Kvällsstunden vecka 44

Gamle Mao skulle nog vända sig i sin grav om han fick veta hur ”amerikansk” och kapitalistisk hans kommunistiska nations allra största stad, Shanghai, ser ut i dag. Av Maos egen kulturrevolution 1966-70 – som gick särskilt hårt fram i just Shanghai, med sina världstillvända hamntraditioner – syns nu knappt ett spår. Och ändå är det under hans partis oinskränkta maktutövning som denna makalösa förvandling har åstadkommits. Shanghai anno 2016 är inte bara en provkarta på hur man kan bygga spektakulära hus på höjden, det är också ett shoppingparadis där det mesta av så kallad västerländsk livsstil kan köpas för pengar. Följ med Björn Gustavsson på hans resa till den spännande mångmiljonstaden i Mittens rike.

 

Mer ur veckans nummer

På ett tämligen obekvämt resavstånd har svenskarna Lars-Erik och Fredrik Norberg, far och son, hittat släktingar. Först måste de flyga över Atlanten till Edmonton i den västra halvan av Kanada, därefter ytterligare fyra timmar i luften till det lilla samhället Kugluktuk, längst upp i norra Kanda, vid Ishavet. Där finns Edna Elias, som har visat sig vara barnbarns barn till Fredrik Norbergs farfars farbror Petter, som vid 15-års ålder utvandrade och till slut hamnade i Kanadas vildmark, där han bildade familj. Totalt lär ett 70-tal personer i Kugluktuk vara släkt med Norbergs.

Fredrik Norberg och Lars-Erik Norberg flankerar sin släkting Edna Elias vid mötet i Kugluktuk, norra Kanada. Till vänster: Petter Norberg som gick till sjöss som 15-åring, hamnade i Kanada.

I konsten att slå hastighetsrekord på land och vatten har många försökt att göra sig odödliga. Men dessvärre har några av dessa visat sig vara precis lika dödliga som alla vi andra. Ett exempel är den brittiske gentlemannen John Cobb, som 1947 åkte bil utan mankemang i 633,8 kilometer i timmen på den platta saltöknen i Utah, USA men som råkade desto värre ut när han fem år senare skulle slå motsvarande världsrekord till sjöss. På den långsmala sjön Lovch Ness i Skottland, känd för sitt ”odjur”, tappade John Cobb i en verklig rekordfart kontrollen över sin båt och omkom.

John Cobb där han trivdes som bäst – i en snabb bil.

Hon föddes i Paris av italienska föräldrar, hon hade Tyskland som bas i många år, hon turnerade över hela världen och sjöng på tolv olika språk. För säkerhets skull kunde hon tala de flesta språken också. Caterina Valente är en ännu levande legend i populärmusikens värld. Inte minst har hennes duetter med den engelsk-karibiske orkesterledaren Edmundo Ros blivit berömda. Den i dag 85-åriga Caterina, som bosatt sig I Schweiz som pensionär, är veckans nöjesprofil i Kvällsstunden.

Caterina Valente vid ett framträdande under 1980-talet.

Jonas Wenström – ett bortglömt geni

Jonas Wenström, en mångsidig begåvad uppfinnare. Foto: ABB
[good_old_share]

Jonas Wenström föddes 1855 i Hällefors i Västmanland. Han förbluffade sin omgivning redan som barn med sin skarpa hjärna. Men hans sjukdom rakit, ”engelska sjukan”, försvagade kraftigt hans skelett, invalidiserade honom för livet och gjorde att han i vissa kretsar inte togs på allvar. 

Ändå var det kanske hans handikapp som gjorde honom till uppfinnare, eftersom han tidigt sökte sig till böckernas värld. Trots sina besvär kom han att experimentera med elektricitetens mysterier under hela sitt korta liv. Jonas Wenström är i dag ett av våra mest bortglömda genier. 
Jonas Wenström fick under hela sin levnadsbana kämpa för att bli erkänd och uppskattad för vad han gjorde och gjort. När han sommaren 1888 åkte till sin gamle brevvän Thomas Edison i USA, en resa som bekostades av ett stipendium från Lars Hiertas Minne, blev han nonchalerad av värdarna. Det blev ingen träff med Edison.

