Jeansen föddes inte i Bayern. Det gjorde däremot dess skapare Levi Strauss, närmare bestämt i Buttenheim i forna stamhertigdömet Franken i den tyska delstatens norra trakt.

Hans barndomshem på Marktstraße – ett vitt korsvirkeshus med gråmålade bjälkar och jeansblå fönsterluckor – är numera museum.

Först 1983, 136 år efter att Levi Strauss emigrerade till USA, blev det känt att han härstammade från Buttenheim. Man lyckades också ta reda på var han hade bott. Det blev en världsnyhet. Några japaner hörde av sig. Det ville köpa huset, demontera det, frakta det över haven och bygga upp det i Japan. Men lyckligtvis förvärvade kommunen Levis födelsehem 1987. Det restaurerades och öppnades för allmänheten 2000.

Samhällets världsberömde son föddes 1829 som Löb Strauss. Han växte upp i en fattig judisk familj med sex äldre syskon. Fadern var gårdfarihandlare. Han dog när Löb var 17 år. Kort därpå emigrerade större delen av familjen.

Nitarna blev succé

I USA kallade Löb sig Levi. Han jobbade först i New York. 1853 blev han amerikansk medborgare och begav sig till Kalifornien, ditlockad av guldruschen. Han öppnade en diversehandel och sålde allt, från kammar till filtar, som guldgrävarna kunde tänkas behöva, bland annat arbetsbyxor gjorda av tältduk.

Åren gick och verksamheten växte. En dag blev Levi Strauss kontaktad av skräddaren Jacob Davis som hade kommit på att man kunde förlänga livslängden på byxor genom att fästa kopparnitar på fickorna. Tillsammans med skräddaren sökte Levi patent på idén i maj 1873. Kort därpå startades tillverkningen av de slitstarka byxorna. Inledningsvis gjordes de både av tältduk och blå denim. De första jeansen hade sett dagens ljus.

Det kraftiga blå bomullstyget som användes kom från den franska staden Nîmes, ”de Nîmes”, vilket alltså blev ”denim”. Tyget skeppades till USA från italienska Genua som på franska uttalas ”Gênes”. Jänkarna kunde inte uttala ”Gênes”. Det blev jeans istället.

Pedagogiskt museum

En junidag vandrar jag runt i Geburtshaus Levi Strauss Museum, där det på ett pedagogiskt sätt berättas om den unge Löbs uppväxt i Buttenheim och hans senare äventyr i USA. Jeansens historia ägnas förstås stor uppmärksamhet. I museet finns också en shop med Leviskläder samt en kafeteria, där jag dricker öl, en flaska Levi Buttenheimer Urstoff, framställd av det lokala bryggeriet St. GeorgenBräu. 

På etiketten syns ett porträtt av Levi Strauss mot jeansblå bakgrund.

Jeansens farfar?

När buteljen är urdrucken åker jag några kilometer genom ett böljande landskap till den judiska begravningsplatsen. Där är Levis far, Hirsch Strauss, begravd och har så varit i drygt 170 år. Gravstenen är svårt anfrätt av tidens tand och håller på att vittra sönder. Namnet går inte att läsa men det är en vacker sten, delvis täckt av mossor och lavar. Jag betraktar graven och tycker att ögonblicket känns högtidligt på något sätt.

Där, under jorden, ligger kvarlevorna av fadern till jeansens far. Kan man kalla Hirsch Strauss för jeansens farfar? Det är i så fall ett epitet som han aldrig fick vare sig vetskap om eller glädje av.

Jag står där en stund medan lätta sommarmoln sveper fram över himlen. Jag är klädd i jeans, som de flesta människor i vår del av världen i dag. Men det var längesen jag ägde ett par riktiga Levisjeans. Det får det nog bli ändring på…

Text och foto:

Johan Werkmäster