Kvällsstunden vecka 3 – 2017

Det var så här som författarinnan Anna Maria Roos, med hjälp av Brita Ellströms illustrationer, skildrade Sverige i den klassiska läseboken Sörgården. Det var en lantlig, rödfärgad idyll där far rodde och mor var rar. Men med författarinnans eget liv hade den beskrivningen inte någon särskilt stor överensstämmelse. Anna Maria Roos var uppväxt i en högborgerlig Stockholmsfamilj och hyste starka kvinnosaksintressen. Hon var också livet igenom en rastlös själ i stort behov av att vistas i främmande länder långa tider. Med tiden kom hennes andliga intressen att inriktas mot spritism och läkande genom handpåläggning. Det förde henne till Indien, som blev hennes slutstation.

 

Mer ur veckans nummer

Av gamla tiders svenska flygare var baronen Carl Cederström den mest kände. Han omkom i en flygolycka över Ålands hav med en tidigare elev vid spakarna. Samtida med honom var också Enoch Thulin, vars första egna flygplan för övrigt hade ägts tidigare av Cederström. Förutom att Enoch Thulin flög både mycket och gärna drev han också en licenstillverkning av franska flygplan i Skåne. Men till slut gick det lika illa för honon som för ”flygbaronen”; han störtade under flygning över Landskrona i maj 1919.

Enoch Thulin framför en av sina flygmaskiner år 1915.

Att köra travhästar på tävling var länge en uteslutande manlig syssselsättning. Men i januari 1995 rämnade bastionen med besked då svenskan Helen A Johansson med hästen Ina Scott vann det mest prestigeladdade av alla världens travlopp – Prix d´Amerique – i Paris. Vägen till den framgången var kantad av motstånd och ringaktgande tillmälen från manliga kolleger. Efter den stora segern tappade hon ”drivet” för sporten och kom att ägna sig åt ekonomisk redovisning i stället. Men varje år återvänder hon till den franska segerbanan då ett lopp uppkallat efter henne avgörs. Helen A Johansson är veckans Sportprofil i Kvällsstunden.

Helen A Johansson i sulkyn, en plats där hon trivs.

Leif-Owe Hubertsson var en av Sveriges främsta löpare på distansen 400 meter häck. Men den karriären föll i bakgrunden när Leif-Owe för första gången besökte den gamla svenskkolonin Saint Barthélemy 1965. Detta västindiska örirke kom att förändra hans liv helt och hållet. Som ”Västindien-Hubbe” ställde han upp i tv:s klassiska frågetävling Kvitt eller dubbelt tre gånger och vann alla gångerna. Fyra böcker om sitt älskade Saint Barthélemy skrev han också, plus att han tillsammans med sin fru drev en resebyrå i 18 år med västindiska resmål som specialité.

Tre gånger mätte Leif-Owe Hubertsson sina kunskaper i tv:s klassiska frågetävling Kvitt eller dubbelt.

Enoch Thulin – en riktig flygfantast

Enoch Thulin framför en av sina flygmaskiner år 1915.
[good_old_share]

Den 7 februari 1914 samlades en stor skara människor på ett fält utanför Kalmar. De skulle bevittna något högst märkligt, något som ingen av dem tidigare sett. De skulle för första gången i sitt liv få se en flygmaskin i verkliga livet. De hade kommit för att se maskinen starta, skumpa iväg över fältet, lyfta och svinga sig högt upp i det blå. 

Inte nog med det. Detta var ett historiskt ögonblick. De skulle också bli vittnen till den absolut första postflygningen från fastlandet till Öland.  Kanske ingen stor bedrift med dagens mått mätt. Men på den tiden betydligt mer riskfyllt, en uppvisning i mod och hjältedåd. Våghalsen som skulle utföra det märkliga konststycket var en av Sveriges stora flygpionjärer, Enoch Thulin. Han var stor inte bara i egenskap av pilot, utan även tack vare sina gedigna teoretiska kunskaper i aerodynamik och flygmekanik.
Det låg spänning och förväntan i luften. Thulin hade lovat att ta sig över Kalmarsund i sin bräckliga flygmaskin och på sin färd medföra post till ön och där hämta returpost tillbaka. Det skulle bli den första luftburna leveransen med post någonsin till Öland. Den första i en lång rad. Så var det tänkt. Thulins flygning skulle bli en milstolpe inom svenskt flyg och i postväsendet historia. Men det skulle bli svårare och ta längre tid att korsa Kalmarsund än planerat.

