Marcus Hubertson

De flesta har säkert hört talas om Martha´s Vineyard, eller ”The Vineyard” som ön ofta kallas. Belägen söder om Massachusetts har den länge varit en sommarlekplats för USA:s elit, och inte minst klanen Kennedy. Atmosfären andas New England-societet och elitism, och höga priser håller ”vanligt folk” på avstånd. 

1974 spelades storfilmen Hajen in här, men ön är ändå mest förknippad med bilolyckan då en ung kvinna dog sedan senator Ted Kennedy kört ner i en tidvattenkanal 1969. Ska man vara nogräknat skedde händelsen faktiskt på ön/halvön Chappaquiddick precis öster om Martha´s Vineyard. Dess lite flytande status beror på att den tidvis är förbunden med ”The Vineyard” via ett sandrev. Oavsett det är olyckan känd som Chappaquiddick-incidenten, vilken för alltid skulle fläcka Kennedys rykte. 

Tre berömda söner

Ändlösa spalter har annars skrivits om klanen Kennedy, som härstammar från Irland och nådde verklig prominens under Joseph Kennedys tid som affärsman i Massachusetts under första halvan av 1900-talet. Än mer berömda skulle emellertid tre av hans barn bli: John F. Kennedy var USA:s president 1961–1963 innan han mördades, och Robert gick samma öde till mötes under sin kampanj för att bli demokraternas kandidat i presidentvalet 1968. Bara yngste sonen Edward, kallad Ted, levde länge nog för att dö av naturliga orsaker. Ändå fick han sin beskärda del av den förbannelse som ofta sades vila över ”The Kennedys”, särskilt efter händelsen ute på ön Chappaquiddick.

Allt såg bra ut

Sommaren 1969 var annars den 37-årige Ted Kennedy familjens sista stora hopp. Skulle han plocka upp facklan från sina fallna bröder och återerövra Vita huset åt familjen? 

Det mesta såg ut att gå hans väg. Redan som 30-årig jurist hade han valts till senator för Massachusetts, och snabbt visat framfötterna. Han såg bra ut samt ansågs ha talets gåva, och blev tidigt en inflytelserik politiker. En del klavertramp i privatlivet kunde hanteras, delvis genom familjens unika ställning. Han överlevde också en flygkrasch 1964, där privatplanets pilot och en passagerare dog.

Lyckad fest

I juli 1969 deltog Ted Kennedy så i en seglingsregatta utanför Martha´s Vineyard. Kvällen den 18:e tog han färjan över till Chappaquiddick, där det anordnats en fest för att tacka av sex kvinnliga medarbetare från brodern Roberts olycksaliga presidentkampanj åren innan. Festen blev lyckad i det varma högsommarvädret; lite anmärkningsvärt är kanske ändå att inga av de likaledes sex männens fruar närvarade (Ted Kennedy fru var gravid; havandeskapet slutade emellertid med hennes tredje missfall). 

Någon gång mellan elva och midnatt lämnade Ted partyt. Med sig hade han en av ”kampanjflickorna”: den 28-åriga Mary Jo Kopechne. Enligt Kennedy bad Kopechne honom om att bli körd till sitt hotell i Edgartown på själva Martha´s Vineyard, en färd som krävde en kort passage med färja. Hon lämnade (glömde?) emellertid sin handväska och hotellnyckel i festlokalen, något en del tagit som belägg för att de två inte alls tänkt åka till hotellet. 

Runt en timme efter uppbrottet såg en polis Kennedys bil körande osäkert på en av Chappaquiddicks grusvägar på väg österut, bort från färjeläget. När bilen stannade gick polismannen fram, men bilen rivstartade då och fortsatte åt fel håll. Hade Ted kört fel? Knappast troligt, bröderna Kennedy hade spenderat tid på ön sedan barnsben, och kände till vägarna. Det var dessutom tydligt skyltat. Och varför hade han inte kommit längre så lång tid efter uppbrottet, om nu polismannens version stämmer? 

En del har antytt att han och Kopechnes verkliga destination var East Beach på öns östra del. För att komma dit var de emellertid tvungna att passera den smala bron Dike Bridge över en tidvattenkanal; en överfart utan skyddsräcke som länge ansetts som en trafikfara. 

Säker på att drunkna

Kennedy, som på 1950-talet dömts för fortkörning samt vårdslöshet i trafiken fyra gånger, kom inte många meter ut på bron vilken angjorde lite snett mot grusvägen innan han tappade kontrollen. När bilen föll i det bara drygt två meter djupa vattnet slog den runt, och blev liggande upp och ned. 

– Jag minns att jag tänkte att jag var säker på att drunkna när det kalla vattnet forsade runt mitt huvud. Sedan kom vatten in i mina lungor och jag kände faktiskt känslan av att drunkna. Men på något sätt kämpade jag mig upp till ytan levande, berättar Kennedy i historyextra.com.

Berättade inte vad som hänt

Lika väl gick det inte för Kopechne. Hon blev kvar i bilen, instängd av vattnet som tryckte mot dörrar och rutor. Kennedy har i förhör uppgett att han verkligen försökte få upp henne ur bilen. Det strömmande tidvattnet gjorde det dock svårt. Allt sedan olyckan har det emellertid funnits tvivel kring hans uppgifter om att han simmade ut i kanalen sju-åtta gånger för att om möjligt rädda henne. Speciellt med tanke på hans beteende timmarna efter den fatala incidenten, och det faktum att han led av kronisk rygg-smärta efter flygkraschen 1964.

