Den franska motståndskvinnan Rose Valland gjorde en ovärderlig kulturinsats under det andra världskriget. Som en osynlig väktare kartlade hon historiens största konststöld, när nazisterna fraktade ovärderliga konstverk till Tyskland – och hon såg till att många av dem kom tillbaka.

Det dröjde inte länge efter att Frankrike kapitulerat till Hitler-Tyskland den 22 juni 1940 innan plundringen av konst var i full gång. 

Hitler, som i ungdomen försökt slå sig fram som konstnär, var besatt av konst och hans stora dröm var att i staden Linz bygga ett ”Führermuseum”, med den mest praktfulla konstsamlingen i världen. Där samlingen skulle bestå av verk som plundrats i de länder som ett efter ett ockuperats. 

I Frankrike fanns mycket konst att plundra. Innan den skickades till Tyskland transporterades den först till särskilda uppsamlingsplatser och en av de viktigaste var Jeu de Paume. Byggnaden var ursprungligen en inomhustennisbana uppförd av Napoleon III men förvandlades 1909 till konstmuseum. Museet låg mitt i Paris och var därför lämpligt som  samlingsplats, ansåg nazisterna. 

Höll låg profil

Bland de anställda på Jeu de Paume fanns Rose Valland. De tyska soldaterna lade knappt märke till henne när de bar in den ena konstskatten efter den andra på museet. 

Rose Valland såg ganska alldaglig ut. Klädde sig sobert, aldrig sminkad. Gjorde inget väsen av sig. Och ingen trodde att hon kunde ett ord tyska. 

Men tyskarna hade fel på alla punkter vad gällde Rose Valland. 

Hennes insatser ledde till att franska museer och privata samlare efter krigsslutet 1945 fick tillbaka sina konstverk. Och de var många. Väldigt många. 

Nazisternas plundring av konstverk är utan tvivel den största konststölden genom historien. 

Den började 1933 efter att Hitler tagit makten i Tyskland. Icke-önskvärd konst, ”degenererad konst”, som nazisterna kallade den, fördes bort från museer. Judiska samlare och gallerister blev bestulna på sina konstverk. Plundringen trappades upp efter att Österrike inlemmats i det tyska riket, men den fick riktig fart först efter andra världskrigets utbrott. 

Mycket fortfarande borta

Det har beräknats att nazisterna stal 650 000 konstverk runt om i Europa; målningar, skulpturer, teckningar, guld- och silverobjekt, porslin och glas. Mycket är fortfarande borta, många objekt som hittats kom inte att återföras till sina ägare. Inte bara för att de mördats under Förintelsen utan för att ingen vet var de kommer ifrån. Men det gäller inte de objekt som strömmade genom Jeu de Paume. De kom att återföras – tack vare Rose Valland. 

Hon var ingen vanlig kontorsanställd. Rose Valland var konsthistoriker och hon var närmast en levande uppslagsbok vad gällde konstsamlingar, inte bara på Frankrikes museer utan också i privata. 

Systematisk plundring

Plundringarna utfördes systematiskt av en av Hitler tillsatt grupp, ”Sonderstab Bildende Kunst” som ingick i  ”Einsatzstab Reichsleiter Rosenberg”, ERR. Byråkratin utfördes som på vilket statligt verk som helst. Rose Vallands arbetsuppgifter bestod i att inventera konsten efter att den anlänt till Jeu de Paume, ange mått, beskriva eventuella skador och ange var konstverken kommit ifrån. 

Vad tyskarna inte visste var att Rose Valland i hemlighet kopierade alla dessa uppgifter och överlämnade dem till den franska motståndsrörelsen. Liksom allt hon hört tyskarna tala om, till exempel var i Tyskland konsten skulle föras, för de brydde sig inte om att sänka rösten när hon var i närheten. Hon kunde ju inte tyska, trodde de. Och om hon inte fick reda på destinationerna av tyskarnas samtal brukade hon snappa upp dem från de lastbilschaufförer som körde lådorna till järnvägen. 

Livsfarligt uppdrag

Rose Valland riskerade livet genom detta men denna information var viktig. Motståndsrörelsen utförde ofta sabotage på järnvägarna och godstågen mot Tyskland och informationen förhindrade att konstskatter av misstag sprängdes i luften. I största hemlighet brukade hon också träffa Jacques Jaujard, chef för Frankrikes museer, för att meddela honom om läget i plundringarna. 

Det var inte bara Hitler som var besatt av konst. Hermann Göring dök ofta upp på Jeu de Paume och tingade mängder av verk till sin egen samling. 

Tyskarnas krigslycka började vända efter Stalingrad 1943, men plundringarna fortsatte utan uppehåll tills de var tvungna att retirera från ockuperade områden. Så även i Frankrike. 

Bara några veckor innan befrielsen av Paris 25 augusti 1944 fick Rose Valland reda på att Baron Kurt von Behr, chefen för ERR i Frankrike, hade för avsikt att frakta så mycket konst som möjligt till Tyskland. De i allt som allt 148 lådorna skulle fraktas på lastbil till tågstationen Aubervilliers i utkanten av Paris. 

I lådorna fanns 967 målningar, av Gaugin, Picasso, Modigliani med flera, som lastades i fem godsvagnar. 

Larmet gick

Motståndsrörelsen informerades, liksom Jacques Jaujard. Det tog sin tid att lasta tågvagnarna, för dessutom skulle 48 andra vagnar lastas. 10 augusti var alla tågvagnar fullastade, men då hade järnvägsarbetarna gått i strejk och lagt hinder på rälsen. 

Efter att tyskarna tagit bort dem kunde tåg 40044 slutligen lämna stationen. Det kom inte långt. Det blev tvärstopp vid Le Bourget på grund av ett mekaniskt fel. Det tog 48 timmar att reparera det. Det tog sig inte långt nu heller. Motståndsrörelsen hade blockerat rälsen genom att utföra sabotage på två lok vid Aulany-sous-Bois. 

De tyska soldaterna övergav tåget och de 148 lådorna. Det rådde kaos och kalabalik efter att tyskarna lämnat Frankrike och till Rose Vallands förtret tog det sedan två månader innan lådorna fraktades till säkerhet på Louvren. 

Misstänktes själv

Rose Valland kom själv att arresteras, som misstänkt för att vara kollaboratör eftersom hon arbetat på Jeu de Paume. Hon släpptes dock snabbt efter att motståndsrörelsen vittnat om hennes insatser. 

Misstänksamheten genomsyrade allt i det dagliga livet. Den enda Rose Valland litade på var Jacques Jaujard. De allierade trupperna hade upptäckt den ena gömda konstskatten efter den andra allt eftersom de ryckte fram i Tyskland. 

För att all konst skulle komma till rätta tillsattes ”The Monuments, Fine Arts and Archives Program”, en avdelning av konstexperter som följde med de framryckande trupperna. Först efter att Jacques Jaujard övertygat Rose Valland om att de hade ärliga avsikter gav hon dem tillgång till alla de uppgifter hon samlat in. 

Hon vittnade också mot Hermann Göring vid Nürnbergrättegångarna 1946 och tjänstgjorde under åtta år i franska armén, först som löjtnant, sedan som kapten, i dess konstdivision. 

Hon fick en rad utmärkelser för sina insatser. 

Rose Valland gick i pension 1968 men fortsatte att arbeta för att all den plundrade konsten skulle återföras. Hon dog 1980. 

Jeu de Paume är i dag ett museum för fotografi och på dess vägg finns en stor minnestavla över Rose Valland.  

Michael Dee