Teknisk konsult
På 1870-talet flyttade familjen Wenström till Örebro, där pappa Wilhelm etablerade sig som konstruktör och Jonas började på läroverket. Han gick ut med bra betyg, men lärarna konstaterade att han var ”irriterande underdånig”. Han drog sig ofta undan i ensamhet till sina böcker.
Efter studier vid universiteten i Uppsala och Kristiania (Oslo) började Jonas jobba som teknisk konsult i pappans företag. Hela tiden hade Jonas nya projekt på gång. Bland annat erbjöd han familjens vän, kvarnägaren G A Engelbrektson, belysning i kvarnen om han fick bygga en likströmsmaskin i dennes verkstad. Jonas presenterade en ritning på maskinen, men Engelbrektson trodde inte på konstruktionen. 
1881 reste Jonas till världsutställningen i Paris för att särskilt titta på olika dynamomaskiner. När han kom hem till Örebro hade han tillräckligt med kunskaper för att bygga det som kvarnägaren efterfrågade. 1882 installerades Jonas första stora elektriska uppfinning, generatorn ”Sköldpaddan”. Det kunde ha blivit ett fiasko eftersom den inte fungerade på en gång, något som irriterade kvarnägaren. Den som räddade Jonas var hans medhjälpare i verkstaden, Axel Rehli, som sedemera blev verkmästare vid Asea i Västerås. Han tog på eget initiativ bort en jordledningstråd från motorn, och sedan lyste det och kvarn-ägaren blev nöjd.

El eller gas?
I Stockholm funderade bankiren Ludvig Fredholm på vad han skulle göra. Den bankfirma som han var delägare i hade gått i konkurs 1878, men efter en resa till England och Tyskland bestämde han sig för att satsa på starkströmsteknik. Han såg tidigt att det var dags att satsa på elektrisk belysning i städerna; gasljusen hade spelat ut sin roll. Fredholms medhjälpare var Jonas Wenströms lillebror Göran. 1882 reste de till Hindersmässan i Örebro för att demonstrera sina glödlampor. Det skulle bli början på en intensiv dragkamp mellan el och gas.
Örebroarna blev positivt överraskade av den nya belysningen som riggats upp på Storbron och i teatersalongens jättelika ljuskrona. En Örebrotidning skrev: ”Ljuset inneslutet i en flusskupa är klart och vackert, något stötande i gredelint samt flämtar inte särdeles mycket. De bredvidstående gaslågorna taga sig vid en jemförelse med det elektriska ljuset mycket tarfliga ut”.
Det var på Hindersmässan som Fredholm för första gången fick stifta bekantskap med Jonas Wenström. Göran hade tidigare berättat för Fredholm vilket snille han hade till storebror. Mötet i Örebro resulterade i att Fredholm köpte Jonas patent.

Byggde generatorer
År 1885 startade Ludvig Fredholm företaget Elektriska Aktiebolaget i Stockholm med huvudkontor i huvudstaden och tillverkning i Arboga, där man hade fått tillgång till en ledig vind på 44 kvadratmeter. Där fanns också Arboga Mekaniska Verkstad sedan tidigare. I de trånga lokalerna byggde fem man under ledning av Göran Wenström generatorer. 
När Arboga 1889 fick sitt elljus skrev lokaltidningen ”Allt är klart. Full maskin! Och en ljusflod bröt sig utöfver vårt lilla samhälle både utan och innan. De gamla lyktorna sjönko nu  ohjälpligt i anseende och elektriska abonnenter måste fly sina hem, emedan de försett sig med alltför stora lampor. Hela staden vandrade i elektrisk feber”. 
Jonas Wenström fick titeln teknisk rådgivare i Fredholms företag och fortsatte att arbeta i Örebro, där han utvecklade sina dynamomaskiner som alla fick specifika namn som ”Grytan”, ”Bikupan” och ”Snörlivet”, den senare maskinen hade en inbuktning på mitten.
I slutet av 1880-talet gjorde Göran Wenström en studieresa i Europa. Väl hemkommen föreslog han Fredholm att de skulle satsa på kraftöverföring. Det passade inte Fredholm, vilket resulterade i att bröderna Wenström 1889 bildade ett eget bolag som snabbt fick många order. Fredholm kunde inte stillasittande se deras framgångar. Han erbjöd sig att slå ihop företagen. Namnet blev Svenska Elektriska Aktiebolaget, men Jonas ville lägga till ordet, Allmänna. Asea var fött! På rekordtid utvecklades det till ett världsföretag, med placering i Västerås.

