Mordet på missionären Hilda Andersson i Jerusalem den 25 april 1948 hör samman med staten Israels födelse. Men om Hilda Andersson och det ouppklarade mordet har det inte skrivits mycket av olika skäl.
För det första brydde sig inte svenska staten, av någon anledning, att kräva någon utredning av Storbritannien som styrde dåtidens Palestina och Jerusalem. Fallet glömdes mer eller mindre bort, speciellt som striderna mellan araber och judar inleddes några veckor efter mordet på henne. Och för det andra inträffade ett annat mord den 17 september 1948 på en annan svensk i Jerusalem som blev en stor nyhet i svenska och internationella medier. Det var mordet på den svenske diplomaten Folke Bernadotte, som hade i uppdrag av FN att medla i konflikten mellan araber och judar efter staten Israels bildande den 14 maj 1948.
Med stor sannolikhet mördades Hilda Andersson för att hon stödde bildandet av den judiska staten och bodde på det militärt strategiska Oljeberget (Olivberget) i Jerusalem. På senare år har den israeliske författaren Moshe Hananel seriöst börjat undersöka mordet, och han har en klar uppfattning om hur det gick till.
Hilda föddes 1888 i Kärråkra i Skåne och växte upp i ett frikyrkligt hem utanför Hässleholm. Hon var en vacker bonddotter som skötte familjen från 13 års ålder, då mamman dött.
Men hon ville inte gifta sig med någon bonde när hon blev äldre. Och det blev som hon ville, fadern gav med sig och hon fick resa till Göteborg för att utbilda sig till sjuksköterska på Sahlgrenska.
Ville se världen
Efter utbildningen ville Hilda se världen och hon reste över till USA, där hon jobbade i två år på olika sjukhus. Hon kom då i kontakt med det svenska Evangelisk-lutherska trossamfundet Augustanasynoden, en slags ”dotterkyrka” till Svenska kyrkan. Hilda blev missionär för samfundet och verkade i Henanprovinsen i Kina åren 1917–27.
Under en hemresa till Sverige 1924, då hon skulle vila upp sig, mellanlandade hon i Jerusalem och blev förälskad i staden och Palestina. Hilda var allt sedan barndomen fascinerad av judarnas öde, hon var en stark judevän och trodde på profetian att judarna skulle få komma tillbaka till sitt land. Detta gjorde att hon hade en dröm om att själv få bo i deras land och kanske få uppleva dagen då det skedde. Därför köpte Hilda en tomt på Oljeberget när hon var på väg till Kina med tanke på att hon i framtiden skulle kunna bosätta sig i det heliga landet. Dels ville hon det av religiösa skäl men också för att läkare hade rekommenderat henne att flytta till varmare trakter av hälsoskäl.
I samband med oroligheter i Kina 1927, då bland annat kristna missionärer förföljdes, beslöt hon att resa till Jerusalem och bygga ett hus på sin tomt för pengar som hon ärvt efter sin far. Huset, som hon kallade för Svenskbo, byggde hon högt uppe på Oljeberget med hänförande utsikt över Kidrondalen och staden Jerusalem.
Gjorde ingen skillnad
Hilda var en glad och trevlig sällskapsmänniska och Svenskbo blev ett centrum för britter och andra utlänningar i staden, speciellt svenskar och svenska besökare. Oftast tog Hilda emot sina gäster i sin folkdräkt från Göinge i Skåne. Huset fungerade också som pensionat, ett gästhem för missionärer som ville komma och bo en kortare tid i den heliga staden. Ibland hade hon så många gäster i huset att hon själv bodde i ett rum som hon byggt uppe på villans platta tak.
Hon arbetade ofta ideellt med trädplantering och skrev berättelser som publicerades i reli-giösa tidningar i Sverige och Norge.
Hilda hjälpte också den fattiga arabbefolkningen i området. De kunde komma och besöka hennes privata sjukstuga utan att behöva betala något. Hon gjorde ingen skillnad på människor. Ras, religion och politisk åsikt spelade ingen roll. Därför hade Hilda vänner bland både judar och araber. Men hon var tydlig med sin dröm om att det skulle upprättas en judisk stat när det brittiska mandatet gick ut. Trots detta var hon respekterad av araberna och umgicks dagligen med den muslimska befolkning på Oljeberget som bodde runt hennes hem; hon kunde namnet på de flesta och de var hennes vänner.
Konflikten mellan araber och judar hårdnade under 1947 och gjorde situationen svårare för Hilda. Storbritanniens mandat skulle löpa ut den 15 maj 1948 och FN hade en plan att Palestina skulle delas upp i en arabisk och en judisk stat, under det att Jerusalem skulle kontrolleras av FN.
Arabsidan förkastade planen då den ansågs orättvis; den gav den mindre judiska befolkningen större delen av området Palestina. Dessutom ansåg båda sidorna i konflikten att de hade rätt till Jerusalem som huvudstad.
Krypskytt
Under de första månaderna av 1948 blossade häftiga och blodiga strider upp, med följd att Hilda Anderssons hem hamnade i en krigszon. Det var blodiga terrorattentat och mord på Oljeberget och i Jerusalem. Bland annat mördades 80 judar i en konvoj när de var på väg till Hadassah-sjukhuset.