Omedelbart fascinerad
Enoch Leonard Thulin föddes den 15 september 1881 i det lilla skånska fiskesamhället Simris, där fadern var präst. Fadern dog när Enoch bara var åtta år och familjen tvingades flytta till Lund, där Enoch efter sedvanlig skolgång fortsatte att studera matematik, kemi och astronomi vid universitetet. 1912 doktorerade han på avhandlingen ”Om luftmotståndet mot plana ytor”.
Under en vistelse i Stockholm fick han för första gången se en flygmaskin och blev så fascinerad att han omedelbart sökte medlemskap i Svenska Aeronautiska Sällskapet.
Thulin tog sig till Frankrike för att studera flygteknik. När han kom hem igen hade han inte bara skaffat sig en gedigen teoretisk kunskap. Han hade även lyckats ta internationellt flygcertifikat.
Han utnämndes till adjunkt vid Högre latinläroverket på Norrmalm i Stockholm, men valde att inte tillträda tjänsten. Istället ville han utforska flygets möjligheter. 
Sommaren 1913 köpte han sin första flygmaskin, det gamla uppvisningsplanet Nordstiernan, som tidigare hade ägts av den kände flygbaronen Carl Cederström. Planet var slitet och i mycket dåligt skick. Thulin fraktade det till Oscar Asks verkstad i Landskrona för att få hjälp med restaureringen. 
De båda herrarna Thulin och Ask startade tillsammans Aeroplanvarvet i Skåne, AVIS. Efter en tid köpte Thulin ut Ask som var sjuklig. Han ändrade namnet till AB Thulin Aeroplanfabrik, AETA, och började på licens tillverka den franska flygplanstypen Morane-Saulnier. Efter bara ett par år hade verksamheten vuxit explosionsartat. Som mest fanns 1 000 anställda på fabriken.

Flygskola
1915 startade han en flygskola på Ljungbyhed. Baktanken var naturligtvis att öka intresset för flyg och att skaffa fler potentiella kunder. Han var en visionär och såg flygets möjligheter långt före alla andra. Detta bevisas inte minst av att han redan 1918 lade fram planerna på en flygplats i utkanten av huvudstaden. Stockholms stadsfullmäktige var positivt inställda till idén men tiden var ännu inte mogen. Det skulle dröja ytterligare nära 20 år innan detta förverkligades och Bromma byggdes. 
Thulin ville själv flyga så mycket som möjligt. Han företog därför ett flertal långflygningar. Bland annat flög han den 23 september 1913 över Östersjön från Landskrona till Stralsund och tillbaka till Trelleborg. Året efter flög han från Paris till Landskrona, vilket var imponerande med tanke på den tidens bräckliga maskiner. 1915 slog han rekord då han flög de 55 milen mellan Malmö och Stockholm utan mellanlandning på tiden 4 timmar och 17 minuter.
Men detta låg i framtiden då Thulin lördagen den 7 februari 1914 förberedde sig inför den första (och enda) postflygningen till Öland. 
När Thulin vankade fram och tillbaka vid sin flygmaskin utanför Kalmar väntade han bara på en enda sak: att dimman skulle lätta. Men den höll sig envist kvar hela den utsedda dagen. Det fanns inget annat att göra än att ställa in flygningen.

