Det är glest mellan linbanorna nuförtiden. Nästan lika glest är det mellan dem som har certifikat för att splitsa en 25 millimeters lina med sex kardeler eller vet hur man underhåller en bärkabel. Arbetet med att frakta tungt gods underlättades enormt när linbanorna kom. De flygande skottkärrorna lastades tungt och svävade högt över skog och myr utan att någon behövde knäcka ryggen – linbanor var ju särskilt lämpade för lösningar av industrins transportproblem i oländig terräng.
Man fraktade malm, kalksten, stenkol, glas med mera. 1845 anlade Gustav Husberg Sveriges första linbana vid Falu koppargruva, redan då med automatisk tömning av korgarna och följd av så många banor att det är svårt att förteckna dem alla. Byggandet av linbanorna genererade mängder av arbetstillfällen under 1900-talets första hälft. 1941 stod den drygt 40 kilometer långa banan mellan Forsby kalkbrott och Skånska Cementaktiebolagets fabrik i Köping klar. Den var konstruerad av AB Nordströms Linbanor och med linor slagna av Garphytte bruk. Ett år senare reste Rudolf Ellner från Nordströms Linbanor som konsult till bygget av banan mellan Kristineberg och Boliden, som liksom sin föregångare är byggd enligt tvålinesystemet med en övre bärlina som bär korgarnas tyngd och en undre draglina som drar korgarna framåt. Beställare var Boliden AB.
Den 95,8 kilometer långa banan byggdes av 1 500 man under ett år och fem dagar. Fram till slutet av 1980-talet användes banan för att frakta malmkoncentrat från Kristinebergsgruvan till kusten för att ytterligare förädla den i Rönnskärsverket.
I dag sker transporterna med långtradare. Om det krävdes 1 500 man för att bygga banan mellan Kristineberg och Boliden med master av handblandad betong, ska vi inte glömma alla de kvinnor som stekte fläsk, tvättade blåkläder och strök över kinden. Eller alla de barn som levde under enkla förhållanden men som förhoppningsvis fick vad de behövde ändå. Hur många människor är vi uppe i då? Flera tusen. Arbetet har krävt så mycket mer än vad som syns i statistiken eller på de fåtaliga fotona. Vi gör bäst i att inte glömma människorna som bidragit till vår välfärd.
Fotnot:
Tack till Marie-Louise Eklund och Bosse Biström som drivit passagerarlinbanan mellan Örträsk och Mensträsk, en bevarad del av Bolidenbanan, mellan 1989 och 2016. Vad som händer med banan nu är oklart.
Text: Anna Sjöstrand
Bild: Ulf Lundkvist
För dig som är intresserad av industriminnen, ta gärna en titt på Svenska industriminnesföreningens hemsida, www.sim.se eller arbetslivsmuseernas hemsida www.arbetsam.com. Här hittar du mängder av tips på utflyktsmål! Vill du borra dig djupare in i ämnet rekommenderas Per Stymnes uppsats ”Linbanan Forsby–Köping” från 1997. Uppsatsen kan laddas ner härifrån.