Uppfinnarnas betydelse
De svenska uppfinnarna spelade en avgörande roll för den svenska industrialismens framväxt. Från mitten av 1800-talet och 100 år framåt producerade svenskar en lång rad uppfinningar som kom att få en avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling. En som i allra högsta grad bidrog till denna utveckling var Jonas Wenström. Han förstod tidigt att det fanns andra användningsområden för elkraft än bara belysning.
1891 fick Jonas patent på ett nytt kraftöverföringssystem, trefassystemet, som skulle revolutionera marknaden. Asea köpte Jonas patent, men det visade sig ha tekniska problem. När Asea hade byggt en kraftledning mellan Hellsjön och gruvfälten i Grängesberg, en sträcka på 13 kilometer, så uppstod det problem. Motorn fungerade inte. Den som löste problemet åt Jonas den gången var den nyanställde chefskonstruktören Ernst Danielsson. Det behövdes bara en liten justering, sedan fungerade allt! Den 18 december 1893 kunde Asea skicka trefasström igenom ledningen till Grängesberg. Alla i byn ville hylla Jonas Wenström. Någon Jonas kom dock aldrig dit, han hade drabbats av förkylning och hög feber.
Jonas bräckliga kropp klarade inte av sjukdomen. Tre dagar efter invigningen avled han i lungkatarr, bara 38 år gammal. 
Tidigt insåg Asea att det fanns en stor potential i export av den nya tekniken och upprättade agenturer i de skandinaviska huvudstäderna. Jonas Wenströms dynamomaskiner och trefassystem lade grunden till Asea, i dag ABB (Asea Brown Boveri), ett världsföretag med drygt 140 000 anställda i mer än 100 länder.

Seved Johansson

Jonas Wenströms dynamo ”snörlivet” i kraftverksmuseet i Västanfors. Foto: Malin Andersson
[good_old_share]

Hittade släkt långt upp i norra Kanada

Till vänster: Petter Norberg gick till sjöss som 15-åring, hamnade i Kanada och bildade familj där. Till höger: Fredrik Norberg och Lars-Erik Norberg flankerar sin släkting Edna Elias vid mötet i Kugluktuk, norra Kanada.
[good_old_share]

Hur vore det att hitta släkt längst upp i norra Kanada vid Ishavet? Det har far och son från norrlandssläkten Norberg gjort. En film förbereds om släktträffen.

Sonen Fredrik skriver nu på en bok om hur han fann sin pälsjägarsläkt i det lilla samhället Kugluktuk. Pappan Lars- Erik var också med på resan dit. En svenska boende i Kanada förbereder en film om mötet.
Kugluktuk ligger längst upp i norr på Kanadas fastland. När man lämnar samhället kan man ta sig ut på det kalla havet. Därefter vidtar en lång resa förbi ett antal stora och små öar. Sedan är man uppe vid Nordpolen.
I släkten Norberg har det ofta berättas om Fredrik Norbergs farfars fars bror, som for till Kanada – men aldrig återkom. 
Alfred och hans bror Petter Norberg växte upp under fattiga förhållanden i slutet av 1800-talet. Alfred stannade kvar hemma i Härnösand, men när Petter var 15 år gick han till sjöss. Han fick höra talas om att det hittats guld i Australien och for dit.

Svensken bildade familj

Så småningom kom Petter Norberg ut i Kanadas vildmark. Han bildade familj och fick tre barn. 
Någon gång vid början av 1930-talet ska det ha funnits en artikel i Stockholms Dagblad om den svenske äventyrarens liv. Ja, den kvarvarande släkten i Sverige berättade då och då om Petter Norberg.
Så fick Fredrik för några år sedan för sig att han skulle ta reda på mer om farfars fars brors liv. 
Han hittade en bok som sjöfartshistorikern Lennart von Post i Härnösand skrivit om utvandraren. 
Via Google fanns vissa uppgifter att få. Dessutom hade en släktforskare med efternamnet Norberg forskat om släkten Norberg i Kanada, tills hon upptäckte att det var fel släkt Norberg som hon var inne på. Uppgifterna överläts till Fredrik Norberg.
Samtidigt på andra sidan Atlanten, på andra sidan av den nordamerikanska kontinenten, i Vancouver, har den svenska dokumentärfilmaren Eva Wunderman forskat om Petter Norbergs liv. Av en slump hade Eva Wunderman också fått läsa von Posts bok och fascinerats av detta svenska levnadsöde.