Omöjligt att landa
Folk var naturligtvis besvikna. De hade räknat med en spektakulär uppvisning. Nu snuvades de på föreställningen. Det förstod Thulin.
Dagen efter, som var en söndag, anlände ännu fler åskådare. Lyckligtvis lättade då dimman och Thulin kunde äntligen göra sin uppvisning. Med en vrålande motor och säckar med post hängande under vingarna, lyfte maskinen, gjorde ett par svängar över Kalmar och satte kurs mot Öland medan folk hurrade och jublade.
Det var tänkt att landningen skulle ske på ett fält utanför Färjestaden. Där skulle posten från fastlandet lämnas och post från Öland hämtas upp. 
Men när Thulin nådde fram till Färjestaden såg han till sin besvikelse att det utsedda fältet var så vattensjukt att det var omöjligt att landa. Det fanns inget annat att göra än att flyga så lågt han vågade och släppa postsäckarna från luften. När detta var gjort styrde han tillbaka ut över sundet och landade efter en stund åter i Kalmar. Det var förstås en besvikelse. Han hade bara lyckats till hälften med sitt uppdrag.
Så fort Thulin var tillbaka till Kalmar tog han båten över till Öland och började leta efter ett säkert landningsfält. Han hittade ett som han trodde skulle tjäna sitt syfte. Det låg i Skogsby, en bit sydost om Färjestaden. Ett nytt försök skulle göras. Nu visste han var han kunde landa!

Ett postflygplan landar
Onsdagen den 11 februari satte sig Thulin åter i sin flygmaskin och lyfte med kurs mot Skogsby. Denna gång gick det bättre. Han nådde det utsedda fältet, sänkte sig sakta ner och landade utan problem. Äntligen hade det första postflyget anlänt till Öland. Redan på håll hörde ölänningarna flygmaskinen. De släppte vad de hade för händerna och rusade mot fältet och den underliga maskinen. 
Thulin mötte dem med lugn. ”Ni tycker kanske att detta är en märklig händelse, men tro mig, om tio år kommer det att finnas lika många flygplan på Öland som hästskjutsar”, var hans ord till de nyfikna.
Vid det laget hade den näraliggande folkhögskolans rektor, Gustaf Rudolf Beronius, hunnit fram. Han välkomnade flygaren och bjöd in honom till skolan. Där anordnandes nu i en hast en liten välkomstfest med rektorsparet som värdar. Alla skolans elever var inbjudna. Thulin fick hålla föredrag om flygets överlägsenhet som kommunikationsmedel och på kvällen var stämningen så hög att rektorn och Thulin sjöng duett inför de församlade.
Mötet gjorde djupt intryck på rektor Beronius. Några år senare, närmare bestämt 1933 beställde han nämligen en minnessten som han reste vid landsvägen precis utanför folkhögskolan. Den liknar både till form och utseende en runsten med sina inhuggna slingor. Texten lyder: ”Å detta fält landade den 11.2 1914 för första gången på Öland en flygmaskin, förd av Dr. E. Thulin. Heder åt företagsamhet och framåtanda.”

En ödesdiger flygning
Hur gick det då för den framgångsrika flygaren och industrimannen? Tyvärr illa. Vid en flygning över Landskrona den 14 maj 1919 råkade Thulin ut för ett fruktansvärt missöde. Vid halvåttatiden på kvällen satte han sig i sitt flygplan och tog en tur över staden för att sedan sätta kurs mot Barsebäck. Efter en stund hörde folk på marken hur han återvände in över Landskrona hamn. De såg honom göra några våghalsiga manövrar, först ett par häftiga girar och sedan en störtdykning. 
Plötsligt lossnade en bit från planet och singlade ner till marken. Det visade sig senare att en vajer gått av och att en bit av höger skevroder hade slitits sönder. Flygmaskinen, som var en Thulin K, hamnade i spinn. Ytterligare något ramlade ut från planet. Till sin fasa såg man att det var Thulin själv som vräktes ut från flygplanet och handlöst föll mot marken.
Enoch Thulin var vid sin död endast 37 år. Han efterlämnade hustru Maja och en liten dotter. 

Rolf Larsson Henriksen

[good_old_share]

Du är på väg att logga ut.
Vill du fortsätta?

Just nu har du inga aktiva prenumerationer på E-TIDNINGEN eller TALTIDNINGEN.
Välj ett alternativ nedan för att köpa och aktivera önskad digital prenumeration av Kvällsstunden.

Saknar du ett webbkonto? Du skapar enkelt ett kostnadsfritt konto härifrån.