Furuviksparken är idag en av Sveriges populäraste djur- och nöjesparker. Men en gång i tiden lockade den också många besökare med sina cirkusföreställningar.

En plats för vila och förströelse. Så beskrevs Furuviksparken när den öppnades den 17 augusti 1900. Stora och små, unga och gamla, familjer och enskilda var välkomna dit. Förutom att se flera exotiska djur – bland annat elefanter och krokodiler – kunde de njuta av en picknick på Furuskär eller besöka någon av parkens restauranger.

Idén till en rekreationspark bredvid tågbanan kom från Amerika. Där hade järnvägsbolag anlagt sådana parker i anslutning till tågbanan för att stimulera resandet, och i slutet av 1800-talet hade Uppsala-Gävle Järnvägsaktiebolag börjat planera för en liknande plats här i Sverige. 

Blev en en modern nöjespark

Järnvägsbolagets verkställande direktör, Magnus Fick, var den som såg till att idén förverkligades och man valde att lägga parken i Furuvik. Det var ett perfekt läge med närheten till både kust och tågbanan, och det visade sig snart att besökarna uppskattade det också. Ända fram till första världskriget var det ett välbesökt utflyktsmål, men när kriget kom blev det svårt att bedriva verksamheten. Djurbeståndet minskade och under några år låg parken i dvala. 

Vändningen kom på 1930-talet. Då köpte SJ upp Uppsala-Gävle järnvägs AB, medan Furuviksparken köptes av Gösta Nygren tillsammans med Sven Engwall och Oscar Zedrén. Nygren tog rollen som ledare för verksamheten, och de nya ägarna rustade upp parken och förvandlade den till en modern nöjespark. Man byggde upp ett nöjesfält, öppnade nya serveringar och gjorde i ordning inhägnader för både nordiska och exotiska djur. Furuviksparken trädde in i en ny era.

Parkens nya ägare satsade direkt på underhållning, musik och spännande artister. År 1940 invigdes Teater-Cirkus på parkområdet, en byggnad med plats för cirka 600 personer som var tänkt att användas för teaterföreställningar, konserter och cirkusuppträdanden. 

Det var fullsatt under ingivningen och publiken fick se bland annat akrobatnummer och hästdressyr. Men även den nya Furuvikselefanten, som underhöll dem med några av sina konster. 

Furuviksbarnen blev populära

Trots att första kvällen blev en succé dröjde det ett par år innan verksamheten i Teater-Cirkus kom igång på riktigt, och det gjorde den med hjälp av Furuviksbarnen. Furuviksbarnen bestod av barn och ungdomar från Barnkabarén och folkdanslaget Furuviks Ungdomslag, som uppträtt i parken med sång- och dansnummer. Ledare över den nya verksamheten var bland andra Johan Jansson, som kallades Farbror Johan, och barnen tränades inom både akrobatik, dressyr, teater och sång. 

De kunde snart bjuda parkbesökarna på ett mycket varierat och uppskattat program. År 1942 slog sig Farbror Johan samman med Bodo West Rosenberg för att sätta upp Tusen och en natt på Teater-Cirkus, ett barnspel med cirkusinslag som visades under sommaren. 

Bodo West Rosenberg hade ungerska föräldrar och som barn hade han varit elev på en artistskola i Budapest. Han lärde sig balansnummer och akrobatik, men uppträdde också som sångare och dansör. Han kom till Furuvik år 1940 och blev direkt engagerad i invigningen av Teater-Cirkus. 

Samarbetet med Farbror Johan blev en framgångssaga. I deras uppsättning av Tusen och en natt medverkade 60 barn som bjöd publiken på sång, dans och riduppvisning. Spelet fick mycket beröm och var den första av en lång rad föreställningar av Furuviksbarnen. 

I många år kom deras uppträdanden att stå för parkens populäraste sommarinslag. 

Fick hjälp av cirkusproffs

Under andra världskriget sjöd det av aktivitet i Furuviksparken och många utländska cirkusartister kom dit. Några av dem var Giovanni Casi, hans syster Cesarina och dotter Marion. Han hade  ingått i det kända ryttarnumret Les Casi, systern i ett akrobatiskt jonglörnummer medan dottern var dansakrobat. 

År 1943 befann de sig i Furuvik i väntan på nya uppdrag, och snart hade de fått viktiga roller vid Furuviksparken. Pappa Casi blev ridinstruktör och Cesarina danslärare. Tillsammans med Bodo West var de med och byggde upp Furuviks Ungdomscirkus, som förutom att uppträda i parken också turnerade runtom i Sverige med sina shower. 

Flera tusen barn har genom åren kunnat kalla sig Furuviksbarn, och vissa av dem gick vidare till internationella cirkusar med sina egna nummer. 

I slutet av 1940-talet följde flera tidigare medlemmar med Giovanni Casi när han lämnade Furuvik för Frankrike. Lennart Rudolphi, Anna-Greta Lindgren och Carl-Axel ”Calle” Svensson var några av de före detta Furuviksbarnen som följde honom och fick nya roller i Cirque d’Hivers föreställning i Paris. Tack vare åren i Furuvik var de väl förberedda för de olika numren, Anna-Greta fick medverka i ett jonglörnummer medan andra utförde jockeynummer. Efter Paris följde uppträdanden med Circo Garcia i Brasilien. 

En lång tradition gick i graven

Efter flera år på internationella cirkusar började några längta efter egna nummer. Anna-Greta och Calle köpte egna hästar och övade in ett ryttarnummer som gav dem en plats hos Circo Brazil. De kallade sig The Svensons och med hästen Prince, som var blind på ena ögat efter en olycka i manegen, åkte de på turné runt de karibiska och västindiska öarna. 

Många är de barn och artister som uppträtt för besökarna i Furuviksparken genom åren. Ända fram till år 2011 tränades nya generationer Furuviksbarn upp. Men så kom beskedet att man skulle lägga ner verksamheten för att satsa på ny underhållning, och en 75 år lång tradition av barncirkusföreställningar i parken gick i graven.

Helena Nilsson