Olle Tandberg, som föddes i Stockholm 1918, hade redan tidigt avsevärda framgångar som amatörboxare. Som nybliven svensk mästare deltog han som 18-åring vid de olympiska spelen i Berlin 1936, där han vann sin första match mot amerikanen Art Oliver. Olle blev Europamästare som amatör både 1937 och 1939. Vid båda dessa tillfällen slog han tysken Herbert Runge, som hade vunnit OS-guld 1936.

Proffsdebut 1941

Efter en framgångsrik amatörkarriär gjorde Olle debut som professionell i Mässhallen i Göteborg den 31 januari 1941. Då  proffsboxning var förbjuden i huvudstaden, fick promotorn ”Topsy” Lindblom, kanske mer känd som ”Nalen-pappan”, söka sig utanför Stockholm. Lindblom såg i den 190 centimeter långe Olle en blivande världsmästare och hade stora förhoppningar om hans fortsatta karriär. 

Debutmotståndaren Jacob Schönrath kom med en meritlista som innehöll åtskilligt fler förluster än segrar och visade sig vara stryktålig men inte mycket mer. Samtidigt visade han att Olle saknade den slagkraft som man kunde vänta sig av den store svensken, vilket fick Lindblom att dra sig ur samarbetet. Olles nye manager, journalisten och affärsmannen ”Seo” Holmstedt, lyckades via kontakter ordna några matcher mot tämligen enkelt motstånd i Tyskland under året. I början av 1942 vann Olle på poäng över italienske mästaren Luigi Musina i Göteborg. 

Nu var EM-titeln i tungvikt vakant. Den senaste innehavaren, Max Schmeling, hade avsagt sig titeln under 1942. Tanken var att två kvalificeringsmatcher skulle arrangeras för att låta segrarna av dessa mötas i en final. I den ena skulle Olle Tandberg ställas mot Walter Neusel, men tysken avstod. I den andra kvalmatchen möttes Karel Sys och Luigi Musina
i Breslau (Wroclaw) i februari 1943. 

EM på svensk mark

Att Olle överhuvudtaget kom i fråga efter sina förluster torde, förutom viss lobbyverksamhet, ha berott på att få kvalificerade boxare fanns tillgängliga på grund av det pågående kriget. Efter intensiva förhandlingar kunde EM-matchen därefter arrangeras på svensk mark. I Stockholm var det omöjligt, men i Solna fick man tillstånd. 

Med sina åtta proffsmatcher var Olle en novis jämfört med den rutinerade flamländaren Karel Sys som hade avverkat nästan 100 sedan sin debut som welterviktare 1932. Förutom att han var regerande belgisk tungviktsmästare hade han tidigare varit uppe i matcher om EM-titeln både i lätt tungvikt och tungvikt i slutet av 1930-talet. Landsmannen Gustave Roth hade stått i vägen för hans ambition att nå toppen i lätt-tungvikt. På hans meritlista fanns många av Europas bästa, inklusive svensken John Andersson som besegrades 1938.

Attack direkt

Publiken möttes av strålande solsken när den anlände till Råsunda söndagen den 30 maj 1943. Från klockan 14 konserterade AIK-orkestern. Som sista punkt på musikprogrammet framfördes ”Klart till drabbning”. Arenan var knappt halvfylld  med omkring 15 000 åskådare och speakern Oscar Söderlund (Glokar Well) hälsade publiken välkommen. 

”Det är första och kanske sista gången som vi arrangerar ett Europamästerskap i tungvikt.” 

Karel Sys och Olle Tandberg presenterades för publiken och snart var matchen igång.

Sys attackerade direkt efter gonggongen, men Olle avvärjde lätt och gick själv till attack. Sys fick tillfälle att demonstrera sin omtalade snabbhet. Även den andra ronden föreföll jämn. 

I fjärde ronden missade Olle en rak höger och föll på alla fyra. Sys fick en applåd när han snabbt skyndade sig fram och hjälpte motståndaren upp. Olle visade aggressivare takter i femte ronden, men belgaren lät svingarna passera i fria luften. Sjunde, åttonde och nionde ronderna gick till Sys och Olles arbete i ringen var betydligt stelare och mindre varierat än belgarens. I tionde fortsatte närkampen och Sys samlade poäng med sina snabba kroppsslag. Elfte ronden inleddes med serier från belgaren, men Olle började svara med uppercuts och Sys fick inte ut så mycket av sina rusningar. Han var dock den aggressivare. Under sista halvminuten gjorde svensken en bra  forcering och Sys visade tecken på avmattning. 

Olle fortsatte sin uppryckning i tolfte ronden medan Sys ägnade sig mer och mer åt att gå in i närkamp och hänga på svensken. Även i trettonde hade Olle initiativet men slog massor av missar. Enligt TT:s referat blev slutronderna dramatiska. Olle hade övertaget men föreföll något senfärdig när det gällde att fullfölja attackerna. 

Hade bättre kondition

I femtonde ronden verkade båda ganska medtagna och precisionen klickade på båda håll. Olle hade den bättre konditionen och avslutade med en störtskur av slag mot belgarens ansikte. 

”Den nye Europamästaren i tungvikt heter Olle Tandberg”, meddelade speakern efter sista ronden. Alla tre domare hade svensken som segrare. Domslutet hälsades med publikjubel och Olle bars från ringen på sina sjömanskamraters axlar. 

Olle fick 25 000 kronor i gage medan Sys kunde åka hem med 42 000. Returmatchen den 14 november gick i Palais des Sports i Schaerbeek, där Sys vann en klar seger. Enligt sportjournalisten Henry Eidmark fick Olle Tandberg motsvarande 70 000 kronor med sig hem. 

Hur det gick för Olle Tandberg sedan vet vi ju. Efter några magra år kom boxningen i gång i Sverige igen 1946. Någon ny EM-match fick han aldrig. EM-matcherna 1943 kan ha legat honom i fatet efter krigsslutet. 

Boxande kakelugn

Höjdpunkten på karriären kom i juli 1947, när han, på Råsunda, vann över Joe Baksi på poäng. Två av domarna höll på Tandberg och en på Baksi.

Det var 30 000 åskådare som såg Olle Tandberg besegra amerikanen i vad som var det största boxningsevenemanget någonsin i Sverige. Baksi, som gick under smeknamnet ”den boxande kakelugnen”, hade kommit till Europa för att värma upp inför titelmatchen mot Joe Louis. Poängvinsten på Råsunda korade Tandberg till en andra plats på The Ring Magazines rankningslista. 

Året efter åkte han på turné i USA och gick tre matcher, varav han vann två. Förlorade gjorde han mot Joey Maxim. 1949 släckte Jersey Joe Walcott alla förhoppningar om en VM-match när han vann på teknisk knockout i femte ronden.

Olle Tandberg återvände till sitt yrke som målare med 30 proffsmatcher, 23 vinster, sex förluster och en oavgjord match, bakom sig. Han startade också Skuru boxningsklubb. 

Tandberg dog den 26 december 1996.

Karl-Olof Hallman