Häxor är en förtryckt religiös minoritet, menar Graham King. Han ägnar sitt yrkesliv åt att ge dem upprättelse och åt att förklara vad häxeri egentligen innebär.

I Boscastle, en vacker by vid Cornwalls vilda västkust i södra England, ligger The Museum of Witchcraft. 

Häxmuseet har världens största samling av spåkulor, trollstavar, magiska örter och allt annat som en aktiv häxa kan behöva. 

Graham King är föreståndare för detta museum.

– Men vi är inte bara ute efter att visa upp kuriosa. Vår ambition är att skapa förståelse för häxor. Det handlar ju inte om ondska, utan om en tro på naturens krafter, förklarar Graham King, medan han visar runt i det lilla museet.

Förtryckt religiös minoritet

Han är själv häxa, det finns även manliga sådana, och han menar att han och alla andra häxor tillhör en förtryckt religiös minoritet. Ända fram till 1940-talet var häxeri olagligt i Storbritannien. Den sista som dömdes enligt denna lag, från 1735, var Helen Duncan. Hennes brott var att hon var med i ett spiritistiskt sällskap och hade arrangerat seanser.

1944 dömdes Helen Duncan till nio månaders fängelse. Det framstår som ganska lindrigt jämfört med vad andra häxor råkade ut för längre tillbaka i tiden. 

Inne i ett av rummen i museet hänger en minnestavla över Alice Samuel som hängdes, Agnes Scottie som brändes till döds, Alice Russel som mördades av en ilsken folkhop, och andra häxor som blev avrättade eller begick självmord.

Har blivit mordhotade

Förr fanns häxan Joan Wyttes skelett i museet. Hon föddes 1775 i den närbelägna orten Bodmin, betraktades som synsk, fick därför rykte om sig att vara häxa och dömdes till fängelse. 

Vid 38 års ålder ålder dog hon av lunginflammation, orsakad av kölden och fukten i cellen där hon satt. Efter det användes hennes skelett vid riter, innan det så småningom hamnade i häxmuseet i Boscastle.

Men när Graham King tog över som föreståndare för museet, tyckte han att det fick vara slut på Joan Wyttes förnedring. Han ordnade så att hon fick en riktig begravning.

– Gravstenen står ute i skogen. Men den exakta platsen avslöjar jag inte, jag vill inte att en massa tokar ska söka sig dit. Joan Wytte fick lida nog mycket under sitt korta liv, nu är hon väl till slut ändå värd att få vila i frid.

Graham King berättar att han och de andra som arbetar i museet ofta blivit mordhotade.

– Fundamentalistiskt religiösa människor skriver obehagliga brev till oss. Det är häpnadsväckande att människor som kallar sig kristna kan vara så fulla av hat.

Själv ser han ingen motsättning mellan kristendomen och att vara häxa.

– Vi har en utmärkt relation till kyrkoherden här i byn. I fjol gjorde vi en gemensam utställning om sambandet mellan häxriter och kristna riter, för faktum är att den tidiga kristendomen plockade upp vissa förkristna seder.

Dyrkar modergudinnan

Graham King vill också slå hål på myten att häxor är djävulsdyrkare.

– De flesta häxor dyrkar modergudinnan, som senare lånat sina drag bland annat till den romerska gudinnan Diana. När England blev kristet så fick Jungfru Maria ungefär samma funktion som modergudinnan.

Enligt Graham King finns det gott om häxor i sydvästra England, och många av dem testamenterar sina magiska ting till museet. 

Annat i samlingarna har hittats av hantverkare som renoverat gamla hus.

– Det händer också att efterlevande till någon som avlidit hör av sig och vill att vi ska komma och hämta saker. Ofta blir de lite nervösa när de upptäcker att deras väna gammelfaster hade spåkulor, mystiska amuletter och magiska örter gömda i någon byrålåda.

Text och foto: 

Anna Lena Stålnacke