Enligt Kennedy var han helt utmattad efter försöken att rädda Kopechne, och efter att ha misslyckats med detta vilade han en kvart innan han gick tillbaka till huset där festen hölls. 

Under promenaden, som tog 15 minuter, passerade han flera hus utan att knacka på och berätta vad som hänt. När han väl anlände till partyhuset, gjorde han också en diskret entré. Han meddelade bara två personer, sin kusin Joseph Gargan och Paul Markham. Med dessa åkte han tillbaka till olycksplatsen. Nya försök att rädda Kopechne gjordes, men förgäves. 

Ville ringa polisen

Istället for de tre männen, alla advokater till professionen, till färjeläget för att ta sig till Edgartown där deras hotell var beläget. Både Gargan och Markham har i förhör uppgett att de insisterade på att ringa polisen från en telefonkiosk vid färjeläget. Detta gjordes emellertid inte, något som lett till spekulationer. 

Att Kennedy må ha uppträtt förvirrat efter chocken och hjärnskakningen han ådrog sig vid olyckan är en väl en sak, men varför kontaktade inte de två andra omedelbart polisen? Kände de att trycket från Kennedyklanen kunde bli för stort om de gjorde något som kunde tänkas skada sin ”överordnade”; Ted Kennedy?

Istället för att vänta på färjan simmade (!) Kennedy tillbaka till Edgartown och sågs utanför sitt rum vid tre-tiden på morgonen. I sig inget ovanligt; Martha´s Vineyard var känt för alla tillställningar sommartid och folk kom ofta sent tillbaka till sina rum. 

Gargan och Markham åkte i sin tur tillbaka från färjeläget till festen på Chappaquiddick utan att meddela övriga sällskapet om tragedin. Tidigt på morgonen återvände de emellertid till färjeläget, och tog båten över till Edgartown. Där träffade de Ted Kennedy på hotellet; denne sade sig knappt ha sovit på grund av oväsen från en fest i huset intill (rimligtvis borde även det som inträffat påverkat hans sömn) men verkade ändå vid relativt gott mod. 

Strax efter klockan åtta på morgonen den 19 juli upptäcktes så den upp-och-ned-vända bilen av två fiskare. När polisen kom en halvtimme senare kontaktades en dykare som hittade Kopechnes döda kropp i baksätet. Samtidigt tog Kennedy och hans två kompanjoner färjan tillbaka till Chappaquiddick; när de gick av styrde Kennedy kosan till en telefonautomat där han ringde vänner och advokater för att rådgöra kring sin situation. 

Trots att över åtta timmar gått sedan olyckan kontaktade han emellertid inte heller nu polisen. Först över en timme senare, sedan han fått höra att Kopechnes kropp hittats livlös i bilen, gick han polisstationen i Edgartown på andra sidan sundet. Då hade runt tio timmar förflutit sedan bilen farit i vattnet vid Dike Bridge. 

Efter det inledande polisförhöret drog sig Ted Kennedy tillbaka till föräldrahemmet i Hyannis Port, Massachussets. 

Där barrikaderade han sig omgiven av advokater och rådgivare, och vägrade tala med pressen. Både Ted själv och resten av Kennedyklanen insåg att han låg illa till, och att olyckan troligen skulle förstöra delar av hans politiska ambitioner. Vad skulle de göra nu?

”Hade kört fel”

Strategin blev ett direktsänt tv-framträdande veckan efter tragedin. Där vidhöll Kennedy att han inte kört i påverkat tillstånd (enligt festdeltagaren Esther Newberg dracks det med måtta under kvällen), och att färden med Kopechne inte hade andra syften än att transportera henne tillbaka till hennes hotell. Han insisterade också på att han helt enkelt kört fel, och av misstag hamnat vid Dike bridge. Sitt bedrägliga beteende skyllde han på hjärnskakningen och den chock och förvirring olyckan gett upphov till. 

Media spekulerade kring frågan om hur länge Kopechne skulle kunna ha varit vid liv i vattnet. Hade en snabb räddningsinsats kunnat rädda hennes liv? 

Vidare skrevs det förstås spaltmil om det faktum att Kennedy inte kontaktade polisen förrän långt efter olyckan. Var det ett sätt att dölja att han hade alkohol i blodet? Eller behövde han betänketid?

För Kennedyklanen var den sorgliga händelsen ytterligare en tragedi efter de äldre brödernas frånfällen. Rent juridiskt hade emellertid polisen inga bevis för att Ted gjort något olagligt i samband med själva dödsfallet; rättsprocessen slutade med att han erkände smitning från olycksplatsen. För det fick han två månaders villkorlig dom. 

Trots att straffet blev lindrigt var olyckan ett aber i Ted Kennedys fortsatta karriär. Han behöll visserligen, mot oddsen, sin position som senator men planerna på att bli presidentkandidat 1972 och 1976 omintetgjordes. 

Fyra år senare, 1980, utmanande han emellertid Jimmy Carter som Demokraternas kandidat men drog tillbaka kandidaturen efter svidande förluster i primärvalen.

Istället blev Ted Kennedy en av USA:s längst sittande senatorer. När han gick bort i cancer 2009 hade han suttit 47 år på sin post. 

Björn Schüberg