Möttes i Kanada
Våren 2016 möttes Eva Wunderman samt Fredrik och Lars-Erik. 

De flög först till den stora staden Edmonton, ett stycke norr om gränsen till USA, och sedan vidare långt upp mot norr. För att få en uppfattning om avstånden kan det nämnas att det tog drygt fyra timmar med ett mindre flygplan att komma fram till Kugluktuk. Där mötte norbergarna sin släkting Edna Elias, som är barnbarns barn till Petter Norberg och hans hustru Dora.
Förr kallades folket där eskimåer, nu är den moderna benämningen inuiter.
– Det bor drygt 1 100 personer i Kugluktuk. Vi kan säkert räkna släktskap till närmare ett 70-tal av byborna. Vi hann nog prata med 25–30 av våra släktingar och förklara varför vi kommit, berättar Fredrik Norberg.
Ytterligare ett 70-tal släktingar finns spridda i Kanada.
Både Fredrik och hans far är verksamma i IT-branschen. Det blev en verklig omställning för dem att från vår moderna civilisation komma ut i islandskapet. Det var minus 25 när de var där i april. Det går att handla proviant i samhället, men det är dyrt. Så byborna lever till stor del på självhushållning. De fångar renar, äter köttet och klär sig i renens päls. Norbergarna var med ut på fiske på isen. De var också med då säl jagades.

Klipp från filmen kan ses
Detta får man se i dokumentärfilmen. Den som är nyfiken kan redan nu se ett klipp från filmen på Eva Wundermans hemsida. Filmen heter Edna´s Bloodline
Det är erkänt svårt att släktforska om svenskar som utvandrade till Kanada och blev pälsjägare. Det fanns ju inga personnummer ute i vildmarken. Och det fanns få myndighetspersoner som höll kontroll på invånarna.
Men Petter Norberg har lämnat vissa spår efter sig. Det finns kvitton på vad han sålde till pälsuppköparna. 
Han såg till att den första handelsstationen, den då mest nordliga handelsstationen för företaget Hudson Bay, öppnades där uppe. Han räddade en dansk forskningsexpedition. Han var den andre som lyckades segla genom Nordvästpassagen. Han hittade kvarlevorna efter en annan nordlig expedition. 
Den svenske invandraren hade gjort så många avtryck i den kanadensiska historien att det intresserade svenskan Eva Wunderman. Hon kom till Kanada redan 1981. 
Via olika arbeten – hon drev bland annat en butik med svenskt hantverk – kom hon till den kanadensiska radion. Därefter kom hon in på filmandet.
Två av hennes filmer har visats i svensk tv. Den ena handlar om hur amerikaner och japaner försonas efter andra världskriget, den andra om konstgjord narkotika. 

Visas kanske 2017
Filmen om svenskarna som hittar sin släkt i Kanada ska snart vara färdigklippt. Trolig visning blir i SVT under 2017.
Eva Wunderman filmade för något år sedan när Edna Elias via sin dator och skype kunde knyta de första kontakterna med sina svenska släktingar. Edna Elias är inte helt okänd i norra Kanada, då hon varit regeringens representant i territoriet Nunavut, där byn Kugluktuk ligger.
Och Edna Elias har nu också varit på besök i Sverige. Eva Wunderman filmade när Edna deltog i midsommarfirandet i Härnösand sommaren 2016. Film Västernorrland har gett ett visst stöd till projektet.
En del av filmen behandlar när Norbergarna ger sig ut på floden Coppermine River. Det blir rörande ögonblick då de kommer fram till Bloody Falls och minns sin släkting. Man tror det var vid dessa vattenfall som Petter Norberg omkom. Hans kanot hittades där, men aldrig kroppen. 
Fredrik Norbergs farfars fars bror var född 1876. Då han försvann var han 58 år, men han är ännu hågkommen av sin släkt i Sverige och Kanada. Två mindre öar bär hans namn i Ishavet. Norbergsislands är också namnet på den internetsida där Fredrik berättar om Petter Norberg.

Lars Sönnergren

[good_old_share]

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Just nu har du inga aktiva prenumerationer på E-TIDNINGEN eller TALTIDNINGEN.
Välj ett alternativ nedan för att köpa och aktivera önskad digital prenumeration av Kvällsstunden.

Saknar du ett webbkonto? Du skapar enkelt ett kostnadsfritt konto härifrån.