, och som har det så skönt i trädgårdsmöblemanget, heter Eriksson och är en syskonkvartett. Deras släkt har ägt stället sedan början av 1800-talet. När Melkerssons i tv-serien kom till gården hade den ett renoveringsbehov som ”farbror Melker” näppeligen var skickad att ta sig an. Nutidens ägare har uppenbart lyckats
betydligt bättre. I Kvällsstunden denna vecka får vi följa med tillbaka till Saltkråkan och se hur livet där ter sig idag. En hel del har ju så klart förändrats men mycket är sig också likt…

 

Mer i veckans nummer

Att sjunkna fartyg bärgas hör vi ju talas om lite då och då. Men att man också kan lyckas få sjunkna städer att komma upp till ytan igen, det är sannerligen inte särskilt vanligt. I veckans Kvällsstunden kan vi ändå berätta om just ett sådant fall. Det handlar om två stora handelsstäder vid Nilens mynning som försvann ner i Medelhavet omkring år 700 efter Kristus. Bärgade föremål från dessa båda städer visas nu på British Museum i London, vilket Michael Dee skriver om.

Thonis-Heracleion - Canopus
Utvalda föremål från de sjunkna medelhavsstäderna Thonis-Heracleion och Canopus bärgas och kan numera beskådas på The British Museum i London. Foto: ©Franck Goddio/Hilti Foundation
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

På ett helt annat museum, nämligen Bygdemuseet på Ornö i Stockholms södra skärgård, visas i sommar vävar av den framstående textilkonstnärinnan Anna-Greta Jimmerholt. Anna-Greta, som gick ur tiden 2007 vid 86 års ålder, hörde till Ornös fasta befolkning sedan 1960-talet och skapade vid sin vävstol bilder från skärgården med stor känslighet för det havsnära ljusets många olika dagrar. Hur hon arbetade och med vilken omsorg hon valde tygmaterial för att få fram de rätta skiftningarna berättar Nils-Eric Björsson.

Anna-Greta Jimmerholt
Anna-Greta Jimmerholt skapade sina skärgårdsmotiv vid vävstolen.
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]
 

Den här veckan presenteras också ytterligare en känd 90-åring, nämligen prästen, författaren och journalisten Rune Pär Olofsson. Vår medarbetare Jörgen Dicander tecknar ett porträtt av den mångsidige kulturmannen, baserat på ett flertal intervjusamtal från de senaste tio åren. Rune Pär växte upp i småbrukarfamilj på Gotland, men kom att verka nästan uteslutande på fastlandet: i Sigtuna, Stockholm, Östra Ryd, Smedjebacken, Hosjö och Falun, hela tiden med sina olika yrken i ett fruktbart växelbruk.

Rune Pär Olofsson
Rune Pär Olofsson, präst och författare, fotograferad 1968. Foto: IBL bildbyrå
[su_divider text=”Gå till toppen av sidan” size=”1″]Dagmar Ebbesen[/su_divider]

Ett vanligt bankbesök

Hur det kan gå till när man besöker sin bank – i den mån ett sådant besök över huvud taget är möjligt att få till – beskriver signaturen Håkan i ett av veckans Brev från läsarna. Han till och med brister ut i poesi för att ge sina synpunkter till känna…

[su_row][su_column size=”1/2″]
Det var härom dan,
då vi måste bilens tank fylla,
och så måste vi till stan
för maten var slut på vår hylla.

Då slog mig tanken,
då vi till staden kom,
vi måste ju till banken,
för vår plånbok den är rätt tom.
Klockan var mycket, över nio,
detta går nog fort,
då vi läser på dörren, öppnar klockan tio,
men välkomna, alla ni som har kort.
Klockan blev tio, då in vi steg,
till bankiren som på oss blängde,
min fru hon så vackert neg,
medan tyst jag dörren stängde.
Jo min nådiga herre,
där bakom er glasiga bur,
vi har länge gnidit och sparat,
och vi vet knappast hur,
vi era amorteringar och räntor vi har kunnat klarat.

[/su_column][su_column size=”1/2″]

Men vi tänkte att ta ut lite slantar,
för att inhandla lite varor på Ica,
där vi även våra burkar pantar,
som brukar räcka till en fika.

Varför kommer ni då till oss och stör,
pengar kan ni ju taga ut där,
vi har minsann annat vi gör,
tack, inga småsparare här.
Nu har nya tider tagit vid,
nej nu lämnar vi ej pengar till mat,
till sådant har vi inte längre tid,
så var god leta reda på någon automat.
För i dag sorterar vi pärmar,
där vi alla våra bonusar samlar,
till många av våra fallande skärmar,
som sedan ut till oss ramlar.
Så gå ut ur vår port,
var snäll och stör oss ej mera,
det går bra att skaffa kontokort,
eller gärna flera!

[/su_column][/su_row]

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Just nu har du inga aktiva prenumerationer på E-TIDNINGEN eller TALTIDNINGEN.
Välj ett alternativ nedan för att köpa och aktivera önskad digital prenumeration av Kvällsstunden.

Saknar du ett webbkonto? Du skapar enkelt ett kostnadsfritt konto härifrån.