Den är lika älskad som hatad, är ökänd för sin lukt och utgör huvudingrediensen i Ångermanlands (inofficiella) landskapsrätt. Nästa vecka är det, för många, efterlängtad surströmmingspremiär.

Norrlandskusten är inte bara känd för sin dramatiska natur och vackra vyer, den är också starkt förknippad med surströmming. Den populära delikatessen har framställts i området i århundraden. Man har faktiskt hittat noteringar om rätten i skattelängder så tidigt som från 1500-talet.

Produkten framställs genom att strömming saltas lätt och läggs för att jäsa, först i tunnor för att sedan mogna till sig i konservburkar. Att jäsa livsmedel har
i årtusenden använts som konserveringsmetod, men att salta in strömming blev särskilt populärt i Sverige under 1500-talets saltbrist. 

Mat för en soldat

Den då populära saltade strömmingen byttes allt mer ut av surströmming, som inte krävde lika mycket salt och vatten för att framställas. Under de kommande århundradenas stora fältslag var surströmmingen en viktig rätt inom det militära, tack vare sin långa hållbarhet och att den var praktisk att bära med sig. 

Från sin storhetstid under 1700-talet, minskade efterfrågan på surströmming under 1800-talet. Mycket på grund av att militären inte köpte in lika mycket. 

Under en lång tid hade de så kallade Gävlefiskarna hållit till utefter Norrlandskusten. 

Den populäraste fångsten var strömming, och på Ulvön, cirka tre mil söder om Örnsköldsvik, hade rätten tillverkats i stora volymer. Då Gävlefiskarnas fiskeprivilegier vid Norrlandskusten hävdes år 1773 hade strömmingsfisket redan börjat avta. Fiskandet övertogs allt mer av mindre företag och lokala aktörer.

Från tunna till burk

Trots att strömming kan fiskas längs en stor del av kusten, har platser som Ulvön kommit att bli extra förknippat med fisken. Vad som gjorde Ulvön till en så central plats för surströmmingsindustrin finns det nog flera orsaker till, men en viktig var att man där var först med att förpacka fisken på ett nytt, smart sätt. 

Axel och Herman Söderberg på Ulvö Gamla Salteri började nämligen förpacka surströmmingen i mindre plåtburkar, något som så småningom gjorde det möjligt att på ett enkelt sätt leverera till hela Sverige. 

Tidigare hade den jästa fisken förvarats i laggade trätunnor, men de nya, bättre och tätare förpackningarna gjorde succé bland konsumenterna och gjorde Ulvön till ett ledande namn inom surströmmingstillverkningen. Under hela 1900-talet såldes den största mängden surströmming i plåtburk, och andra salterier hakade på Ulvöns exempel. 

En konst att äta den

Den traditionella surströmmingspremiären infaller i år den 19 augusti. I augusti och september säljs det som mest av varan, och trots att produkten är populär över hela landet ligger centrum för surströmmingstillverkningen fortfarande längs Norrlandskusten. 

Åsikterna går isär om hur man bäst förtär surströmming, men ett traditionellt sätt är genom att vika ihop en tunnbrödsklämma fylld av potatis, gräddfil, lök och andra godsaker. Men fisken har inte alltid ackompanjerats av så många tillbehör.

För den intresserade finns det många platser att besöka, för längs hela Norrlandskusten påminns man än i dag om hur viktig den jästa fisken varit och fortfarande är för området. 

I Skeppsmaln öster om Örnsköldsvik finner man till exempel världens första surströmmingsmuseum, med en permanent utställning om surströmming och dess tillverkning.

Även om produktionen på Ulvön i dag är mer småskalig är surströmmingen fortfarande en viktig del av Ulvöns vardag och lockar många turister. Och det var just här som Surströmmingsakademin, vars syfte är att hålla surströmmingskulturen vid liv, instiftades år 1999. 

Renée Nilsson