Nu ger han sig i kast med en riktig klassiker. Friskt vågat...
Vilhelm Moberg, 1898–1973, är en av Sveriges största författare genom tiderna. Han var också en av landets tyngsta samhällsdebattörer.
För de flesta yngre är han okänd i dag. Några kopplar kanske hans namn till den populära musikalen Kristina från Duvemåla som är baserad på hans utvandrarböcker från 1949–59. Mobergs utvandrar-epos, som handlar om en familjs utvandring från Ljuder i Småland år 1850 till Minnesota i Amerika, utnämndes av svenska folket i en omröstning vid sekelskiftet till 1900-talets bästa svenska roman. Filmaren Jan Troell gjorde de uppmärksammade filmerna Utvandrarna och Nybyggarna 1971 och 1972 med Max von Sydow och Liv Ullmann i huvudrollerna och med stora delar av den svenska skådespelareliten i övriga roller. Max och Liv gjorde böckernas Karl Oskar och Kristina till starka karaktärer i utvandrarfilmerna.
Men nu kommer boken Utvandrarna att bli film igen, i regi av Daniel Espinosa och med yngre skådespelare i huvudrollerna; Jan Troell har gett projektet sin välsignelse.
”Det är en historia som bara måste berättas. Den är högaktuell i dag när Medelhavet fylls av dessa livsöden precis som Atlanten fylldes av livsöden. Det var människor som sålde allt vad de ägde för att de vägrade acceptera den livslott de hade dragit. Genom att göra den här filmen vill jag få folk att förstå att vi måste bemöta dessa flyktingar på samma sätt som vi hoppades att våra förfäder skulle bli bemötta”, säger Espinosa i ett pressmeddelande – och skriver på filmmanuset och siktar på en filmpremiär 2017 eller 2018.
Väldigt läsintresserad som barn
Carl Arthur Vilhelm Moberg föddes 1898 i ett soldattorp i Moshultamåla, Algutsboda socken i Småland, som son till soldaten Carl Gottfrid Moberg och Ida Aronsdotter. Han gick i skola våren 1906 till våren 1912, men enbart fyra månader varje år. Efter skolan började han jobba vid glasbruket vid Modala, där han bar ved.
Vilhelm Moberg hade som barn ett brinnande intresse för att läsa och att skriva egna små berättelser. Vid 13 års ålder fick han sin första berättelse publicerad i ungdomstidningen Brokiga blad. Han drömde om att få åka till Amerika, så som många släktingar hade gjort, och vid 18 års ålder erbjöd en morbror i Kalifornien honom en biljett om han ville komma över.
Föräldrarna ville dock att han skulle stanna i Sverige och lovade att han skulle få studera på folkhögskola om han avstod från Amerikaresan.
På så sätt blev det studier på Grimslövs folkhögskola och sedan på Katrineholms praktiska läroverk. Studierna ledde honom 1919 till en praktikantplats på Vadstena Läns Tidning; han var då 21 år. Under signaturen ”Ville i Momåla” kom han att skriva för olika landsortstidningar i området och blev till slut lokalredaktör för Nya Växjöbladet.
Dramatik på fritiden
Moberg var verksam som journalist åren 1919–27. Som journalist skrev han mest lokalreportage och bygdeberättelser, men på fritiden skrev Moberg längre och djupare historier, bland annat dramatik för olika teatersällskap. Inkomster från pjäsmanus gjorde att han kunde sluta jobba som journalist. I stället började han forska och fördjupade sig i en soldats liv i Småland på 1800-talet, inspirerad av far, farfar och farfarsfar, som alla hade varit knektar. Resultatet blev boken Raskens, som Bonniers gav ut 1927. Efter det blev han författare på heltid i fortsättningen. (Historien om den indelte soldaten Rask blev för övrigt en stor succé i SVT 1976 med Sven Wollter i huvudrollen.)
Under 1930-talet publicerades trilogin om tidningsredaktören Knut Toring, Sänkt sedebetyg, Sömnlös och Giv oss jorden, som alla mottogs positivt av romanläsarna.
Mobergs bok Mans kvinna från 1933 blev till en känd dramafilm 1945 med Edvin Adolphson och Birgit Tengroth i huvudrollerna.
För den stora allmänheten i landet blev Vilhelm Moberg mycket känd i samband med att romanen Rid i natt kom ut 1941. Det var ursprungligen en historisk berättelse om ett bondeuppror på 1600-talet mot utländska stormän, men Moberg skrev om manuset så att läsaren skulle förstå att boken handlade om Nazitysklands ockupation av Danmark och Norge – i en historisk förklädnad.
Romanen blev snabbt en kommersiell framgång som följdes av en långfilm 1942 och olika teateruppsättningar. Rid i natt blev en tv-serie 1985. Vilhelm Moberg var en berättare som gick rakt in i den svenska folksjälen och böckerna var tacksamma att filmatisera.
Ett föredöme som historiker
Redan i början av 1930-talet funderade Moberg på att skriva en roman om den svenska utvandringen till Amerika, och Mobergs förläggare Tor Bonnier uppmuntrade honom. Men andra världskriget kom emellan, så det blev inget av med det hela.
