Tjurkö, tio minuters båtresa från Karlskrona, är av riksintresse för kulturmiljövård på grund av den storskaliga stenbrytning som fanns här mellan 1860 och 1930. Före stenbrytningstiden livnärde sig ­öborna som skärgårdsbönder, fiskare, båtsmän och inhyseshjon – större delen av deras försörjning hämtades ur havet. 

När industrialismen kom på 1870-talet tvingades många fattiga småbönder i Blekinge och Småland att söka arbeten i städerna eller att utvandra, bland annat till Amerika. Tjurkö var i stort behov av arbetskraft till stenindustrin tillsammans med övriga stenbrott i Blekinge, som vid sekelskiftet sysselsatte cirka 3 000–4 000 personer i fler än tusen stenbrott.

Arbetsgivaren på Tjurkö byggde bostäder, så kallad kasern, för ungkarlar och fattiga familjer. En del stenhuggare som hade hustru och barn byggde små trähus medan andra fick nöja sig med att bygga stenstugor med kallmurade väggar och jordgolv.

Det var en tuff tillvaro. Ofta deltog alla i familjen i arbetet i stenbrotten. Unga pojkar slog kilhål och kvinnor hjälpte till genom att knacka skravelsten till makadam. Lönen för en tioårig pojke var en krona och fem öre för fjorton dagars arbete. En hustru som knackade makadam fick…

Foton: Blekinge läns museum