Marcus Hubertson

Vi står vid Örskärssund och ser med förväntan ut över havet. Solen skiner och trots att det är tidig förmiddag trycker värmen på. Strax hörs en båt på väg mot oss. Det är Erik Beckman som har kommit för att hämta oss gäster. Vi kliver på båten som samtidigt lastas med lådor – fyllda bland annat med chips, öl och matvaror till restaurangen. 

Det är ett brokigt sällskap som den här dagen åker de blott tio minuterna det tar innan vi kan lägga till vid Örskär. En man med tält och kamerastativ, ett gäng med små barn, ett par som tagit sig till platsen med motorcykel och så vi, två medelålders kvinnor.

En vandring på en kvart tar oss genom en del av ön fram till fyrvaktarområdet där vi ska bo. På håll skymtar vi Örskärs fyr genom grönskan och visar oss vägen. 

Det är syskonen Katarina Utberg och Erik Beckman som sedan 2011 driver verksamheten på Örskär.

– Vi är sommargäster på ön generationer tillbaka, vår familj har varit här sedan början av 1960-talet, berättar Katarina. 

Tidigare var det vandrarhem och kafé på Örskär, men när de som drev stället skulle sluta så letade man efter någon som kunde ta över. 

– Hon som jobbade där frågade om inte vi skulle ta över ­eftersom hon visste att jag är en driftig person.

Katarina och Erik lämnade in en intresseanmälan till Skärgårdsstiftelsen och blev kallade till ett möte. 

– Det slutade med att vi hade skrivit på ett kontrakt. Då var det ingen verksamhet att livnära sig på så vi fick börja tänka på hur vi kunde utveckla.

Varken Katarina eller Erik hade någon erfarenhet av branschen, de har helt enkelt fått lära sig ”längs vägen”. 

– Det har varit en rolig resa. Det fanns ingen som kunde lära upp oss. Allt är unikt för det här stället. Men det var när vi kom på att vi kunde servera mat som det tog fart.

Magisk utsikt

På tal om mat. När vi kommer fram är det dags för lunch, men först ”boar” vi in oss i vårt rum i den gamla fyrvaktarbostaden. Utöver vårt rum finns ett sovrum till samt ett stort gemensamt, välutrustat kök. 

Utsikten från rummet är magisk, speciellt om man som vi fascineras av fyrar. Havet, klipporna och en blå himmel – med fyren i förgrunden. 

Vi hade förbeställt våra mål­tider så det vara bara att slå sig ner i trädgården tillsammans med övriga gäster utanför den gamla fyrmästarbostaden som i dag är resturang och bar med fullständiga rättigheter. 

Katarina och Erik har delat upp många av arbetsuppgifterna, men just i restaurangen hjälps de åt. På menyn fanns tre rätter att välja på och vårt val föll på ättiksströmming och kallskuren rostbiff som serverades av Katarina.

Efter lunchen var det dags för helgens stora begivenhet. En närmare titt på och ett besök i Örskärs fyr. 

Fyrens enda nyckel

Utanför fyrens port väntar Erik på den nyfikna skaran. I handen håller han en stor nyckel. 

– Det här är den enda nyckeln som finns till fyren, säger han och man kan ana en viss stolthet i rösten. 

Vi får veta att  de har visningsavtalet som ger dem rätten att visa fyren för besökare. Sjöfartsverket hör av sig när de behöver komma in i fyren för service och reparationer.

Erik berättar att den första fyren stod färdig 1687, vilket gör den till Sveriges näst äldsta fyr, efter Landsort. Den var byggd i trä, och 1738 träffades den av en blixt vid ett åskoväder och brann ner. En ny fyr, den nuvarande, ritades av arkitekt Carl Hårleman, som också var huvudansvarig för färdigställande av Stockholm slott. 

Tornet byggdes i gråsten och har en sexkantig bas som övergår till cylindrisk form upp till balkongen. Den fyr som står på Örskär i dag tändes 1740.

Örskär fyr saknar trappa,
i stället har den en spiralformad gång vilket gör vandringen upp betydligt skonsammare än om det varit trappor.

– Det är för att man skulle kunna rulla oljefaten upp till tornet, berättar Erik.

I  dag har Erik och Katarina inget ansvar för skötsel av själva fyren, men förr fick de ibland rycka in och putsa linserna.

Orkidéer och gölgrodor

Väl uppe vid fyrens balkong är utsikten hisnande, åt ena hållet det oändliga havet och åt andra Örskärs  fyrstation och grönskande barrskog. Örskär är ett naturreservat som bjuder på varierad natur med klipp- och sandstränder, hällmarker  och ängar. 

Utsikten väcker lust att se sig om runt ön, så vi tar en ordentlig promenad på klipporna längs havet. Mitt bland klipporna i en skreva möter vi, mycket oväntat, en flock kor som betar stillsamt i grönskan vid en vattensamling. Hur de tagit sig dit i det klippiga landskapet är en gåta. Naturen är varierad på Örskär och vi tar oss in mot skogen och passerar ängar med blommande orkidéer i mångfald. På Örskär finns 18 av landets 28 arter.

Mitt i skogen hör vi läten vi aldrig tidigare hört, ljudet är
i det närmaste öronbedövande och märkligt. Vi stannar och lyssnar, men blir inte klokare. Längre fram på stigen får vi svaret. Lekande Gölgrodor. När vi pratar med Katarina så förstår vi att vi haft tur. 

