Lasse i Berget omnämns i ”historieböckerna” som Sveriges sista grottmänniska. Lasse bodde i 30 år tillsammans med sin hustru Inga i en grotta i närheten av Husaby på Kinnekulle i Västergötland.
Det var i slutet av 1800-talet och en bit in på 1900-talet. Huruvida deras fyra barn också bodde i grottan är för mig obekant. Lasse blev en känd profil och han omnämns som en vildmarksmänniska, ett original vars historia lever än i våra dagar, långt efter hans död.
Tvingades flytta
Lasse Eriksson var ”envis som synden” och för att överleva måste han jaga. Hans hustru bidrog till försörjningen genom att sticka och väva. Lasse var en skicklig jägare och levde efter devisen att han själv hade rätt att bestämma när och var han kunde jaga. Efter diverse tvister med folk i omgivningen tvingades Lasse och hans hustru att flytta från hus och hem. Den enda plats han då kunde hitta var en grotta i skogen.
”Grottmänniskor”
Lasse var omkring 52 år gammal och hans hustru Inga 44 när de flyttade till grottan i skogen. Grottan, som till stora delar finns kvar, är murad med kalksten direkt mot berget. Den har två rum, vart och ett med eldstad. Taket består av en utskjutande del ur berget som Lasse hade förstärkt med kalkstensskivor. Eldstäderna hade Lasse murat själv och de fungerade också som spis och ugn.
I övrigt var grottan möblerad –ungefär på samma sätt som man kunde finna i ett vanligt torp på den tiden. Det fanns också tre fönster, och det har berättats att när Lasse hämtade hustruns vävstol för att forsla den till grottan, förvandlade han den vid framkomsten till en dörr vid ingången…
Vandalisering som hämnd…
Efter att Lasse avlidit den 4 april 1910 stod grottan tom en tid, men det dröjde inte länge förrän den vandaliserades och plundrades på alla sina inventarier. Kanske var det som en hämnd från alla dem som Lasse tidigare hade avvisat med laddad bössa.Nästan hela grottan förstördes genom vandalisering.
På 1940-talet tog två ortsbor, Alfred Johansson och Linus Björk, initiativet till att återställa grottan så som den en gång var. Riktigt lik blev den aldrig. Bland annat valde de att inte återskapa den provisoriska vägg som Lasse ursprungligen hade byggt med hjälp av tidningspapper. Tyvärr har även den renoverade grottan blivit svårt vandaliserad, men den står fortfarande till stora delar kvar som ett monument över ett annorlunda livsöde och ett levnadssätt som skapat historien och filminspelningen om ”Tjuvjägaren” – Lasse i Berget.
Royny Holmström