Den 28 mars höll Hilda på att bli skjuten då hon besökte postkontoret i staden, och Hilda lade ansvaret för oroligheterna på britterna för deras lättvindiga sätt att avveckla sitt styrande i Palestina. Trots att hon beundrade allt engelskt var hon kritisk till Storbritanniens agerande i Palestinafrågan.
Hennes vänner försökte få henne att återvända till Sverige, åtminstone tills läget hade lugnat sig något. Släktingar i Sverige hade kontaktat ambassaden i Kairo som skulle ordna med utresa.
Men Hilda vägrade. Som vanligt på söndagarna vandrade hon vägen nerför Oljeberget även den 25 april 1948 för att besöka högmässan i den anglikanska kyrkan inne i Jerusalem. På vägen hem sköts hon med flera skott av en krypskytt och avled, 60 år gammal.
Det är oklart hur Hilda Anderssons kropp kom till den anglikanska kyrkan i Jerusalem. Det var meningen att hon skulle begravas på en liten svensk kyrkogård på Scopus-berget, inte långt från hennes hem, men på grund av oroligheter i området begravdes hon istället den 27 april i trädgården hos den amerikanska religiösa kolonien (i dag American Colony Hotel). 1949 flyttades hennes kropp till en grav på Scopus-berget.
Naturligtvis frågade man sig vem som sköt, en arab som inte gillade att hon ville se en judisk stat upprättas, eller en jude som inte gillade att hon var arabvän? Vem var det som mördade henne?
Mycket märkligt
Först i våra dagar har en israe-lisk författare brytt sig om att försöka hitta svaret. Han har kommit fram till att Arablegionen troligtvis låg bakom mordet. Och Arablegionen, det vill säga kungariket Trans-Jordaniens armé, leddes av brittiska officerare. De kunde tänkas vara intresserade av att använda Hilda Anderssons hus på Oljeberget i det kommande kriget om Jerusalem.
Det rapporterades inte mycket om mordet i svenska medier när det hände, och ännu märkligare var det att den svenska regeringen inte gjorde något för att mordet skulle utredas.
I samband med att den israeliske författaren Moshe Hananel skulle skriva boken The Jerusalemites (2004) om viktiga händelser 1948 i konflikten blev han intresserad av mordet på den svenska medborgaren. Han tyckte att det verkade som om den svenska regeringen tystade ner det hela och började därför forska.
Det fanns ingen svensk konsul i Jerusalem när mordet inträffade. Den tidigare konsuln Hol Lars Larsson hade tvingats lämna ämbetet då han ansågs vara för pro-arabisk. I stället var hans son Theo Larsson en inofficiell representant för Sverige.
I lokala tidningar från dagarna efter mordet finns det uppgifter om att ”konsuln” Theo Larsson följde Hilda på vägen uppför Oljeberget. I rapporten till den svenska ambassaden i Kairo några dagar senare, som Hananel läst, står det inget om detta. I rapporten trycker Theo Larsson på att han varnat Hilda att bo kvar på Svenskbo och att hon borde åka hem till Sverige.
Theo Larsson nämner inte något om vem som tog hand om och förde kroppen till den anglikanska Saint George cathedral, vilket Hananel också tycker är märkligt. Hananel menar att Larsson medvetet förde Hilda Andersson till sina mördare.
Den anglikanske biskopen i Jerusalem skrev kort efter mordet att det verkade som om skotten kom från Hebreiska Universitetet på Scopusberget, då ockuperat av Arablegationen. Hananel nämner också att Hilda fått besök av en hotfull brittisk officer en månad före mordet, något som hon också skriver om i brev till sina släktingar. Troligtvis ville han skrämmas för att få bort henne från området.
Officeren behöver inte ha tillhört den brittiska armén, utan han kunde ha tillhört Arablegionen. Hilda antydde till sina vänner att hon var rädd för repressalier från britterna på grund av att hon smugglade varor till belägrade judar i gamla staden.
Vilken tjänst?
Det mest besynnerliga i mordet på Hilda Andersson är att den tillfällige svenske konsuln Theo Larsson senare blev hedersmedborgare i Trans-Jordanien med motiveringen att han gjort landet en stor tjänst…
Det låg i den arabiska sidans intresse våren 1948 att få bort Hanna Andersson från Oljeberget, vilket transjordanska trupper sedan intog i inbördeskriget, vilket i sin tur gjorde att Jordanien fick kontroll över Jerusalem. Theo Larsson var helt klart lika mycket för den arabiska sidan som Hilda var för judarna i konflikten.
Den stora frågan är varför mordet på en svensk medborgare inte utreddes av svenska myndigheter eller varför man inte tog hjälp av Storbritannien, som fortfarande styrde över området. Kanske ville rege-ringen inte återigen stöta sig återigen med en stormakt efter allt elände man haft med Nazityskland och Sovjetunionen tidigare under 1940-talet.
Eller fanns det andra orsaker till det obefintliga intresset av att utreda mordet? Frågan kvarstår: Vem mördade Hilda Andersson?
Sven-Åke Henriksson