Efter kriget kontaktades Moberg av Mina Andersson, en kvinna som emigrerade till USA 1890. Hon hade skrivit för hand en självbiografi, ”Livets hårda skola”, som hon skickade till Vilhelm Moberg. Den skriften kom att bli en viktig inspirationskälla för honom.
Han beslöt i juni 1948 att han skulle flytta till USA med familjen för att skaffa mer källmaterial till en planerad romanserie om utvandrarna.
Moberg begav sig till svenskbygderna i främst Minnesota, där han bland annat hittade den svenske emigranten Anders Petterssons dagböcker på biblioteket i Saint Paul. Andrew Peterson (Anders Pettersson) förde dagbok om sitt liv som nybyggare i USA från den 23 juni 1854 till två dagar före sin död den 31 mars 1898. Även en dagbok förd över hans stormiga resa över Atlanten finns bevarad.
Dessa dagböcker samt annat källmaterial och den egna släktens amerikabrev kom att ligga till grund för Mobergs i dag så klassiska utvandrarsvit på 2 093 sidor.
Böckerna är romaner, men Moberg var noga med att de skulle vara historiskt korrekta och hans noggrannhet var enorm. Moberg bosatte sig i Kalifornien under långa tider och skrev de två första delarna, Utvandrarna som publicerades 1949 och Invandrarna som gavs ut 1952.
Moberg återvände 1954 till Kalifornien och skrev den tredje delen, Nybyggarna, som kom 1956.
Under arbetet med den tredje boken bestämde han att det också skulle komma en fjärde del, kallad Sista brevet till Sverige. Den arbetade han på till och från under flera år och boken publicerades till slut 1959.
Vilhelm Moberg kände sig väldigt trött och tom inombords efter att han hade publicerat sin utvandrarserie, och han skrev ingen bok på flera år. Men 1963 kom Din stund på jorden, en slags uppföljare till utvandrarserien.
Den handlar om en svensk utvandrare som 1962 lever sina sista dagar och tänker på vad som hände 50 år tidigare. Din stund på jorden anses av många som Vilhelm Mobergs främsta verk.
Vid sidan av sitt författarskap var Vilhelm Moberg en flitig samhällsdebattör i medierna, främst under 1950-talet. Han kämpade för de svaga i samhället och stod upp för det han trodde på.
Han hade ett starkt socialt patos och reagerade på orättvisorna i det svenska samhället. Moberg blev en symbol hos en stor del av svenska folket och symboliserade hederlighet och civilkurage.
Han var en hård motståndare till kungahuset, statskyrkan och den politiska högern – men också socialdemokraten Olof Palme, kommunistiska stater och mycket annat fick sina fiskar varma.
”Storstarken med folkviseögonen”
Moberg engagerade sig starkt när han kände att statligt maktmissbruk och rättsröta fanns med i bilden och han uttalade sig då i medier om sådana ”affärer”.
Vilhelm Moberg var en kraftkarl i både ord och handling och poeten Nils Ferlin kallade honom för ”Storstarken med folkviseögonen”. Moberg hade ett mustigt språk och visade sin ilska offentligt, men han hade också humor och ironi – som när han sade följande om politiker:
”När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, det betyder att det är du som ska ro”.
Efter det 12 år långa arbetet med utvandrarsviten hade han ytterligare ett stort projekt på gång. Han ville skildra den svenska historien i fyra band med titeln Min svenska historia, berättad för folket.
Men det krävdes mycket research och andra arbetsuppgifter kom emellan, så det blev först i 70-årsåldern som han på allvar kunde ta itu med arbetet.
Då upptäckte Moberg att han för första gången i sitt liv hade svårt att skriva och få ner något på papperet. Detta gjorde att han drabbades av depressioner. Han lyckades till slut ändå färdigställa två böcker, som kom ut 1970 och 1971. Men de höll inte samma höga klass som hans tidigare verk och fick dåliga recensioner.
Moberg kände sig både fysiskt och psykiskt trött. Livet blev allt mörkare för honom och på kvällen den 8 augusti 1973 tog han sitt liv. Den 74-årige Vilhelm Moberg dränkte sig i den närbelägna sjön vid hemmet på Väddö i Roslagen.
På köksbordet låg en lapp till hustrun Margareta på vilken han skrivit:
”Klockan är tjugo över sju. Jag går att söka i sjön, sömnen utan slut. Förlåt mig, jag orkar inte uthärda.”
Vilhelm Moberg hade fyra döttrar och en son i äktenskapet med Margareta Törnqvist, som han gifte sig med 1923. Dottern Eva Moberg Hederberg, död 2011, gick i pappans fotspår och blev en känd författare och debattör.
Om den kommande filmatiseringen av Utvandrarna blir lyckad kommer nog Vilhelm Mobergs böcker åter att upptäckas av nya läsare, vilket han är värd som en av landets främsta författare genom tiderna.
Sven-Åke Henriksson
