En natt stod den tyske fysikern Wilhelm Röntgen och experimenterade med katodstrålar i sitt laboratorium i Würzburg. Plötsligt råkade han sätta sin hand mellan katodstråleröret och en fluorescerande skärm. På skärmen avtecknade sig då till Röntgens förvåning en knotig skeletthand. Det var världens första röntgenbild!

Den här novembernatten, till den 8 november 1895, inleddes en ny epok inom medicinen. Röntgens upptäckt – röntgenstrålarna – fick en enorm vetenskaplig betydelse och har kommit att rädda miljontals människoliv över hela världen.

I år är det 175 år sedan Wilhelm Röntgen föddes i Lennen vid nedre Rhen där fadern hade ett väveri. Efter maskiningenjörs- och senare filosofie doktorsexamen i Schweiz knöts Röntgen 1870 som forskningsassistent till universitetet i Würzburg där han så småningom blev professor i fysik.

Det historiska försöket

Röntgen intresserade sig främst för de gåtfulla fenomen som uppträder när elektriska urladdningar färdas genom förtunnad gas. Det var under ett av dessa urladdningsexperiment han av en tillfällighet upptäckte att försöksanordningen – ett så kallat crookesrör – utsände en dittills okänd typ av strålning.

Vid det historiska experimentet hade Röntgen mörklagt sitt laboratorium. Det elektriska urladdningsröret, som han studerade, omgavs med tjock papp som inte kunde släppa igenom de vanliga katodstrålarna. I närheten av urladdningsröret hängde han en pappersskärm som var bestruken med fluorescerande salt. När Röntgen slog på strömmen började skärmen omedelbart lysa.

Fenomenet kunde omöjligen bero på de instängda katodstrålarna och Röntgen insåg att han upptäckt en helt ny typ av strålning – troligen strålar som slogs loss ur rörets glasvägg av de snabba katodstrålarna.

Dessa nya strålar visade sig ha otroliga egenskaper. De gick fram rätlinjigt, rakt igenom tjocka föremål och gjorde det möjligt att fotografera benstommen på en människa tvärs igenom mjukvävnaderna – det förstod Röntgen under det dramatiska ögonblick då han fick se benen i sin egen hand avteckna sig på den fluorescerande skärmen.

X-strålarna

Den blygsamme vetenskapsmannen – som dock mycket snart insåg den oerhörda betydelse hans upptäckt skulle få för den medicinska forskningen – kallade helt enkelt de nya strålarna ”X-strålar”, eftersom ”X” inom matematiken anger en okänd kvantitet. Det var när Röntgen första gången offentligt demonstrerade sin upptäckt i Tyskland som ”X-strålarna” fick det namn som de har nu – röntgenstrålar.

Ett av Röntgens första experiment 1895 var att filma sin hustru Berthas hand för att visa att X-strålar till och med kunde gå genom huden och avslöja benen därunder.

– Herregud, det får mig på något sätt att känna som om jag tittade på min egen död, utbrast Bertha Röntgen när hon såg sin röntgade hand.

Redan den 28 november 1895 överlämnade Röntgen en redogörelse för sin revolutionerande upptäckt till ordföranden i Fysikaliskmedicinska sällskapet i Würzburg. Rapporten är i sin torra saklighet ett av de mest betydelsefulla dokumenten i medicinens historia.

Tog inte patent

Röntgen sökte aldrig patent på sin metod att ”fotografera” det osynliga – om han gjort det skulle ha snabbt blivit en förmögen man. Men han valde att inte göra någon vinst av sin upptäckt, utan sade att dess fördelar skulle delas av alla.

Följden blev att man mycket snart började bygga röntgenapparater överallt i världen. Det erbjöd inga svårigheter att upprepa de epokgörande experimenten i Würzburg Allt som behövdes var ett crookesrör (ett elektriskt urladdningsrör konstruerat av den brittiske forskaren William Crookes), en pappersskärm bestruken med fluorescerande salt och en fotografisk plåt inslagen i svart papper.

Bara några månader efter Röntgens upptäckt hade den börjat få en rad medicinska tillämpningar. Röntgenfotograferingen hade kommit för att stanna.  I dag är den ett självklart och nödvändigt inslag i nästan all diagnostik inom sjukvården.

Röntgen själv blev – mot sin vilja – snabbt världsberömd. Bland annat kallades han till själve kejsaren för att demonstrera sina magiska strålar och motta en hög orden. Med tiden fick han mer än 150 hedersbetygelser och utmärkelser för sin stora vetenskapliga insats. Vagnslaster med brev strömmade till honom från hela världen. Röntgen var förskräckt – han ville vara en anonym forskare i ett tyst och lugnt laboratorium.

Första Nobelpriset

Följden av all publicitet och uppmärksamhet blev att Röntgen isolerade sig, med åren allt mer folkskygg. Han besökte aldrig några kongresser och visade sig sällan utanför universitetet i München (där han tillträdde en professur 1897). Men 1901 måste han ändå bryta sin isolering – det året fick han det första Nobelpriset i fysik som utdelades.

Om Röntgen var besvärad och irriterad över berömmelsen tröstades han samtidigt av det faktum att hans röntgenstrålar hjälpte läkarna att bota otaliga sjuka, som annars inte kunnat räddas till livet.

Wilhelm Röntgens upptäckt en natt för 125 år sedan, en upptäckt som berodde på en slump, är en av de viktigaste i mänsklighetens historia. Det är ingen överdrift att säga att röntgenstrålarna var en upptäckt som förändrade världen.

Ulf Nihlén