– De leker bara under några veckor. De finns i flera gölar och när det är vindstilla så hörs de över hela ön.

Noggrann planering krävs

När vi är tillbaka på fyrplatsen inser vi att vi inte är så många övernattare, övriga har tagit båten tillbaka till Gräsö. På Örskär finns plats för 26 personer att bo kvar, fördelat på två stugor, en enklare fiskestuga och så där vi bor – i den gamla fyrvaktarbostaden. 

Allt boende är självhushåll, men vill man inte laga mat själv så finns ju restaurangen. Men ska man äta där så behöver man förbeställa sin mat.

– Det är noggrann planering och logistik. Vi kan vara flexibla till viss del, men vi har inte så mycket förvaring och vi får varor en gång i veckan. 

På sommaren har de många gäster som kommer i egen båt och lägger till över dagen. Då får de göra sin matbeställning samma dag.

– Läget och vädret gör att gästerna kan få ställa in på grund av vädret. Det kan vara fint när de åker från exempelvis Öregrund, men så blåser det upp och de får vända. Det blir som en tratt vid Ålands hav och det är ju öppet hav.

Katarina pratar en del om utmaningarna med att ha en verksamhet i ett så pass väderutsatt område, men hon återkommer hela tiden till att det också är tjusningen, att det gör Örskär unikt och exklusivt.

Håller koll på sjörapporten

Örskär har en närhet till fastlandet så tillvida att det går lätt och snabbt att ta sig dit, men ön ligger i yttre skärgården och är den nordligaste utposten i Upplands skärgård. 

– Här råder ytterkustklimat, berättar Katarina och påminner att om man vill veta vädret så är det kustvädret man ska ha koll på. 

Ytterkustklimatet visar sig också genom att soltimmarna blir fler, regnet vill inte lika ofta hitta ut till Örskär som till fastlandet.

– Vi hade 50 dagar utan regn i början av sommaren, berättar Katarina. 

Vädret ja. Kanske låter Örskär bekant? SMHI har en väderstation vid fyrplatsen och Örskär är en av platserna där vädret presenteras i sjörapporten. 

– Förr skötte fyrpersonalen rapporteringen, då ringde de in var trejde timme dygnet runt. Då fick de gå upp mitt i natten, berättar Erik som minns några tillfällen då mätutrustningen strejkat och han har fått hoppa in och läsa av vädret manuellt och meddela till SMHI.

Gillar att jobba

Hur klarar då två syskon av dra runt verksamheten själva? 

– Bakom fasaden så finns fler som hjälper till. Min man är snickare, så han lagar saker, han hjälper också till att köra extra båt om det behövs. Men han har annat jobb också. Deras döttrar finns också med och jobbar på somrarna. 

Att leva på verksamheten på Örskär går inte, speciellt inte efter pandemiåren och de mer ekonomiskt kärvare tiderna, så Katarina jobbar som resurs på vintrarna och hon skrattar när jag frågar om hon aldrig har semester.

– Nej, jag har ingen regelrätt semester, men det är självvalt. Jag gillar att jobba. 

Och jobbar gör Katarina och Erik hela tiden. Vi ser dem köra runt med en liten fyrhjuling med trasiga fönsterglas och annat. Fyrhjulingen är det enda motorljud vi hör under vår vistelse; på Örskär finns inga bilar.

Ena stunden är Katarina ute och pysslar på gården och andra serverar hon mat eller står i baren. 

Fyrlamporna tänds

Vi har bokat ett övernattningspaket så mot kvällen sätter vi oss ned vid ett av borden i den gamla fyrmästarbostaden. Katarina och Erik serverar våra tre rätter, som vi förvalt, och det är hemtrevligt och gemytligt. Förutom jag och min väninna är det två andra sällskap. 

När solen börjar gå ner går vi mot klipporna. Där är det som att tiden stannar, men snart försvinner solen ner i Bottenhavet och bara ljuset dröjer sig kvar mot fyren. 

Från vårt sovrum ser vi i den ljusa men ändå mörknande sommarnatten hur lamporna i fyren tänds och rytmiskt lyser upp rummet. Det är mäktigt att tänka på hur människor levde här förr och hur många liv Örskär fyr har räddad där på Ålands hav.

Som förstagångsbesökare på Örskär är det lätt att bli förblindad av skönheten och stillheten på ön, på utsikten och fyren som man inte kan se sig mätt på.

Hänförda gäster

Hur är det då när man vuxit upp här och har det som sin arbetsplats? 

– Jag har inte blivit hemmablind, jag uppskattar vyn varje dag, men ibland blir man extra påmind genom nya gäster som liksom ”öppnar ögonen” när de beskriver sin hänfördhet, säger Katarina och tillägger:

– Det är lite kul, för när förstagångsgästerna kommer fram till fyrplatsen och har sett fyren i första kurvan, då kan man oftast inte få kontakt med dem – blicken är någon annanstans. 

När det är dags för hemfärd har det blåst upp och när Erik packar båten är det med större noggrannhet än på ditresan. 

– Det kommer att stänka, så lägg all packning inne, säger Erik när vi kliver ombord på den guppande båten.

Vi lämnar Örskär bakom oss och vår helg är över. Men syskonen Katarina Utberg och Erik Beckman har precis påbörjat säsong på sin sommarö.

Text och foto:
Annette Grandin