Det började med att en grupp lantbrukare ville utbyta minnen. Därför bildade de en berättargrupp – där samtalen utmynnade i ett bokprojekt. Nu har boken ”14 berättelser om livet som bonde” gjort succé.

År 2012 bildades en ”bondegrupp” av SPF i Järna, Hölö-Mörkö i Södermanland. 

Gruppen bestod ursprungligen av tolv ”seniorer med fötterna i den svenska myllan” som träffades för att utbyta minnen och erfarenheter från sin barndom och sin tid som bönder.

– Vi träffades först hemma hos varandra, berättade och diskuterade. Vi delade intresset av lantbruket i gamla tider och alla har lång erfarenhet, från lie till skördetröska. Alla var väldigt talföra, många intressanta uppgifter kom fram och vi fortsatte efter en tid med gemensamma studiebesök på gårdar, kvarnar och sågar, berättar Allan Sundqvist, en av gruppens medlemmar, för Kvällsstunden.

Då föddes tanken: Varför inte göra en bok?

– Vi ville dokumentera och använda de berättelser som kommit fram. Många visade också intresse av att ta del av informationen i bokform. Och vi i gruppen drevs av ambitionen att göra människor uppmärksamma på vilken oerhörd förändring svenskt jordbruk gått igenom på bara en mansålder, säger Allan Sundqvist.

Nu gled gruppen över i arbetet att skapa en bok. En av utmaningarna var begränsningen.

– Alla hade mycket att berätta, men vi hade bestämt oss för att göra boken lättillgänglig. Vi beräknade ungefär tre sidor per berättelse, så att läsaren orkar läsa igenom dem, säger Alf Johansson.

Minnen i bokform

Boken växte fram och i 14 intervjuer får läsaren ta del av minnen av arbetet på gårdarna förr och reflektioner kring hur jordbruket förändrats. 

Som det står i bokens förord: 

Från lie, slåttermaskin, hässjning, handmjölkning och höslåtter, där alla i familjen hjälptes åt och gemenskapen på dikeskanten när den efterlängtade kaffekorgen anlände – till skördetröska, inplastare, mjölkrobot och en ensam man i en traktor där sällskapet är radions P4-program.

Efter att SPF bidragit med en slant och ett tryckeri i Vingåker gett ett förmånligt pris trycktes boken i slutet av förra året. 

De första två hundra exemplaren sålde slut på 14 dagar – och hittills har ytterligare två upplagor tryckts.

– Boken blev en populär julklapp, konstaterar Allan Sundqvist.

Arbetet i gruppen – som delvis byggt på de 138 intervjuer som Allan Sundqvist tidigare genomfört – har tydliggjort hur mycket som har hänt sedan början av 1900-talet. 

– År 1900 var 95 procent av svenskarna på något sätt involverade i lantbruket. Det manar till eftertanke och visar hur stora förändringar samhället gått igenom på drygt hundra år. Och min uppfattning är att förändringarna tog fart på allvar efter kriget, säger Allan Sundqvist och tillägger:

Många livsöden

– Förr var jordbruk mycket mer småskaligt, bönderna ”kände” varje ko. Våra intervjuer med yngre, aktiva bönder visar hur stora skillnaderna är. I dag är gårdar företag med stordrift och en ung bonde kan ha 240 kor på sin gård och arbetar med helt annan utrustning än generationerna före.

Gruppens intervjuer har gett insikter i många livsöden, vissa har skapat ett särskilt avtryck.

– Min farmor Emilia var född 1892 och hade tre syskon. De växte upp tillsammans på en liten arrendegård i Odensvi socken norr om Köping. När lillebror Axel var sex år råkade han ut för en olycka, skar sig illa i foten på en glasflaska. Det enda sättet för Axels far var att skjutsa honom med häst och trähjuls­kärra en mil till lasarettet i Köping. Vid ankomsten var Axel medvetslös, men livet gick att rädda i sista stund. Däremot fick han en hjärnskada som aldrig gick att reparera. Axel kunde trots detta arbeta som dräng hos min farmor och farfar ända till över 60 års ålder. Det ger en tankeställare och visar den enorma förändring av färdmedel och arbetsförhållanden som skett på ett par generationer, säger Alf Johansson.

Nu fortsätter arbetet.

– I början av mars startade Solveig Blohm och jag en grupp med 18 kvinnor som ska minnas och berätta om kvinnans viktiga roll på en bondgård, säger Görel Bergkvist.

Viktig kvinnohistoria

Ingrid Sundqvist avslutar:

– Kvinnohistorien är viktig, kvinnorna har spelat en avgörande roll för att få lantbruken att fungera. På små och medelstora gårdar hade de ofta ansvaret för mjölkningen och arbetade med jordbruket hela dagarna. Men på kvällarna fanns ingen vila, då hade kvinnorna också ansvaret för barnen, matlagningen och hushållet.

Så den viktiga dokumentationen fortsätter – men en ny bok att vänta!

Text och foto:
Kalle Östgren