Marcus Hubertson

När kungskobran Sir Väs rymde från sitt terrarium på Skansen-akvariet i Stockholm blev det genast en förstasidesnyhet. Folk följde ormdramat med skräckblandad förtjusning. Det rapporterades till och med om att vissa ställde in sina höstlovsresor till Stockholm på grund av den förrymda kungskobran. Men varför är vi så rädda för ormar?

Ormrädsla är mycket vanligt, och utvecklas för vissa till en fobi  –  en stark upplevelse av obehag, skräck eller äckel. En svensk studie har visat att drygt fem procent av svenskarna lider av ormfobi, även kallad ophidiofobi, som påverkar deras vardagsliv på ett negativt sätt. Man kanske undviker platser och aktiviteter där man kan stöta på ormar, och undviker att gå ensam i naturen utan att bära heltäckande kläder. 

Det kan också vara skrämmande att resa till destinationer i tropiska länder, där man riskerar att stöta på giftiga eller stora ormar.

Det är dock viktigt att skilja på ormfobi och ett hanterbart obehag inför ormar. Många kan känna sig lite nervösa eller spända inför kontakt med ormar utan att det har negativ effekt på livet. Att man exempelvis iakttar vissa säkerhetsbeteenden ute i naturen, som att stampa i marken, behöver inte innebära att rädslan är ohanterlig. 

Oberäkneliga rörelser

Det finns flera skäl till att rädslan för ormar är så utbredd och så ofta utvecklas till en fobi, menar experterna. Dels har ormen ett rörelsemönster som kan kännas oberäkneligt och till och med aggressivt, dels kan huvudet med ögonen, väsandet och den kluvna tungan framstå som obehagligt eller rent av skrämmande. I de allra flesta fall försöker dock ormar, giftiga eller ej, att hålla sig borta ifrån människan. 

Historiskt har ormen också knutits till ondska, inte minst genom Bibelns berättelser. Ormen omnämns på flera ställen, bland annat i Första Mosebok där den lurar de första människorna Adam och Eva att äta kunskapens frukt och därigenom ger upphov till syndafallet. Som straff blir den utstött från gemenskapen med jordens djur och tvingas kräla fram genom livet. 

I Uppenbarelseboken omtalas ormen som djävulen själv, som besegras av ärkeängeln Mikael i en strid i himlen. 

Vanliga symtom på ormfobi kan vara hjärtklappning, yrsel, muntorrhet och svettningar. Och de är inte enbart kopplade till direktkontakt med ormar, utan kan uppstå även när man ser en orm på bild eller film. 

Vid riktigt kraftig fobi behöver man inte ens se en orm, det kan räcka med att promenera
i högt gräs eller någon annanstans där ormar kan finnas för att ångesten ska infinna sig.
I värsta fall kan fobin leda till sömnproblem och humörsvängningar. 

En annan mycket vanlig fobi är spindelfobi, arachnofobi. Man räknar med att ungefär tre och en halv procent av Sveriges befolkning är drabbad. Symtomen är desamma som för andra fobier, med panikångest, muntorrhet, darrningar, hjärtklappning och svettningar. 

Orsaker till fobi

Det finns olika teorier om orsakerna till varför människor drabbas av sådant som orm- och spindelfobi. En är att fobier mot orm och spindlar, och allmän insektsfobi (entomofobi) har evolutionära orsaker, då människor genom historien varit tvungna att iaktta särskild försiktighet just i förhållande till ormar och insekter. 

Fobin handlar i grund och botten om överlevnadsinstinkt, helt enkelt. Det finns också forskning som visar att även djur kan uppleva nedärvd rädsla. Fåglar som vuxit upp i fångenskap, och aldrig har sett en vildfågel, kan bli rädda då de ser siluetten av en örn.

Den teorin kan styrkas av att det tycks vara lättare att utveckla fobier just mot sådant som alltid medfört risk för fara, såsom ormar och spindlar men också höga höjder.  Det är betydligt ovanligare att fobierna gäller moderna föremål som kan vara farliga, som skjutvapen. 

En annan förklaring är att det handlar om inlärd rädsla, direkt eller indirekt. Ett vanligt exempel på indirekt inlärd rädsla är när ett barn ser att föräldern blir rädd då han eller hon ser en orm. Genom att undvika det man är rädd för, kvarstår rädslan då man inte får tillfälle att märka att det är ofarligt. 

Behandling mot fobi 

Om man känner att livet krymper på grund av fobin bör man söka hjälp. Och det finns effektiv behandling att tillgå. Den vanligaste behandlingsmetoden är kognitiv beteendeterapi, KBT.  Under en sådan behandling utmanar man, tillsammans med terapeuten, sina negativa tankar för att skapa en mer rationell syn på det man är rädd för. 

Utmaningen sker stegvis, och kan exempelvis gå till så att man börjar med att vänja sig vid bilder och filmer för att sedan besöka miljöer man uppfattar som obehagliga och skrämmande. Patienten får helt enkelt möta sina rädslor
i sin egen takt. De flesta lär sig att hantera sin rädsla och göra sådant de tidigare undvikit, som att ge sig ut i skog och mark, resa på semester och helt enkelt känna att de har kontroll i situationer där de kan möta ormar eller spindlar. 

Vissa typer av behandling tar ett antal veckor eller till och med månader i anspråk, men det finns också terapeuter som arbetar med sessionsbehandlingar, vilket betyder att hela behandlingen sker vid ett och samma tillfälle. 

Tytte Hellman, som är verksam som guide vid Skansen-akvariet och som arbetar med fobibehandlingar sedan många år, arbetar på det sättet. I en intervju i Hemmets Journal berättar hon att hon kombinerar KBT med NLP, neuro lingvistisk programmering som handlar om att ändra invanda negativa föreställningar med hjälp av språket. 

– Det handlar om att ändra invanda negativa föreställningar med tankens hjälp. Jag hjälper klienten att lägga ett ”täcke” över gamla tankar. Min kunskap om ormar och ormars beteenden tillför också mycket, berättar hon. 

Enligt Tytte Hellmans erfarenhet är de flesta drabbade högpresterande personer som är stressade och som ofta har svårt att säga nej till omgivningen krav. 

Däremot är det ovanligt att hon möter människor som minns en traumatisk händelse från barndomen. Hon menar därför att fobin kan vara ett symtom på en stressad kropp och att kroppen använder fobin som en ångvissla för att lätta på trycket för andra jobbiga situationer i livet. Därför kan det vara klokt att efter en lyckad behandling sakta ner lite på tempot, tycker hon.

– En bra erfarenhet efter behandlingen är kunskapen att hjärnan lyder det vi tänker. Så det gäller att hålla hjärnan i styr. Det betyder att säga nej till negativa tankar om ormar och att säga ja till att underhålla de positiva tankarna!

Bitte Assarmo