Vart reste – förr i tiden – de gravida kvinnor som ville föda barn utan att någon skulle veta om det hemma? Den frågan har författarinnan och historikern Anita Maria Karlsson i Järnboås, norr om Nora, efter flera år av forskning försökt besvara i sin senaste bok, ”Obemärkta kvinnor – okända män”.
– Svaret är att det fanns förlossningshem i villor på landet och i lägenheter i städerna. Det förekom att barnmorskor hade ett par sängar hemma för så kallade obemärkta kvinnor. Det förekom också att bondmoror tog emot ”pigor” som väntade barn. De som bodde på landsbygden reste gärna till städerna för att föda och vice versa, berättar Anita Maria.
Begreppet ”obemärkta” som synonym för kvinnor som blivit utomäktenskapligt gravida och velat föda inkognito har sitt ursprung i Gustav III:s barnamordsplakat från 1778. Kungen hade vid det laget tröttnat på att avkunna dödsdomar över kvinnor som i förtvivlan och utan möjlighet att försörja sina barn tagit livet av dem. I stället lät han signera en ny lag där det stod:
”Att Qwinna som will å okänd ort framföda fostret, må i sådant uppsåt lemnas ostörd, utan någons åtal eller efterfrågan om hennes person eller tillstånd.”
I lagen stod det också bland annat att den ”lägrade kvinnan” inte fick utmärkas som mindre ärlig, att föräldrar och husbondfolk skulle såväl dölja kvinnans tillstånd som ta vård om henne fram till förlossningen och att ingen skillnad fick göras mellan äkta och oäkta barn vid dopet.
– Att folkpratet och det sociala trycket ändå drabbade de kvinnor som våldtogs eller ”hamnade i olycka” på annat sätt, det står utom allt tvivel. Men med den här lagen gavs de i alla fall en möjlighet att föda under både diskreta och ordnade former. Barnmorska var också mycket tidigt ett yrke som krävde särskild examen och fanns inte den kompetensen så anlitades en lokal barnmorska, menar Anita Maria Karlsson.
Misstänker stort mörkertal
I sin bok har Anita Maria kartlagt cirka 140 förlossningshem runt om i landet, i storstad såväl som glesbygd.
– Jag vet att det efter sekelskiftet föddes omkring 790 barn per år av obemärkta mödrar, de flesta i storstäderna. Men jag tror också att det finns ett stort mörkertal. Frågan är hur stort det är.
Idén till att skriva om det utomäktenskapliga barnafödandet i äldre tider uppstod när hon fick veta att det hade funnits ett litet förlossningshem bara några hundra meter från den egna bostaden i Järnboås.
– Det var en barnmorska som hette Sigrid Gustafsson som drev det förlossningshemmet i direkt anslutning till huset där hon bodde. Hennes huvuduppgift var naturligtvis att förlösa bygdens folk i vanlig ordning, men utöver det tog hon också emot främmande kvinnor från andra håll i landet. När man i bygden talade om förlossningshemmet kunde man uttrycka sig diskret för att inte barnen skulle förstå allt. Det kunde till exempel heta att det var ”utarbetade kvinnor från Stockholm” som behövde vila och frisk luft.
Annonserade i Husmodern
Det första förlossningshemmet i Järnboås drabbades av brand någon gång under den första halvan av 1920-talet, men Sigrid Gustafsson fortsatte sin verksamhet i ett annat hus i grannbyn Vassland fram till sin död 1930.
– Trots att det var mycket hysch-hysch kring det hela, så förekom det att förlossningshem utannonserade sina tjänster i pressen. Särskilt veckotidningen Husmodern tycks ha varit ett populärt medium i sammanhanget.
Annonstexten kunde då formuleras till exempel så här år 1924:
OBEMÄRKT får god och billig inackordering hos barnm. på landet. Skickl. läkare på platsen. Full diskret. Sv. Till ”Förståelse, 31950s. Husmoderns Annonskontor: F v b”
Även de obemärkta själva kunde annonsera, bland annat på det här sättet:
Obemärkt. Ung förlovad flicka önskar komma till god person ell. Familj, där vänlighet o. förståelse finnes att mot fritt vivre hjälpa till i hushåll. Mot betalning sista mån. Tacksam för svar till ”Frida, 180”
Om den ”okände” fadern eller den gravida kvinnans egen familj var bättre bemedlad kunde motsvarande resor för barnafödande i stället gå utomlands. Det kunde då heta att de reste till Schweiz, Frankrike eller Tyskland för ”språkstudier”. Även Rigshospitalet i Köpenhamn lät svenska kvinnor föda obemärkt.
Så skedde exempelvis när Astrid Lindgren som ogift födde sitt första barn just i Köpenhamn.
Vad som hände med barnen omfattas inte av Anita Maria Karlssons forskning, men klart är att de blev fosterbarn eller bortadopterades i de allra flesta fall. Ibland togs barnet omedelbart från modern, ibland efter att modern hade ammat det en tid.
Vad blev det av barnen?
För både mammorna och barnen måste det ha varit mycket svårt känslomässigt. För en del av barnen gick det illa, för andra gick det bättre. Exempelvis kom två av Sveriges mest framstående poeter, Hjalmar Gullberg och Bo Setterlind, att se dagens ljus på förlossningshem för obemärkta, Gullberg hos en barnmorska i Malmö och Setterlind på Villa Kullen, Ida Iverssons förlossningshem i Växjö.
De flesta förlossningshemmen var väl fungerande, men det fanns också vedervärdiga undantag ”där flickorna bedrogs å det skamliga”. I en del fall ledde det till åtal, men påföljderna blev milda. Till exempel omvandlades i ett fall en fängelsedom för bedrägeri till 50 dagsböter à två kronor, vilket bara var obetydligt mer än vad varje flicka fick betala per styck för att få vistas på förlossningshemmet.
FOTNOT:
Anita Maria Karlsson är intresserad av berättelser om obemärkta och deras historia. Hur mödrarnas liv blev efter att de lämnat sina barn är den fråga som speciellt intresserar henne nu.
Hon tar gärna emot kontakter per e-post: mariakamel@telia.com
Text och foto:
Bo Pettersson
