Axel Silfversparre var en adelsman med ett brokigt liv och hade efter det att han slagits på fyllan hemma i Sverige blivit degraderad i det militära vid Svea Livgarde. Det hade fått honom att emigrera till Amerika där den tidigare misslyckade slagskämpen och officeren kom att skaffa sig ett nytt liv. När Silfversparre slutade sitt liv var han stadsingenjör i Chicago. Han hade gift sig rikt, hamnat i societeten och blivit en betydelsefull amerikansk medborgare.

Adelsmannen Axel Silfversparre kände sig missförstådd här hemma i Sverige. Han betraktades av många som en suput och slagskämpe vilket fick honom att drömma om ett annat liv borta i Amerika. Han emigrerade och kom till USA där han till att börja med arbetade som civilingenjör i staten Missouri. 

Slaverimotståndare

När inbördeskriget utbröt i 1860 hade Axel Silfversparre nyligen kommit till USA. Då Axel var stark motståndare till slaveriet i landet tog han ställning för Nordstaterna och kände att han ville göra en insats för presidenten Abraham Lincoln. Eftersom han var svensk officer mottogs han väl då han anmälde sig till de militära myndigheterna i Illinois. Silfversparre fick till uppgift att tillsammans med en annan svensk, John Anderson, åka omkring i svenskbygderna i norr och samla ihop frivilliga svenskar till ett artilleriförband. I februari 1862 hade han samlat ihop ett par hundra man, majoriteten svenskar men även män från ett tiotal andra länder, som han ledde till Fort Benton i Missouri där de skulle träna med sina kanoner innan de sattes in i strid. 

Omgående kom den hetsige Silfversparre i konflikt med de amerikanska nordstatsofficerarna. Han ville göra saker och ting på sitt sätt och byggde om sina kanoner. Tilltaget kritiserades men då det visade sig att hans kanoner kunde skjuta fem skott på samma tid som de andra sköt ett blev han beundrad och ansågs vara ett geni. 

Ställdes inför krigsrätt

Han hade svårt att lyda order och gjorde mycket som föll honom in. Silfversparre tog egna beslut och reste omkring med sin artillerigrupp. Det irriterade de högre befälen och han ställdes inför krigsrätt, men han klarade sig utan efterräkningar. 

Det dröjde inte länge förrän hans framtagna laddningsmekanik och kortare stubintrådar på kanonerna kom att få stor betydelse. Under mars 1862 färdades hans lätta artilleriregemente längs Mississippifloden och kom till orten Shiloh på kvällen den femte april. Där var en stor del av nordstatsarmén samlad, men Silfversparre beslöt sig för att hans lätta artilleriregemente skulle lägga sig på en höjd ovanför lägret vilket var tur. På natten kom sydstatsarmén att anfalla lägret där de yrvakna nordstatsoldaterna hade svårt att värja sig och dödades i tusental. Den som räddade nordstatsarmén från att helt utplånas var Silfversparres svenskregemente som gav eld och hade sådan effekt med sina kanoner att sydstatsarmén blev tvungen att retirera och gruppera om. 

Officerarna var avundsjuka

Efter slaget sökte självaste general Ulysses S. Grant upp Silfversparre och tackade honom för hans berömvärda insats. Tidningarna i Nordstaterna skrev om honom och han fick hjältestatus men samtidigt var det många av officerarna som var avundsjuka och inte gillade att den självsäkre svensken uppmärksammades så mycket.

Den tidigare misslyckade svenske militären hade äntligen lyckats, han hade fått visa sin kompetens men snart skulle ändå hans militära bana vara över. Han och hans förband skickades till Fort Pickering i Tennessee och där var general William Sherman befälhavare. Nu möttes två arroganta och säregna officerare varandra och de blev snart ovänner. 

Det ledde till att det svenska kompaniet drog sig längre söderut till ett område där stora bomullsplantager låg. Området var befriat av nordstatstrupper och nu fick Silfversparre för sig att han skulle ut och stjäla bomull som han sedan skulle sälja. Men det gick inte bättre än att han kom till en plantage där det  även fanns ett rövarband. De tog honom tillfånga och skulle just hänga honom i ett träd när en liten spaningsgrupp från sydstaterna dök upp. Sydstatssoldaterna räddade livet på honom, men tog fiendeofficeren till sydstatsmyndigheten i Jackson. Därifrån fördes han sedan till ett fångläger i Richmond, Virginia där Silfversparre satt inspärrad i tio månader innan han lyckades fly. Han lyckades stjäla en sydstatsuniform och tog sig ut en mörk natt och flydde sedan norrut mot South Carolina som behärskades av nordstaterna. 

Karriär som smugglare

I slutet av 1863 kom han till staden Charleston och där fick han tjänst som ingenjör på örlogsfartyget USS Cornubia. Hösten 1864 befann sig fartyget utanför Georgias kust när de blev attackerade av sydstatskorvetter. Cornubia flydde från förföljarna och lyckades få en fristad på Bermuda och här mönstrade Axel Silfversparre av. Det amerikanska inbördeskriget höll på att ta slut och den svenske officeren var trött på allt dödande. 

Men han var fortfarande en rastlös människa som sökte äventyr. Efter alltför mycket romdrickande på en bar i Hamiltons hamnkvarter råkade han i slagsmål med en romsmugglare. Det kunde gått illa för honom, men istället blev slagskämparna vänner och Silfversparre beslöt sig för att bli medlem i smugglargänget. Den svenske officeren och amerikanske krigshjälten var nu plötsligt en simpel smugglare som fraktade sprit, vapen och andra varor med gamla krigsfartyg till societeten i USA. Det var en farlig men lukrativ bransch som gjorde honom till en förmögen man. 

Slutade som stadsingenjör

När inbördeskriget tog slut i april 1865 beslöt Silfversparre sig för att sluta som smugglare och återvända till Chicago dit han kommit som nybliven invandrare fem år tidigare. Genom sina militära kontakter lyckades han få anställning som stadsingenjör i staden och med sin status som krigshjälte var han omsvärmad av kvinnor. Han gifte sig med den förmögna societetsflickan Mary Jane Gunning med vilken han fick fyra barn. 

Axel Silfversparre lämnade nu sitt äventyrliga liv bakom sig och blev bosatt i den dynamiska staden. Även om han även i fortsättningen hade lätt att råka i konflikter med andra blev han en betydelsefull och respekterad man i Chicago där Axel Silfversparre dog den 2 mars 1906, 71 år gammal, på soldathemmet i Danville. 

Sven-Åke Henriksson