Tiden går fort när man har trevligt. Tänk att det redan gått 80 år sedan Kvällsstundens allra första nummer kom ut den 7 december 1938! Allt började med bondsonen Anton Olsson, en man som i all vänlighet skar öronen av folk.

Kvällsstundens grundare Anton Olsson från Sala föddes 1899. Anton hade en rygg som inte riktigt tålde det hårda arbetet på landet, så han valde att bli skrivkarl, som man sa i gamla tider.

Anton hade i ett par år varit chefredaktör för Västmanlands Nyheter, den västmanländska bonderörelsens veckoblad med Västerås som utgivningsort.

Novell på förstasidan

Men Västmanlands Nyheter fick kritik för att den var för tråkig. En bonde i Antons grannskap tyckte: ”Ta in mer underhållnings- och förströelseläsning så vanligt folk får något att läsa”.

Anton samlade ihop lättare material, som noveller, roliga historier och reportage. Snart blev förströelseläsningen en åttasidig bilaga i Västmanlands Nyheter. Bilagan kunde antingen köpas separat eller tillsammans med modertidningen. Det allra första numret hade novellen Tibastbusken av Carl Larsson i By på första sidan. Avdelningen Gammal dikt fanns med redan från start.

Förströelse och anekdoter

I sina memoarer ger Anton Olsson den här bakgrunden till tidningsnamnet Kvällsstunden:

”Namnet fick jag av min gamle vän redaktör Ernst Dahnberg i Falkenberg. Han kastade fram det under en promenad på Bryggargatan i Stockholm och jag accepterade förslaget genast”.

I tidningens tecknade huvud (se ovan) kan man se en tidstypisk bild med en familj som samlats i aftonlampans sken. Pappan har lagt beslag på tidningen, som på den tiden var dubbelt så stor som dagens tabloidformat. Mamman i familjen verkar nöjd med att sitta och sy medan sonen i huset har fått tag i en något mindre tidning. Don efter person!

Kvällsstundens programförklaring var att erbjuda läsarna ”god, intressant och spännande förströelseläsning, anekdoter med mera”.

Målsättningen var att presentera mycket läsning för pengarna. Det fanns bilder och illustrationer, men de fick inte bli för stora. Bilderna beskars stenhårt. Förebild var den göteborgske tidningslegendaren Harry Hjörne, som i Göteborgs-Posten nästan alltid kapade bort öronen på porträttbilderna. Folk visste ju ändå hur öron ser ut, resonerade han.

Som en kär vän…

Anton tillämpade också principen att ingen rubrik får vara mer än tre spalter bred. Han skulle nog tycka att dagens redaktion slösar med utrymmet något alldeles otroligt.

Kvällsstundens konkurrenter på den tiden var bland andra Tidsfördrif, Triumf, Såningsmannen och Familje-Tidningen Smålänningen. Dessa tidningar har alla tvingats bita i gräset. Triumf nådde nästan upp i hundra års utgivning innan den stupade på mållinjen 1982. Men varför klarade sig Kvällsstunden i den hårda konkurrensen? Tidningsforskaren Claes-Göran Holmberg har en förklaring: ”Anton Olsson fick läsekretsen att betrakta Kvällsstunden som en kär vän, vilken man anförtrodde sina problem”. 

Och frågan är om det inte är precis detta som gör att Kvällsstunden lever vidare 80 år senare, medan den ena papperstidningen efter den andra läggs ner.

Moberg och Lagerlöf

Från början var Kvällsstunden en lokal historia. Men driftige Anton annonserade i rikspressen och vann nya prenumeranter över hela Sverige och även i svenskbygderna i USA. Priset var lågt: tre kronor för en helårsprenumeration. Allra bäst gick Kvällsstunden på 1960-talet då upplagan var uppe en bra bit över 70 000.

Novellerna och följetongerna var redan från början bärande ingredienser i Kvällsstunden. Omröstningar hölls om novellerna i tidningen och en av de första vanns av ingen mindre än Vilhelm Moberg, som fick över hälften av alla rösterna med novellen Rasken gör regementsmötet. 

Vilhelm var i gott sällskap. Eller vad sägs om Selma Lagerlöf, Lars Ahlin och Ivar Lo-Johansson, som alla skrev för Kvällsstunden. Den sistnämndes realistiska statarnoveller gav upphov till en störtflod av insändare från läsarna, för och emot hans berättelser.

En obunden tidning

Varje vecka fanns ett religiöst inslag med rubriken ”Från helg och söcken”. Är det måhända detta som gör att en del, som inte läser Kvällsstunden, fortfarande tror att tidningen på något sätt är religiös. 

I själva verket är den ju i högsta grad religiöst och politiskt obunden.

Anton Olsson redigerade tidningen praktiskt taget fram till sin död 1975. Efter honom följde chefredaktörerna Harry Jonsson 1975–80, Stig Jonsson 1980–92, Åke Lindberg 1992 –2008, Bosse Pettersson i omgångar under perioden 2008–2018, Rolf Olofsson 2011 –2015. Sedan i augusti i år är det undertecknad som har nöjet, tillsammans med AnnCi och Marcus, som ni kan läsa mer om på sidan 28.

Claes Nero