Redan som liten grabb tränade han för målvaktsplatsen – precis som pappa ville han stå där mellan stolparna. Och visst fick han göra det, och det med bravur. Ronnie Hellström räknas som en av våra bästa fotbollsmålvakter någonsin.

Fotbollsäventyren som i slutet av 1950-talet tog fart på heden bredvid en dansrotunda i Falsterbo förde på hösten 1973 med sig ett par udda händelser. Efter att ha räddat en boll strax innan mållinjen på den stenhårda grusplanen i Valetta började malterserna i publiken kasta lerkakor på den svenska målvakten. Ett par veckor senare, i en klassisk snömatch mot Österrike, träffade en lagkompis fel med en bakåtpassning – bollen for stenhårt i ribban så att all snö på överliggaren dunsade rakt ner på de blågulas sista utpost.

När Ronnie Hellström ser tillbaka på sitt liv i målvaktshandskar ler han alltid lite extra åt två speciella VM-kvalupplevelser. Men framför allt kan han sträcka på sig, om han så vill. Två gånger, efter VM-turneringarna 1974 och 1978, utsågs han till världens bästa målvakt och invaldes i världslaget. Den dubbla dubbletten har ingen annan svensk fotbollsspelare varit i närheten av, om ens någon i världen.

– Ändå känner jag minst lika mycket glädje över segrarna i S:t Erikscupen, ungdomsturneringen i Stockholm, 1963 och två år senare. Det är ju faktiskt de enda guldmedaljer jag varit med om att vinna. Många i det laget, vi som var födda 1949, gick sedan vidare upp i Hammarbys A-lag, säger Ronnie.

Kaiserslautern i tio år

Efter VM i Västtyskland 1974 – där han var en av de mest betydande bakom Sveriges femteplats – blev han proffs i Kaiserslautern, en liten stad med en stor fotbollsklubb i sydvästra Tyskland nära den franska gränsen. Ronnie sa upp sig som inköpsassistent på en livsmedelskedja.

– Om jag väntat med att skriva kontrakt till efter VM hade jag säkert kunnat få bättre betalt i en mer meriterad klubb. Men jag ville ha klart allting innan och jag visste hur fint Roland Sandberg, min landslagskompis som redan spelade i Kaiserslautern, hade det och lägenheten under honom var ledig. 

1977 lockade superlaget New York Cosmos med digra dollarbuntar. I världsmetropolen på andra sidan Atlanten skulle Ronnie få spela med andra fotbollsgiganter som Pelé, Johann Cruyff, Gerd Müller och Franz Beckenbauer. Han blev dock kvar i mer familjevänlig tysk miljö under hela utlandskarriären.

– Där förlorade jag också en hel del pengar. Men vi hade byggt hus i Morlautern, en kvart med bil från Kaiserslautern. Det var verkligen livet på landet, vi köpte kött direkt hos slaktaren och var kompisar med alla i bondbyn. Allt var perfekt, inte minst för ungarna, säger Ronnie som fortfarande kan ge en hel del för att få äta en leberwurst (leverkorv)

Bestämde sig som nioåring

Sina allra första räddningar gjorde Ronnie på grusplanen utanför uppväxthuset på Flensburgsgatan i Södervärnsområdet i Malmös innerstad. 

– Min kompis Christer Palm sköt hur mycket som helst på mig. Och en som hette Leif och som jobbar på posten i dag. Det var bara fotboll i huvudet på mig och jag ville vara som farsan, han var målvakt i Sofielunds IF i division 3. Att stå i målet i svart tröja och svarta byxor, det var jättetufft!

Om somrarna flyttade en del av 1950-talets sol- och badtörstande Malmöfamiljer ut till Strandbaden i Falsterbo. Hyrde masonitstugor om 34 kvadratmeter. Området kryllade av fotbollstokiga ungar. En av ungarna i gänget var Anne. Inte kunde varken Anne eller Ronnie tro att de skulle bli ett äkta par 50 år senare. Dagarna i ända var Strandbadens IF:s spelare, ledda av den ideelle ledaren Nils Silverberg, i gång med bollen på heden bredvid de tillfälliga sommarbostäderna.

– Under VM 1958 stod en tv på kioskdisken i ”masonitbyn” där vi brukade samlas när det var match. Sverige hade Kalle Svensson i mål och han var min första idol. Den sommaren när jag var nio år förstod jag att fotboll verkligen var något jag ville hålla på med. 

Debut som 19-åring

Sven Lindberg, Hammarbymålvakten som varit proffs i USA, blev Ronnies speciella tränare och ciceron när han som ett utropstecken hade gått genom de grönvita pojklagen – han gjorde A-lagsdebut redan som 17-åring. Familjen flyttade 1962 från Malmö till Stockholm.

Förbundskapten Orvar Bergmark var också imponerad av den unga målvaktsfantomen. Bara 19 år fyllda debuterade Ronnie i A-landslaget 1968 –och blev med åren en av Sveriges mest meriterade fotbollsspelare genom tiderna. Ronnie slutade i blågult 1980 eftersom han ogillade den nya modellen med längre samlingar inför landskamperna som gjorde att han missade viktiga matcher med Kaiserslautern. 

– Visst hade jag lite medfödd talang och vilja och ambition, men ”Svenne” Lindberg betydde även en hel del för mig och vi höll ihop tills jag blev proffs 1974. Han lärde mig otroligt mycket, och utan honom hade jag nog inte blivit lika framgångsrik. Tillsammans med tv-journalisten Bengt Bedrup fixade ”Svenne” också så att jag fick träna med det engelska topplaget Chelsea i London under nyåret 1970, säger Ronnie Hellström.

Lust till revansch

Hans sagolika fotbollskarriär kunde ha fått ett hastigt slut. I VM-premiären mot Italien 1970 släppte han in matchens enda mål – Angelo Domenghinis långskott smet retfullt in under honom. Ronnie blev syndabock för den svenska förlusten, hängdes ut i tidningarna och sattes för en kort tid i landslagets frysbox.

– I efterhand ser jag det där som en nyckelhändelse. Läget var skört. Jag hade absolut kunnat ledsna och lägga av, i de allsvenska matcherna efter VM fick jag mycket skit från publiken överallt. Men som tur var fick jag revanschlust och hösten 1970 gick otroligt bra för Hammarby. Jag blev allt starkare och starkare, lagkompisarna stöttade mig och ville verkligen att jag skulle komma i gång igen. 

Fortfarande fotbollsstokig

Ronnie Hellström avslutade proffskarriären 1984 och flyttade hem till Sverige.

– Många av mina fanklubbar i Tyskland finns kvar än i dag och varje gång jag reser ner blir det ganska stor uppståndelse, säger Ronnie som än i dag är ”fotbollstokig”:

– Framför allt följer jag förstås tyska Bundesliga och mitt gamla lag. Men jag har slutat som målvaktstränare.

Hur VM-kvalmatcherna mot Malta och Österrike hösten 1973 slutade? 2–1 till Sverige båda gångerna. Det var de sista svenska hindersprövningarna innan Ronnie Hellström under ett par perioder var världens bästa fotbollsmålvakt.

Hasse Gänger